Herr talman! Lokal demokrati är en av
hörnstenarna i vårt demokratiska samhälle. I ett
gott samhälle är det naturligt för alla människor att
vara med och dela på inflytande och ansvar.
Regeringens och riksdagens uppgift är att stifta
lagar som underlättar för och stimulerar
medborgarna att ta ansvar för de gemensamma
angelägenheterna i kommuner och landsting.
Förutsättningarna och villkoren för lokal demokrati
har kommit att diskuteras alltmer under senare år.
Det är bra. Det var bl.a. mot den bakgrunden som
regeringen år 1992 tillsatte
Lokaldemokratikommittén och gav den i uppdrag
att kartlägga utvecklingen av den kommunala
organisationen och dess arbetsformer men också att
föreslå åtgärder för att stärka den lokala
demokratin. Det är den kommitténs arbete som
ligger till grund för de propositioner om lokal
demokrati och kommunal biståndsverksamhet som
riksdagen behandlar i dag.
Enligt ett antal forskarrapporter präglas den
kommunala verksamheten av att allt fler
medborgare väljer att inte engagera sig inom ramen
för de politiska partierna. Det är här ett ansvar för
partierna att förnya sina verksamhetsformer och
inte minst att bli bättre på måla upp visioner som
kan locka nya grupper till det politiska arbetet. Av
att människor inte engagerar sig i partierna får man
inte dra slutsatsen att medborgarna inte vill komma
till tals och påverka sin vardag, tvärtom. Men de
traditionella formerna för samspel mellan
medborgarna och de förtroendevalda behöver
kompletteras med nya former för att vitalisera och
utveckla demokratin och för att locka fler att delta
direkt.
Förslaget till försöksverksamhet med
medborgarkontor, som riksdagen behandlar först i
morgon, är ett första steg i ett långsiktigt
utvecklingsarbete som syftar till att skapa en
förvaltning som är mer lättillgänglig för
medborgarna bl.a. genom ökat samarbete över
sektorsgränserna och genom att man använder
informationsteknologin på ett bättre sätt. I
glesbygden kan medborgarkontoren dessutom vara
ett sätt att behålla eller utveckla den offentliga
servicen. Det är också en viktig del av en fungerande
demokrati.
Arbetet med att utveckla samarbetsformerna med
medborgarkontoren bedrivs vidare inom
Civildepartementet för att vi skall få fram lösningar
som kan leda till ett ökat samarbete med
medborgarkontoren.
Genom lagförslagen i de propositioner som är
aktuella i dag vill regeringen ge kommunerna och
landstingen konkreta instrument att använda i
arbetet med att öka medborgarnas möjligheter till
insyn, inflytande, medansvar och valmöjligheter.
Det är mycket positivt att konstitutionsutskottet,
med undantag av ett par förslag, står helt enigt
bakom propositionen om lokal demokrati. Jag
tänkte nämna några av förslagen i propositionen.
Kommuner som så önskar skall få möjlighet att hålla
nämndsammanträden öppna för allmänheten. I dag
har allmänheten bara tillträde till fullmäktiges
sammanträden. Eftersom antalet
fullmäktigesammanträden har minskat under den
senaste mandatperioden, allt fler ärenden har
delegerats från fullmäktige till nämnderna, ger
förslaget ökade möjligheter för kommunens
invånare att få insyn i de kommunala organens
arbete och möjligheter att förbättra kontakten
mellan medborgarna och de förtroendevalda.
En allt större del av den kommunala verksamheten
bedrivs i privaträttsliga former. Antalet
entreprenader i kommunal verksamhet har ökat.
Den friare etableringsrätten för företagare inom
skola, barnomsorgen, äldreomsorgen, hälso- och
sjukvård och tandvård har ökat valmöjligheterna
för medborgarna. Men utvecklingen har också lett
till farhågor för att den offentliga insynen i
verksamheten skall minska.
Regeringen anser att det är självklart att
nämndernas verksamhetsansvar enligt
kommunallagen även skall omfatta sådan
verksamhet som nämnden lägger ut på entreprenad.
Därför vill regeringen ställa direkta krav på
kommunerna och landstingen att de skall
tillförsäkra sig tillräckliga insyns- och
kontrollmöjligheter när de engagerar entreprenörer
i sin verksamhet. Genom detta vill regeringen
markera att kommunerna och landstingen har det
yttersta ansvaret för att den service man ger sina
medlemmar skall hålla god kvalitet.
Rättssäkerheten för dem som utnyttjar servicen
skall garanteras oavsett om verksamheten bedrivs i
egen regi eller genom en entreprenör.
Ett sätt att fördjupa den lokala demokratin är att ge
kommun- och landstingsmedlemmarna rätt att
begära hos fullmäktige att det hålls folkomröstning
i en viss fråga. Regeringen ser, till skillnad från
Socialdemokraterna, positivt på en ökad
användning av folkomröstningar. Det är ett sätt att
få del av medborgarnas synpunkter i frågor som
engagerar dem speciellt mycket.
Folkomröstningar är ett bra komplement till den
representativa demokratins spelregler. De
förfaranderegler som regeringen föreslår kommer
också att underlätta den framtida användningen av
kommunala folkomröstningar. Jag är övertygad om
att möjligheten till fler folkomröstningar kommer
att leda till vitalare debatter i frågor som
medborgarna tycker är viktiga att föra upp på
dagordningen.
Förslaget om självförvaltningsorgan innebär att
medborgarna inte bara garanteras insyn och
öppenhet i den kommunala förvaltningen, utan
också ett verkligt inflytande över driften av den
kommunala verksamheten. Fullmäktige får rätt att
låta en nämnd lämna över driften av en kommunal
anläggning eller institution till ett
självförvaltningsorgan. Ett sådant organ skall ledas
av representanter för dem som berörs av
verksamheten och de anställda -- med brukarna i
majoritet. Det ger reella möjligheter till inflytande
och påverkan i vardagen på daghem, skolor,
servicehus och andra anläggningar. Det är något
som efterfrågas, inte minst av de många
byutvecklingsgrupper som finns på flera håll i
landet.
Regeringens förslag för att införa sekretess för
interna erbjudanden vid kommunala
upphandlingar och begränsningar i
personalföreträdarnas närvarorätt vid nämndernas
handläggning av beställnings- och
upphandlingsärenden är ett led i strävandena att ge
de kommunala och de externa anbudsgivarna
samma förutsättningar i samband med en
upphandling. Jag är medveten om att det finns en
konflikt mellan insynsintresset och intresset att
utsätta den kommunala verksamheten för
konkurrens, nämligen i de fall där ett
upphandlingsförfarande genom tillämpning av
sekretesslagens regler undandras allmänhetens,
men inte politikernas, insyn under den korta tid som
anbuden prövas.
När nu allt fler kommuner och landsting, bl.a. som
en följd av EES-avtalet, börjar göra sina
upphandlingar i konkurrens, tycker jag att det finns
skäl att följa upp hur insyn och sekretess hanteras i
praktiken. Det är också angeläget att få en belysning
av om det finns ett behov av ökad insyn. Vi
förbereder ett arbete i Civildepartementet med den
inriktningen.
Många kommuner har under senare år knutit nya
internationella kontakter genom att etablera
vänortssamarbete framför allt med de baltiska
staterna och andra stater inom det forna Östeuropa.
Inom ramen för det vänortssamarbetet har
kommunerna på ett mycket positivt sätt kunnat
sprida erfarenheter av vårt svenska system för lokal
självstyrelse till andra länder.
De regler som regeringen föreslår om rätten för
kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att
lämna internationell katastrofhjälp och annat
bistånd innebär att den nuvarande rätten att ge
utrustning som kan avvaras kompletteras med en
rätt för kommunerna och landstingen att även ge
bistånd i form av t.ex. utrustning, rådgivning,
utbildning eller i form av ekonomiskt stöd som har
samband med utbildning och rådgivning. Jag är
glad att konstitutionsutskottet i full politisk enighet
tillstyrkt även den delen av propositionen.
Konstitutionsutskottet anser i sitt betänkande över
propositionen om lokal demokrati att regeringen
bör göra en samlad översyn över hur
förnyelsearbetet påverkat det demokratiska
systemet i olika avseenden. Det är också meningen
att detta skall göras. Arbetet med att utvärdera och
utveckla det demokratiska systemet både nationellt
och lokalt får inte avstanna. Det måste pågå
ständigt. Det är också därför som vi i propositionen
om lokal demokrati aviserar att flera frågor behöver
utredas ytterligare. En sådan fråga gäller den
rättsliga regleringen av den kommunala
självstyrelsen. En annan fråga gäller möjligheten
för kommuner och landsting att använda varandras
personal för handläggning av myndighetsutövande
ärenden inom t.ex. miljö- och hälsoskyddsområdet.
Andra utredningsarbeten handlar om möjligheten
att förrätta nyval vid kommundelningar,
förtroendevaldas arbetsförutsättningar, inkluderat
rätten till ekonomisk ersättning och partistödets
funktion, och den kommunala revisionens framtida
roll.
Det finns naturligtvis också anledning att noga följa
konsekvenserna för kommunerna och landstingen
av ett EU-medlemskap. Företrädare för
kommunerna och landstingen kommer att få
möjlighet till information om aktuella frågor inom
den europeiska unionen. Därigenom blir det också
möjligt för kommunerna och landstingen att
påverka sådana EU-frågor som är av betydelse för
den kommunala självstyrelsen.
Avslutningsvis vill jag ge regeringens syn på frågan
om offentlighetsprincipen. Frågan har debatterats
under den senaste tiden.
Vissa kritiker har menat att marknadsorienteringen
i kommunerna har lett till att allmänhetens insyn
har begränsats. Det finns också de som menar att
politikerna medvetet har begränsat de anställdas
frihet att kritisera förändringar i den kommunala
verksamheten.
Regeringen har haft en stark ambition att öka
insynen i den kommunala verksamheten under
mandatperioden. I slutet av förra året föreslog vi
ändringar i kommunallagen som syftar till att
väsentligt öka insynen i de kommunala företagen.
Riksdagen antog förslaget.
I Sverige har vi en grundlagsskyddad insyn i den
kommunala verksamheten. De offentliganställda
har som alla andra medborgare i vårt land rätt att
delta i samhällsdebatten. Offentlighetsprincipen och
yttrandefriheten är viktiga hörnstenar i vår
demokratiska modell. Varje gång JO har anledning
att rikta kritik mot någon kommun för att man inte
har tillämpat offentlighetsprincipen eller principen
om yttrandefriheten, kan man naturligtvis tala om
ett misslyckande för den kommunala demokratin.
Eftersom det finns en tendens till att JO i ökad
utsträckning riktar kritik mot kommunernas sätt
att tillämpa offentlighetsprincipen, finns det
anledning att vidta vissa åtgärder. Jag har därför
satt i gång ett arbete med en informationsinsats om
offentlighetsprincipen inom departementet. Det
gäller bl.a. att informera de anställda, politikerna
och allmänheten om offentlighetsprincipens
innebörd. Vissa händelser tyder på att det finns
politiker och tjänstemän som inte är riktigt
medvetna om vad som gäller i fråga om
handlingsoffentlighet, meddelandefrihet och
yttrandefrihet.
En viktig del av den offentlighetsdebatt som nu
pågår är att en del anser att medborgarnas insyn i
stora upphandlingar är allt för bristfällig. Jag vill
därför nämna att vi i Civildepartementet skall följa
upp hur insynskravet har hanterats i samband med
kommunala upphandlingar. Om det visar sig att det
finns ett behov av att öka insynen är jag givetvis
beredd att ta ytterligare initiativ.
En väl fungerande lokal demokrati måste bygga på
samspel mellan de förtroendevalda och
medborgarna på det lokala planet. Regeringen och
riksdagen kan bara skapa de yttre
förutsättningarna för den demokratiska processen.
Inte minst i en tid som mer och mer präglas av
internationaliseringens krav på överstatligt
beslutsfattande är det viktigt att vi i vårt land kan
slå vakt om och utveckla medborgarnas möjligheter
att ta samhällsansvar i den lokala miljön. Hur skall
den enskilda människan känna sig manad att
engagera sig i de övergripande frågorna om hon inte
känner att hon får vara med och ta ansvar för de
allra mest näraliggande frågorna?