Herr talman! ''The Marlboro man is dead!'' läste
jag för ett tag sedan i en amerikansk tidskrift. Vad
hade hänt? Hade han ramlat av hästen? Denne man
som såg så frisk och stark ut hade väl ändå inte dött
i någon sjukdom så plötsligt? Men det var just vad
han hade gjort, och sjukdomen var lungcancer. Han
hade haft gratis cigaretter som förmån från sitt
företag i många år och hade rökt som en
borstbindare. Så gick det som det gick. Sällan har
väl det österländska karmabegreppet, dvs. som man
sår får man skörda, illustrerats tydligare.
I Svenska Dagbladet i dag läser man att 200 askar
av cigarettmärket M -- observera M -- berättigar till
en ryggsäck. 350 askar berättigar till en läderjacka,
om man råkar bo i USA och tillhör Äventyrarnas
klubb. Men varför säger man M i stället för
Marlboro? Svaret är enkelt: Tidningar som går
emot tobaksindustrin kan åka på en ordentlig
blåsning vad gäller annonsintäkter. Det har hänt i
USA. Det gäller inte bara annonser för cigaretter.
Det är fråga om stora koncerner. Philip Morris t.ex.
ligger på 13:e plats i storlek bland företagen i USA.
Företaget tillverkar mängder av andra produkter,
t.ex. livsmedel. Tidningarna i USA har faktiskt fått
backa. De skriver inte några elakheter om
tobaksindustrin. Det gäller ju sådana enorma
penningsummor.
Jag fick från Smokepeace ett brev med en mängd
frågor. Jag svarade att jag gärna besvarade
frågorna men att Smokepeace först skulle besvara
en fråga från mig: Hur mycket pengar får ni från
tobaksindustrin? Jag fick aldrig något svar och har
tack och lov sluppit ytterligare frågor. Man kan säga
att mina diplomatiska förbindelser med
Smokepeace är avbrutna, och det är jag bara glad
för.
Om man granskar ett paket Camel, finner man att
man inte ser en kamel utan en dromedar.
Dromedaren har nämligen en puckel, medan
kamelen har två pucklar. Men namnet betyder
oerhört mycket. Camel är ett kort och slagkraftigt
namn. Vem skulle köpa ett paket dromedar? Vem
skulle köpa ett par Dromedarkängor, ett par
Dromedar Boots? Det skulle inte gå. Det förstår alla.
För att inpränta namnet går man ner i åldrarna på
köparna. Kamelkängorna lär finnas ner till storlek
32, dvs. barnstorlek. Denna förtäckta reklam, som
speciellt riktar sig till barn och ungdom, är något av
det mest motbjudande som jag har kommit i kontakt
med under mitt riksdagsarbete.
I detta sammanhang vill jag angripa Sten Svensson
litet grand. Jag tycker att mycket av det som han
anförde är sådant material som vi har fått från
tobaksindustrin. Efter hans anförande börjar man
undra om inte t.o.m. Sten Svensson ibland är ute
och rider med Marlboromännen och deras anhang.
Herr talman! När jag hör ordet Hitler, associerar
jag till skicklig propaganda, förledande av ungdom,
giftiga gaser och massdöd. När jag hör ordet Camel,
associerar jag också till skicklig marknadsföring,
förledande av ungdom, giftig rök och massdöd. Ett
slagkraftigt namn som Camel betyder oerhört
mycket.
I Oman, där jag har haft nöjet att tjänstgöra
periodvis och hjälpa till med olika saker, får man,
trots att landet är muslimskt, köpa griskött. Det är
ett mycket märkligt muslimskt land. Detta griskött
kan man inte köpa på samma sätt som i Sverige,
utan man hänvisas till en sidoavdelning i butiken.
Där finns en frysdisk med bruna påsar med griskött.
Så borde det vara med cigaretterna i Sverige. I
stället för att ha dem vid kassorna i färgglada
förpackningar, borde cigaretterna bli inpackade i
bruna påsar och hänvisade till någon sidoavdelning.
Under mitt arbete såsom thoraxkirurg har jag
behandlat många personer med sjukdomar som har
framkallats av rökning. Största delen av mina
patienter har varit rökskadade. Det gäller patienter
med kärlkramp, kärlförändringar i benen och
lungcancer. Jag måste säga att jag har känt stor
förtvivlan och otillräcklighet, när jag efter en
operation har stått framför den stackars patienten
och varit tvungen att säga att lungcancern tyvärr
inte gick att ta bort, eftersom vi kom för sent. Vi
måste börja mycket tidigare. Vi måste börja redan
i skolåldern. Jag skulle vilja överföra den känslan
till dem som är ansvariga för tobaksreklamen.
I det antika Aten fanns ett allvarligt brott, förenat
med dödsstraff i vissa fall. Brottet hette ''förledande
av ungdom''. Sokrates dömdes till döden för detta
brott. Han tvingades att tömma odörtsbägaren och
därigenom dö. Han hade förlett ungdomen. Denna
brottsrubricering, förledande av ungdom, finns
faktiskt kvar i våra lagtexter än i dag. Men nu är
inte straffet döden, utan maxstraffet är sex
månaders fängelse. I regel gäller det då
sedlighetsbrott av olika slag. Jag tycker att
brottsrubriceringen förledande av ungdom skulle
gälla också dem som förleder våra barn till att börja
röka.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan samt avslag på reservationen.