Herr talman! Jag kan gärna vidgå att det epitet jag
har använt i debatten, förbudsivrare, naturligtvis är
ett provokativt begrepp. Jag kan försäkra Jerzy
Einhorn -- och andra med samma uppfattning -- att
det skall tolkas som ett provokativt samlingsnamn
på dem som mer betonar olika typer av restriktioner
än det som jag har betonat. Det skall inte ses som ett
uttryck för ringaktning eller bristande respekt för
att Jerzy Einhorn och andra har en annan
uppfattning i sak. Det har jag naturligtvis full
respekt för.
Vid sidan om de principiella frågorna rörande
yttrandefriheten, menar jag, finns det en dålig
dokumentation av att reklamförbud har en effekt.
Den jämförande studien gjord av Statistiska
centralbyrån belägger ingalunda att reklamförbud
skulle ha någon effekt. Jag refererade i debatten i
maj till den jämförande studie mellan 33 länder som
National Toxic Substances Board på Nya Zeeland
gjort. Deras slutsats var så vag att den kan
sammanfattas med att det var mer sannolikt att
förbud mot reklam orsakade en minskning av
tobakskonsumtionen än att det inte åstadkom en
minskning. Mera handfasta slutsatser än så gick det
inte att dra trots jämförande studier i 33 länder. Det
säger naturligtvis något om det bristande underlag
som finns för det ganska långtgående beslut som
kammaren tycks vilja fatta.
Jag är, i likhet med Jerzy Einhorn, bekymrad över
att det är så många ungdomar som röker. Men jag
är inte övertygad om att det reklamförbud som nu
skall drivas igenom som det yttersta provet på
politisk handlingskraft kommer att visa sig särskilt
verkningsfullt. Det har det i varje fall inte gjort i
Finland när det gäller att hindra ungdomar från att
röka.