Herr talman! Vad är det vi värdesätter mest här i
livet? Det går säkert att få många olika svar på den
frågan. Man kan räkna upp sådana saker som
ungdom och skönhet. Kanske många talar om
familjen, att känna närhet till människor man
älskar eller att få arbeta med det som man tycker
om. Men en sak som ofta brukar nämnas i det
sammanhanget är hälsa. Vi värdesätter att ha en
god hälsa.
Allt eftersom åren går värdesätter vi hälsan ännu
mer än vi kanske gör när vi är unga, därför att när
vi är unga är vi odödliga. Då tror vi inte att
någonting kan drabba oss. Då vet vi att livet är långt
och härligt och skönt. Det är därför som jag menar
att vi som är vuxna och har hunnit litet längre måste
göra allt vi kan för att skydda barns och ungdomars
hälsa.
Det har talats här om att människor skall ta ansvar
för sig själva. Det har talats om att man kanske inte
påverkas så mycket av reklam. Men när det gäller
ungdomar vet vi som har sysslat med att informera
i de här frågorna att det är attitydpåverkan som
betyder allra mest, inte att man kommer med fakta
i sammanhanget. Det måste man göra hela tiden,
man måste tala om hur det hela förhåller sig
biologiskt, vilka skador den drabbas av som börjar
röka, men det är inte detta som gör mest intryck på
ungdomar. Det är frågan om att försöka skapa en
attityd till att röka, att börja röka eller inte börja
röka.
Påverkan i fråga om droger är i mycket en fråga om
attitydpåverkan, och då vet vi att reklam spelar en
roll. Hur vet vi det då? Ja, jag skulle vilja säga att
det största beviset på det är inte undersökningar om
reklam har spelat roll för den ena eller andra varan,
utan det största beviset på att reklam spelar en roll
när det gäller att sälja varor eller påverka attityder
är att de som vill sälja varan använder sig av
reklam. Det är inte några idioter som håller på att
försöka sälja varor och som häver ut miljarder för
att lansera varor av ett visst slag. De gör de därför
att de tror att reklamen har effekt.
Det kan vara svårt att belägga genom den ena eller
den andra undersökningen vad det är som har
åstadkommit att bruket går upp eller bruket går
ner, därför att samtidigt är de människor som röker
eller inte röker, de som börjar röka och de som
slutar röka, utsatta för en massa olika åtgärder --
för att få dem att sluta röka, för att få dem att aldrig
börja, för att få dem att börja röka. Därför är det
väldigt svårt att renodla sådana här
undersökningar.
Jag tror därför att det är svårt att belägga att reklam
har effekt eller inte har effekt. Däremot talar de
miljarder som satsas på reklam av olika slag om att
det finns några som tror på reklam, och det är de
som vill lansera eller försälja en vara.
Jag har hört till dem som har motionerat i den här
frågan. I den här omgången har jag inte motionerat
om förbud mot förtäckt reklam, därför att det har
Jerzy Einhorn gjort från vårt partis sida, och det har
Liisa Rulander och Fanny Rizell gjort, och jag vill
redan nu säga att jag yrkar bifall till de motionerna
och därmed till utskottets hemställan.
Anledningen till att jag inte motionerat om den
saken var alltså att det redan fanns motioner från
vårt håll. Men under allmänna motionstiden har jag
motionerat om information, därför att jag tror
väldigt mycket på information. Jag har fått till svar
att det kravet redan är tillgodosett, att det pågår så
mycket information och att man förväntar sig att
den skall fortsätta. Det gör naturligtvis jag också,
men jag menar att informationen behöver
intensifieras.
Jag tänker inte uppehålla mig så mycket vid den
frågan här i dag, eftersom vi kan ta ytterligare ett
litet steg framåt mer än vad propositionen
föreslagit, även om den har nämnt om
överväganden. Men när jag har lyssnat till Sten
Svensson har jag inte fått något särskilt stort
förtroende för att dessa överväganden skulle kunna
resultera i någonting annat än att man säger nej till
ett förbud mot förtäckt reklam. Jag vet inte om jag
har missuppfattat någonting, men det var den
uppfattning jag fick. Därför anser jag det säkrast att
gå på de motioner som kräver ett sådant förbud och
på utskottsbetänkandet.
Den uppfattning jag fick var att det nästan var
omöjligt att åstadkomma detta inom ramen för
svensk tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftning
och varumärkeslagen. Det märkliga är att andra
länder som både är med i EG och har anslutit sig
till Pariskonventionen har lyckats med detta. Är det
då vår tryckfrihetslag som är så annorlunda?
När det inte går att förbjuda barnpornografi inom
ramen för vår tryckfrihetslag och när det är
omöjligt att förbjuda förtäckt reklam undrar jag om
vi inte måste titta på den lagen. Jag är den första att
stå för tryckfrihetslagen och yttrandefrihetslagen.
Yttrandefrihet är en fråga om att fritt få propagera
för sin åsikt. Det här är inte fråga om några åsikter,
utan det är fråga om att försöka förföra ungdom.
Det är väl känt att mycket av den förtäckta
reklamen och även av den direkta vänder sig direkt
till ungdomar.
Vi har hört här i dag att det huvudsakligen är 14--
15-åringar som börjar röka. Vi kan inte skryta med
att vi har hunnit särskilt långt när det är 600
ungdomar -- jag skulle vilja säga barn -- per vecka
som börjar röka. Ni är tydligen beredda att ta
ansvar för att ni inte gör allt som står i er makt för
att förhindra det. Jag kan med det ansvar jag har
som riksdagsman inte rösta för att inte göra så
mycket vi kan också på detta område.
Jag kommer tillbaka -- Mikael Odenberg kan vara
alldeles lugn -- när det gäller en åldersgräns. Jag har
också motionerat om det, men den frågan tänker
jag inte driva här i dag. Jag tror inte att det finns
underlag för ett beslut här i kammaren ännu. Det
tar sin tid att vakna upp -- det gäller det ena
området efter det andra. Jag vill använda alla
tillåtna medel och alla medel vi kan göra lagliga.
Jag sätter information väldigt högt. Där vill jag inte
att någon skall missförstå mig. Jag har talat om att
information skall ges alltifrån det att barnen är i
daghemsverksamhet och att den skall vända sig till
hemmen. Den skall vända sig till blivande
föräldrar. Jag menar att den inte bara skall inriktas
på den gravida kvinnan utan också på barnafadern
som solidariskt bör ställa upp på sin kvinna i det
fallet.
Är det inte oerhört att den grupp som har störst
problem när det gäller att börja röka och fortsätta
röka är unga kvinnor med dålig utbildning? Hur
kan vi i denna kammare påstå att de inte är öppna
för reklam? Jag tror säkert att dessa kvinnor, som
kanske saknar mycket av livets goda, är öppna för
den reklam som talar om att man är elegant,
störtskön, framgångsrik osv. när man har cigaretten
i munnen. Verkligheten visar att det är en grupp
som vi verkligen borde ömma för.
Jag var i Alperna och åkte skidor häromsistens. Jag
skulle vilja säga att Camel mer eller mindre hade
köpt in en italiensk ort. På varje pelare fanns det
en gul vadderad plastkudde som skulle skydda mot
faran att åka på pelaren och kanske på det sättet
skada sig svårt och dö. På varenda en av dem stod
det ''Camel''.
På det liftkort som också jag måste bära stod det
''Camel--Adventure'' -- dvs. ''Äventyret''. Det
fanns jättestora affischer som talade om
friluftsverksamhet och tilldragande
äventyrsbetonade sportaktiviteter där det stod
''Camel''. Det fanns inga cigaretter med i
sammanhanget, men på söndagen kom unga
vackert och elegant klädda flickor i gula overaller
med bruna boots som det stod ''Camel'' på och
delade ut cigaretter gratis till den som ville ha -- ung
som gammal.
Det här är kanske svårt att förbjuda i lag, men jag
yrkar på att regeringen skyndsamt utreder om det
är möjligt att komma åt den indirekta reklamen.
Om vi behöver titta på tryckfrihetsförordningar och
andra lagar vill jag se att vi gör det.