Herr talman! Jag antar gärna den utmaningen, och
jag har mitt kvinnoförbund bakom mig i det
ställningstagande som jag har gjort under dessa tio
år.
Vi säger att detta är en kvinnofråga. Det stämmer
till viss del. Men vi skall också komma ihåg att det
är en klassfråga. Flera talare har här framhållit att
de är de unga lågutbildade kvinnorna som börjar
röka och som har svårt att sluta. Då är det väldigt
lätt att moralisera, och det tycker jag är mycket
farligt.
Dessa unga lågutbildade kvinnor lever ofta i en
arbetssituation som är tung och stressande. Det är
kanske inte så konstigt att de då försöker att
komma ifrån en liten stund och vila sig genom att
gå och ta en cigarrett.
Jag vill till Ingrid Näslund m.fl. återsända frågan:
Vad händer när man skär ned inom vård och
omsorg och ökar belastningen på dessa kvinnor?
Det är mest inom vård och omsorg som det
förekommer att människor fortsätter att eller
börjar att röka. Vad händer när utslagningen i
arbetslivet ökar och när otryggheten ökar? Ja, inte
blir man mer mottaglig för upplysning och slutar att
röka i den situationen.
Det finns en tendens i debatten att moralisera. Det
finns också en tendens att tro att man kan lösa dessa
problem genom upplysning och genom att reglera i
lagstiftningen. Men det finns en ytterligare
dimension, och det är ett klassperspektiv. Den
frågan har den borgerliga majoriteten inget intresse
av att lösa. Det tycker jag är synd, eftersom det gör
att det blir svårare att komma till rätta med
problemet.