Herr talman! Sveriges inträde i EU har aktualise-
rat författningsdebatten och då inte minst frågorna om
maktdelning i Sverige. Bland de många publikationer
som behandlar dessa frågor kan jag t.ex. nämna an-
tologin Maktdelning, som var den första av Demo-
kratiutredningens många forskarvolymer. Jag kan
också nämna de årliga volymer som SNS demokrati-
råd ger ut och åtskilliga skrifter inom ramen för Tim-
bros författningsprojekt.
Det har nu gått så lång tid sedan 1974 års reger-
ingsform att det borde vara dags för en övergripande
författningsutredning. Den sittande författningsutred-
ningen har alldeles för snäva direktiv, och detsamma
kan sägas gälla t.ex. Kommunaldemokratiska kom-
mittén.
Demokratiutredningen berörde många konstitu-
tionella frågor, kanske rentav fler än vissa hade öns-
kat sig. Men den stora utredningen förefaller ha lagts
åt sidan av regeringen.
En ny författningsutredning bör ta sin utgångs-
punkt i respekten för den enskildes rätt och i insikten
att en ökad maktdelning stärker den enskildes frihet
och förbättrar demokratins vitalitet.
Inrättandet av en i väsentliga avseenden fristående
riksbank kan, liksom beslutet om en fristående riksre-
vision, ses som ett uttryck för krav på en bättre makt-
delning. Denna tradition har historiskt sett inte varit
så stark i Sverige, även om de fristående ämbetsver-
ken och de, åtminstone på papperet, självständiga
kommunerna finns med redan i 1809 års regerings-
form.
I dagens Sverige med maxtaxor inom barnomsor-
gen och inomkommunal skatteutjämning är det för-
stås uppenbart att det kommunala självstyret inte är så
starkt som det borde eller kunde vara.
Det är vidare ett oroande tecken att den utredning
om maktfördelning mellan olika politiska nivåer som
statssekreteraren Sören Häggroth sagt ska vara på
gång enligt samme talesman bör se över om det
svenska systemet med fristående ämbetsverk passar i
nuvarande EU-ram.
I stället för det lappverk av begränsade utredning-
ar, som delvis överlappar varandra, skulle vi nu fak-
tiskt behöva en mer heltäckande översyn av författ-
ningen.
Herr talman! Redan Demokratiutredningen som
kom för två år sedan gjorde den självklara kopplingen
mellan en vitalare lokal demokrati och den kommu-
nala självstyrelsen. Kravet på skilda valdagar för
riksdags- och kommunalval var också en logisk följd
av detta synsätt.
Mötet med den kontinentala traditionen har hur
som helst fört upp frågan om maktdelning på dagord-
ningen. De formuleringar som finns i regeringsfor-
men om den kommunala självstyrelsen har uppenbar-
ligen inte förmått att skydda den tillräckligt.
Det finns en koppling mellan den kommunala
självstyrelsen och kravet på en bättre lagprövning.
Man kan med fog hävda att skyddet för kommunernas
självbestämmande liksom för de medborgerliga fri-
och rättigheterna får substans först när det finns en
reell möjlighet för domstolar och andra rättstilläm-
pande organ att underkänna lagstiftning som kränker
dessa rättigheter. Denna skyldighet har svenska dom-
stolar och myndigheter i dag, men endast i de fall där
lagstiftningen uppenbart kränker individers och före-
tags rätt.
Den debatt vi hade i författningsfrågor här i kam-
maren för ett år sedan kom mycket att handla just om
detta, om huruvida det är rimligt från ett medborgar-
perspektiv att Sverige klamrar sig fast vid uppenbar-
hetsrekvisitet samtidigt som rättsutvecklingen i Euro-
pa går i motsatt riktning. Riksdagen gjorde då be-
dömningen att så inte är fallet, vilket ledde till ett
tillkännagivande till regeringen.
Sedan dess har emellertid ingenting hänt i frågan,
vilket majoriteten i utskottet nu uttrycker sitt miss-
nöje över. Socialdemokraterna och vänsterpartisterna
i utskottet utnyttjar den möjlighet som finns att avge
ett särskilt yttrande till att i en liten uppsats än en
gång räkna upp de argument som de anser finns mot
en bättre lagprövning. Man menar också att det är
orimligt att genomföra en reform av detta slag mot
uppfattningen hos en stor minoritet i riksdagen. Det
sistnämnda kan nog vara riktigt. Men vad det nu
handlar om är att utreda frågan om bättre lagpröv-
ning. Detta är vad riksdagen har beställt av regering-
en genom beslutet för ett år sedan och som regeringen
ännu inte har levt upp till.
Låt mig säga några ord om det som förefaller vara
huvudargumentet mot en bättre lagprövning, nämli-
gen att politikerna förlorar makten till experterna, i
detta fall juristerna. Enligt en traditionell vänsterupp-
fattning i Sverige har större domstolsmakt uppfattats
som en demokratisk förlust. Enligt min mening är
detta emellertid en missuppfattning. En bättre makt-
delning är till att börja med inget nollsummespel, som
bl.a. Olof Petersson har framhållit. Demokratin kan
totalt sett fungera bättre genom t.ex. en mera obero-
ende, mindre politiserad riksrevision.
Ytterst är det ändå riksdagen som bestämmer ge-
nom att stifta lag. Det är inget konstigt i att vissa
lagar, demokratiskt beslutade av riksdagen, under-
ordnas andra lagar i en normhierarki. Grundlagarna
har ju också stiftats demokratiskt. Portalparagrafen
till regeringsformen slår som bekant fast att makten
utövas under lagarna. Våra vänstervänner fick inte
plats för det tillägget i sitt i övrigt digra särskilda
yttrande. Domstolens uppgift blir att pröva om det
som vi kan kalla vardagslagstiftningen stämmer med
grundlagen. Politikerna har förstås alltid möjligheten
att ändra en lag som inte bestått provet eller att ändra
grundlagen. Makten ligger alltså ytterst kvar hos den
lagstiftande församlingen, riksdagen.
Varken EG-rätten, som har företräde framför
svensk lag, eller Europakonventionen, som gäller som
svensk rätt, kräver att brister i lagstiftningen ska vara
uppenbara.
Det förtjänar än en gång att understrykas att De-
mokratiutredningen var enig i kravet på en bättre
lagprövning. Utredningens ställningstagande växte
fram som en naturlig följd av resonemangen om en
juridisk kvalitetssäkring som ett led i en bättre funge-
rande demokrati. Detta ledde till krav på en större
rättssäkerhet för individer och kommuner i deras
mellanhavanden med staten.
I en förlängning kan man överväga om en författ-
ningsdomstol kan bidra till något mer. Vi har för vår
del markerat en öppenhet i frågan om hur en sådan
eventuell författningsdomstol ska konstitueras. En
möjlighet kan vara att låta domare ur Högsta dom-
stolen och Regeringsrätten bilda en sådan.
Inom EU har Italien, Luxemburg, Portugal, Spa-
nien och Österrike författningsdomstolar. Och Belgi-
en, Grekland och Frankrike har liknande institutioner.
Vänsterminoritetens påstående om att författ-
ningsdomstolar främst finns i förbundsstater - så står
det alltså i det särskilda yttrandet - är därför felaktigt.
I Tyskland, som onekligen är en förbundsstat, finns
förstås författningsdomstolen i Karlsruhe, som sliter
tvister mellan länderna och själva förbundsstaten.
Men dessutom har man författningsdomstolar i varje
delstat, eller varje land som man säger.
Det kan tilläggas att i länder som nyligen befriats
från diktatur t.ex. här i Europa är författningen och
författningsdomstolen viktiga instrument för att
skydda och utveckla rättsstaten.
När konstitutionsutskottet besökte Sydafrika kun-
de vi också märka vilken stor betydelse författnings-
domstolen där tillmättes.
Herr talman! Åtskilliga andra intressanta frågor
behandlas i detta betänkande, men eftersom de flesta
har avhandlats tidigare och inte bara en gång har jag
här koncentrerat mig på framför allt förslaget om att
utreda en bättre lagprövning.
När det gäller frågan om antalet riksdagsmän - vi
för vår del vill alltså reducera till ett rimligare antal -
vill jag dock ännu en gång framhålla det godtyckliga i
att antalet ledamöter år 2002 ska vara bestämt av hur
många ledamöter som skulle avgå med pension när
första kammaren och andra kammaren avskaffades.
De som var kvar var 350 till antalet. Så blev också
beslutet - som senare, som bekant, ändrades margi-
nellt till 349 ledamöter.
Frågan om fullt genomslag för personvalet har vi
nyligen också diskuterat. Samma tre partier som för
en månad sedan står bakom detta krav, och gör så
också i dag.
Vår syn på domstolarnas ställning i fråga om
Domstolsverkets avskaffande och annat är också
känd, så jag går inte vidare in på den saken nu.
Slutligen ser jag att några partier också nu vill
förbereda införandet av republik. Huvudargumentet
förefaller vara att det är oförenligt med demokratins
principer med en monark. Jag tycker att man då gör
det fundamentala misstaget att glömma att denne
monark i vår demokrati saknar politisk makt. Det
finns många statsvetare som rentav har formulerat det
så att Sverige inte är en konstitutionell monarki utan
en konstitutionell demokrati. För övrigt är det ju så,
som jag tror att många av oss känner till, att monarkin
genom åren varit till mycket stort gagn för Sverige
och är det även i dag.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla mo-
derata yrkanden, men för tids vinnande yrkar jag
bifall endast till reservation 1.