Herr talman! Den fråga som vi diskuterar anser jag
inte lämpar sig för att politiseras. Jag hoppas
innerligt att den inte heller kommer att politiseras.
Personligen vill jag tala för alla de tonåringar som
inom kort skall börja att röka tobak och sedan inte
kan sluta som vuxna, hur förtvivlat gärna de än vill.
Jag har i 38 år levt bland dem som skadats av tobak.
Jag har upplevt det svåra lidande hos dem som har
ständig smärta på grund av förträngda blodkär och
bland dem som plågas av emfysen med ständig
lufthunger. Jag har upplevt ångest och förtivlan hos
dem som får lungcancer.
10 000 människor dör årligen i Sverige på grund av
tobaksbruk. 27 kommer att dö i dag, den 2 mars,
när vi i riksdagen behandlar socialutskottets
betänkande. De kommer att dö på grund av
tobaksbruk. Jag vill hävda att döden bara är toppen
på ett isberg av svårt lidande bland många fler som
under tonåren har blivit vanerökare. Som vuxna
försöker de att sluta, men de kan inte. De vet att de
genom passiv rökning skadar andra, men de kan
inte sluta.
Föräldrarna vet att 2 000 barn per år kommer att
utveckla svår kronisk luftrörskatarr på grund av
deras rökning, men de kan inte sluta.
Gravida mödrar vet att de löper ökad risk för
missfall och deras barn för försenad
fosterutveckling, men de kan inte sluta.
Föräldrarna vet att 5 000--10 000 barn årligen får
lunginflammation på grund av deras rökning, men
de kan inte sluta. De vet att hälften av fallen av
plötslig spädbarnsdöd beror på passiv rökning, men
de kan inte sluta. De kan inte sluta därför att de
under tonåren, under en kort period av oförstånd,
har blivit vanerökare.
Jag har följt med i litteraturen ordentligt. Man
ifrågasätter på många goda grunder om det är
meningsfullt att försöka påverka vuxna rökare. Det
lönar sig inte att trakassera dem. Det stora flertalet
av dem vill redan sluta röka. Om man vill påverka
utvecklingen måste man vända sig till barn i de
yngre tonåren, i dagens läge till 14--15-åringar.
Detta har även upptäckts av dem som vill sälja
tobak. De vänder sig selektivt till den gruppen av
barn och ungdomar med en alltmer uppfinningsrik,
förtäckt reklam. Vi som sitter i riksdagen märker
inte den reklamen. Men den finns överallt där
tonåringar finns -- på diskotek, klockor, skivor, på
de mest stiliga glasögon som man kan köpa och på
de mest stiliga kläder såsom Marlboro Classic. Tänd
en cigarett så kommer du att se ut som de tuffa
pojkarna och flickorna med dina kläder.
Jag tycker faktiskt inte att vi i dag skall kritisera
tobaksindustrin. Jag tycker inte heller att vi skall
kritisera dem som försöker sälja sina produkter. Det
är deras jobb att göra det, och det är tillåtet att göra
det. Om kritik skall riktas mot någon så är det mot
oss som sitter här i riksdagen, för det är vi som
bestämmer ramarna för deras agerande.
Jag vet att förbud mot förtäckt reklam är svårt att
formulera på ett sätt så att överträdelser kan
identifieras och beivras. Men ibland verkar det som
om vi skulle vara det första landet som genom lagen
skulle försöka att begränsa indirekt tobaksreklam.
Flera länder har redan gjort det, bl.a. Norge sedan
19 år, år 1975, Frankrike, som faktiskt bekänner sig
till Pariskonventionen och som är ett EES-land,
sedan 1989, Kanada sedan 1988, Nya Zeeland och
Australien. Finland har nyligen lagt fram ett förslag
till åtgärder som begränsar indirekt tobaksreklam.
I Belgien, som är ett EES-land, fälldes förra året en
annons för förtäckt reklam.
Jag tycker faktiskt att det mot den bakgrunden är
ganska rimligt att vi ger en signal till vår regering,
som vi ber om så många saker, om att ge frågan hög
prioritet för en skyndsam utredning av frågan.
Ett förbud mot reklam löser inte tobaksproblemet.
Men det är ett viktigt steg på vägen för att göra det.
Det finns, som Barbro Westerholm har sagt, flera
undersökningar som klart visar detta.
Vi har i Sverige en hög utbildningsnivå. De bättre
utbildade slutar att röka först, och det gör de över
hela världen. Jag är personligen övertygad om och
hoppas innerligt att det blir omöjligt att om tre fyra
generationer sälja en cigarett i Sverige. Men vad vi
kan göra i dag är att påskynda den processen. Min
djupa övertygelse är att vi kan spara några liv och
förebygga mycket onödigt lidande. Men det kan vi
faktiskt inte göra i dag, därför att voteringen äger
rum om 14 dagar, herr talman.
När vi avhandlar denna fråga kommer under
dagens lopp, den 2 mars, 75 tonåringar att börja
använda tobak. Det innebär tre nya rökare varje
timme. Många av dem är faktiskt lockade av den
fantastiskt skickliga indirekta tobaksreklamen. När
de har börjat röka kan de inte sluta.
Om vi om 14 dagar lyckas fatta ett beslut som
hjälper några av dem att inte bli vanerökare tycker
jag att vi har fattat kanske ett av de viktigaste
besluten under mandatperioden.
Tobak är den i särklass främst kända hälso- och
miljörisken. Inget annat är känt som medför större
risker.
Är det någon tror att det blir mer än 100 aborter
årligen, att spädbarnsdödligheten fördubblas, att
10 000 barn per år får lunginflammation därför att
vi bygger en Öresundsbro? Är det någon som tror
att 10 000 människor per år kommer att dö, att
många kommer att lida av kroniska andnings- och
cirkulationsbesvär, allergi och astma för att vi har
haft kärnkraft i Sverige?
Alla dessa frågor är viktiga. Men jag vill hävda att vi
i kväll i vår riksdag avhandlar en för vår befolkning
också mycket viktig fråga, även om den inte är
någon symbolfråga för något av våra
riksdagspartier. Det är bra att det är så, för jag
tycker inte att frågan lämpar sig för att politiseras.
Jag yrkar bifall till hemställan i det betänkande av
socialutskottet som baserar sig på Fanny Rizells,
Liisa Rulanders, Torgny Larssons, Margareta
Winbergs, Eva Zetterbergs och min egen motion om
skyndsam utredning av frågan om åtgärder för att
begränsa indirekt smygreklam för tobak på samma
sätt som flera andra länder redan har gjort.
I detta anförande instämde Barbro Westerholm (fp).