Herr talman! Centern har sedan lång tid tillbaka
haft ett betydande ansvar i kommuner och
landsting, och det leder oss här i riksdagen till att
aktivt slå vakt om den kommunala verksamheten
och den lokala självstyrelsens former.
Årtionden av centralisering inom den kommunala
sektorn har medfört att politikerna kommit allt
längre bort från människors vardag. Politikerna har
dessutom blivit färre och färre, och allt fler
människor känner sig främmande inför det
politiska beslutsfattandet och de politiska
partierna.
I ett sådant läge växer byråkratin och överblicken
går förlorad.
Om den kommunala självstyrelsen, som är basen
för den lokala demokratin, inte tillgodoser kraven
på närhet och kontakt mellan medborgare och
valda representanter och partier, bör
kommundelning vidtas, något som den nuvarande
regeringen inte avvisar men som
socialdemokraterna historiskt inte velat acceptera.
Men det gäller inte bara kommunernas storlek yt-
ller invånarmässigt. Det skall också finnas
förtroendevalda som kan hålla kontakten med
medborgarna och inte själva vara inlåsta i den
kommunala byråkratin. Till detta återkommer jag.
Först några kommentarer till de senaste årens
förändringar av kommunallagstiftningen.
Som vi skriver i Centermotionen har vi efter hand
kunnat se fler och fler av Centerinitiativen
förverkligade. Själv hade jag förtroendet att delta i
1988 års kommunallagskommitté under
ordförandeskap av Hans Gustafsson. Vi har inte
helt eniga i alla frågor. Dock var det inte vi som
föreslog den avreglering av den kommunala
nämndorganisationen som sedan blev den
socialdemokratiska regeringens förslag. Kommittén
har inte heller ansvar för den trendsättning som
förekommit från Kommunförbundet m.fl. när det
gäller köp- och säljmetoder, sammanslagning av
nämnder m.m.
Det fanns vissa Centerreservationer vid
utredningens betänkande, och jag finner nu att
tankarna i dessa blir förverkligade. Det gäller
exempelvis möjligheten till öppna
nämndsammanträden, en lag om förfarandet vid
kommunala folkomröstningar och möjligheterna
att kontrollera och följa upp verksamhet som
överlåts till annan huvudman. Vi skriver i en
motion som behandlas i dagens betänkande att
olika typer av entreprenader, självförvaltning och
brukarmedverkan aldrig kan ersätta det politiska
ansvar som partier och förtroendevalda
representanter i vår demokrati skall utöva.
Vi tog i en reservation också upp de anställdas
representanters närvaro i nämnder och styrelser. Vi
noterar att förslagen i den proposition som nu
föreligger medför en begränsning i denna
närvarorätt.
Jag vill också kommentera offentlighetsprincipen
och meddelarfriheten. Det gäller att de regler som
finns också tillämpas och att kommunala
beslutsfattare tar detta till sig. Det är bra att
civilministern kommer att bredda informationen till
de anställda och till den kommunala
organisationen. Jag vill påstå att i den mån
kommunalt förtroendevalda inte känner till detta
beror det på en brist hos de partier som de
representerar. Reglerna är klara.
Justitieombudsmannen har gjort ett flertal klara
uttalanden om att yttrandefrihetslagstiftningen
gäller på det kommunala området.
Herr talman! Jag återkommer till frågan om de
förtroendevalda och kontakten mellan de
förtroendevalda och medborgarna. Inom Centern
anser vi att en levande demokrati i hög grad bygger
på denna kontakt, kanaliserad i direkt kontakt med
förtroendevalda eller genom de politiska partierna.
Partierna måste, inom parentes sagt, dessutom hela
tiden förnya och utveckla sitt arbete, eftersom de är
en så vital del av en levande lokal demokrati.
Efter det att Anders Svärd och jag hade väckt
Centermotionen K59 kom uppgifter om att antalet
förtroendevalda har minskat efter 1991 års val,
alltså under innevarande mandatperiod. Detta
faktum har vi inte tagit upp i den motionen men
påpekat flera gånger tidigare.
Det finns visserligen debattörer och kanske också
partier som menar att det saknar betydelse hur
många förtroendeuppdrag det finns. Vi i Centern
delar inte den uppfattningen. Ett mindre antal
förtroendevalda minskar möjligheten för många att
låta sig väljas till kommunala förtroendeuppdrag,
och då minskar representativiteten. Då minskar
också möjligheten att upprätthålla en levande
kontakt med medborgarna.
Som en del av EU-debatten förs diskussioner om
både det demokratiska underskottet i EU och
närhetsprincipen. Jag brukar sällan åberopa
tidningsartiklar i debattinlägg, men i går fanns en
artikel på ledarsidan i Expressen med rubriken
''Demokratin på skuggsidan''. Den tar just upp
förhållandet mellan medborgarna, deras intressen i
lokalsamhället, kontra de politiska beslutsorganen,
som inte tar hänsyn till de lokala frågorna.
Återigen vill jag peka på en av
reservationspunkterna i 1988 års utredning, den om
direktval av lokala organ, en åtgärd som jag tycker
seriöst bör prövas.
När vi i Centern föreslog en utvärdering och
uppföljning av den lokala demokratin, var det
därför att det behövs en samlad genomgång av
demokratifrågorna. Kommunallagen får inte bli ett
lappverk, utan då och då måste man titta på
helheten. Att begränsa uppföljningen till enbart en
utredning om de förtroendevaldas arbetsvillkor är
enligt konstitutionsutskottet för snävt. Jag delar
helt den uppfattningen. Jag tycker att det är bra att
KU har kunnat samla sig kring Centerns krav på en
samlad uppföljning och utvärdering av de
kommunaldemokratiska frågorna.
Självklart måste en sådan uppföljning följas av krav
på åtgärder för att stärka den lokala demokratin,
inte kosmetiska sådana som ökad information,
särskilt ordnade debatter etc., för det finns enligt
min mening bara en koppling som gäller -- med
ansvar följer engagemang. Det måste alltid finnas
något reellt att besluta om för de förtroendevalda.
Delegationsreglerna får då inte vara heliga. Likaså
bör fler beslutsfora finnas. Det håller inte att
jämföra kommunen med ett aktiebolag. Den
kommunala självstyrelsen är mycket mer.
I ekonomiskt kärva tider är det alltför lätt att finna
stöd för kravet på att minska den demokratiska
organisationen i stället för att utnyttja den för att
förankra och göra de rätta besparingarna.
Ett antal år har den kommunala diskussionen
handlat om att minska detaljregleringarna i den
kommunala sektorn. Även detta bör ifrågasättas.
Regler eller frihet är inte till för de
förtroendevaldas och den kommunala
organisationens skull, utan de är till för invånarna i
respektive kommun.
Herr talman! Efter att under 20 år i riksdagen ha
tagit del i arbetet för att försvara den kommunala
självstyrelsen och detta är mitt sista riksdagsinlägg
i denna fråga, vill jag uttrycka tillfredsställelse över
att konstitutionsutskottet har behandlat motionen
från Anders Svärd och mig på ett positivt sätt.
Centerpartiet kommer även fortsättningsvis att
bevaka den uppföljning och utvärdering som skall
ske och ta de initiativ som erfordras för att slå vakt
om den kommunala självstyrelsen, så att vars och
ens möjlighet att vara delaktig i de gemensamma
offentliga besluten främjas.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.