Herr talman! När det gäller de eventuella
sidoeffekter som skulle kunna uppstå om vi fick en
lag som även rörde indirekt reklam är jag övertygad
om att de kan lösas betydligt lättare än
huvudproblemet att få dessa 600 ungdomar per
vecka att icke börja röka. Det är ett betydligt
svårare problem. Därför anser jag att vi där måste
använda alla metoder som vi i laglighetens och
rimlighetens namn kan använda. Man måste
faktiskt skilja på saker som har en oerhörd
betydelse för folkets hälsa.
Det talas om de betydliga framsteg som vi sägs ha
vunnit på det här området, men de är inte så
överväldigande. Jag föreslår att regeringen
verkligen sätter sig in i siffrorna. Om vi ser på dem
som börjar varje vecka -- när nu något äldre
människor slutar -- är siffrorna inte speciellt
imponerande. Det har visat sig att av dem som
börjar när de är riktigt unga är det bara 20 % som
förmår att sluta. Hur skall det gå med dessa
ungdomar i 14--15-årsåldern som vecka ut och
vecka in börjar röka? Hur kan vi veta att vi lyckas
få dem att sluta?
Moderaterna brukar ju vara lyhörda för argument
som har med ekonomi att göra. Hur kan vi ta det
ekonomiska ansvaret för att dessa skall vårdas på
sjukhus. Det kan väl inte vara så att man är så
cynisk att man säger att vi inte behöver se detta som
något stort ekonomiskt problem eftersom dessa
människor inte lever som gamla och att vi därför
inte behöver vårda dem. Det är faktiskt den effekt
som vi får om detta får fortsätta.