Herr talman! Liksom Margareta Winberg har jag
haft förmånen att få väcka motioner i den här
frågan under drygt ett tiotal år. Jag vill också här en
passant påpeka för Margareta Winberg att när det
var votering här i våras var det ett tiotal
medlemmar från Moderata samlingspartiet som
också ställde upp. Nämner man andra partier skall
man inte utesluta ett. Jag hoppas att det var ett
misstag och att det inte gjordes med avsikt.
Jag har en känsla av att det håller på att ske en
attitydförändring hos många människor, tyvärr inte
tillräckligt mycket hos unga rökare. När Ingrid
Näslund säger att hon utmanar det
socialdemokratiska kvinnoförbundet att göra detta
till en kvinnofråga kan jag inte hänga med. Jag
tycker nämligen att detta är en mänsklig fråga.
Alla dessa barn har fäder, bröder, osv. Det måste
vara en mänsklig fråga. Jag är rädd för att om man
skulle begränsa frågan och göra så att allmänheten
uppfattade den som en kvinnofråga, skulle frågan
tyvärr kunna förlora i vikt för den stora
allmänheten, och det vill jag inte medverka till.
Jag tror nu inte att det var därför som Ingrid
Näslund uttryckte sig på detta sätt, och det var inte
därför som Margareta Winberg svarade som hon
gjorde. Men jag vill varna för att göra detta till en
kvinnofråga.
När jag säger att jag tycker att det börjar bli en
annan inställning till dessa frågor, vill jag påminna
om några enskilda framträdanden i pressen som
förekommit under den senaste veckan. Eftersom
dessa människor har gjort detta med öppna ögon
tror jag inte att de har någonting emot att jag
nämner dem här.
Jag vet inte hur många av er som såg Peter
Himmelstrand på en helsida i Expressen i går. Han
talade där om vad mångårigt rökande hade
åstadkommit med hans lungor, som inte längre
fungerade. Han var förtvivlad, och han var arg för
att han inte tidigare fått veta vad som kunde drabba
honom.
För några veckor sedan var det en ung man i
trettioårsåldern som hade förlorat sin sambo i
lungcancer. Hon var inte 30 år fyllda. Det är såvitt
jag förstår mycket ovanligt att det kommer så fort.
Han var naturligtvis förtvivlad. Han var också
mycket upprörd över att de inte hade fått en bättre
information. De hade båda börjat röka när de var
elva år. Nu är hon borta, men han är ännu frisk. Nu
har han slutat, och han hoppades att det skulle gå
bra.
Det tredje fallet var en ung kvinna som
fotograferades med sin lilla flicka på armen. Hon
såg väldigt glad ut. Men hon talade också om att
hon för ett drygt år sedan eller kanske två hade
förlorat en tidigare liten dotter i plötslig
spädbarnsdöd.
Jag har många gånger motionerat om bl.a. plötslig
spädbarnsdöd. Jag vet att vi då fick till svar att
information går ut via BB osv. Men när jag har hört
efter har det visat sig att det inte har slagit igenom
till personalen. Nu lär det göra det. Nu har alla
förstått hur viktigt det är. Det finns också en
förening som arbetar för detta. Det är föräldrar
som har drabbats som arbetar tillsammans med
forskare.
Jag tror inte att det är någon som misstror mig när
jag säger att jag tycker att detta är oerhört
väsentligt. Men jag tänker ändå stödja
reservationen. Samtidigt som jag har ett mycket
starkt engagemang i frågan -- jag kan parentetiskt
säga att jag arbetat i Cancerfonden under ett tiotal
år, och jag gör det fortfarande -- har jag respekt för
detta med yttrandefrihet.
Jag läser reservationen på ett sådant sätt, att
avsikten är att man skall fortsätta det arbete som
regeringen har påbörjat i denna fråga. Jag räknar
med att man kommer att göra det. Jag kommer
också att fortsätta att se efter vad som händer och
om möjligt ställa min eventuella kunskap till
förfogande.
Jag vet att detta är svåra saker. Jag anser att det är
väldigt fint att vi har en yttrandefrihetslag som
kanske är den allra bästa i Europa. Men samtidigt
vill jag se hur man skall kunna komma åt detta med
smygreklamen, dvs. den förtäckta reklamen.
Det är som Ingrid Näslund här säger:
Tobaksindustrin i Sverige måste varje vecka
rekrytera 600 nya brukare för att hålla sina
försäljningssiffror. Om så inte sker, börjar siffrorna
gå ned. Varför skulle man, som någon annan sade,
lägga ned 100 miljoner kronor eller mer på reklam,
om man inte visste att man fick igen pengarna?
Ingen av oss tror att man skulle göra det av någon
annan anledning än att de ger ett återflöde.
Jag går så långt att jag kritiserar tobaksindustrin,
helt enkelt därför att den inte ''kör med raka rör''.
Det har jag sagt tidigare, och det kommer jag att
upprepa.
Någon lämnade uppgiften att rökningen ökade när
man i Norge fick ett förbud. Låt mig, herr talman,
avslutningsvis tala om att man i samband med att
man fick detta förbud började registrera bruk av
rulltobak, vilket man inte hade gjort tidigare. Det
var därför som siffrorna steg som de gjorde. Det var
alltså helt enkelt falsk statistik som gjorde att det
kunde påstås att bruket hade ökat.