Herr talman! Den proposition och det betänkande
som nu behandlas har varit föremål för
förhoppningar om stärkande av den lokala
demokratin. I huvudsak har dessa förhoppningar
inte infriats, även om det i betänkandet finns
enskilda förslag som är bra.
Det är bra att man gör ett tillkännagivande om
vikten av uppföljning och utvärdering när det gäller
de anställdas yttrandefrihet, insynen i privata
entrepenörers verksamhet, offentlighetsprincip
och meddelarskydd m.m. I propositionen angavs
att man avsåg att utreda de förtroendevaldas
arbetsförutsättningar. Nu måste regeringens
granskning av den lokala demokratin breddas
kraftigt.
Demokratin är inte en gång för alla given. Därför
är detta betänkande viktigt. Demokratin måste
ständigt försvaras. Under historiens lopp har den
försvunnit på olika sätt. Efter den grekiska
demokratin dröjde det 2 000 år innan debatten om
demokratin på nytt tog fart.
Nu framträder på den politiska arenan ledande
personer som öppet uttalar sitt misstroende mot
demokratin. I senaste Kommun Aktuellt, nr 18,
slår kommunalrådet Jerker Swanstein i
Hälsingborg fast att det politiska styrsystemet är
bankrutt. Den politiska sfären måste krympas,
säger han. Man skall inte fråga Andersson utan
ställa honom inför faktum, menar Swanstein.
Majoriteten är i grunden mot förändring, heter det.
Man måste då dra slutsatsen att denne man är emot
majoritetsstyre. Swanstein förefaller vara en
macho-typ som elitistiskt leker med politiken. Inte
mycket av vad han säger ligger i linje med det som
alla partier är eniga om i det här betänkandet.
Ingen av oss har såvitt jag vet ifrågasatt
majoritetsstyret.
Precis som i början av 30-talet skrivs nu artiklar i
vår press med budskapet att demokratin är sjuk.
Den representativa demokratin måste lämna plats
för ett nytt styrsystem, sade moderaten Nic
Grönvall den 14 maj på DN:s debattsida. En
kommission av byråkrater bör enligt EU-modell få
exklusiv rätt att ställa förslag, menar Grönvall.
Man får intrycket att han menar att regeringen eller
kommunstyrelsen sedan skall fatta de verkliga
besluten och att parlamentet respektive fullmäktige
får ställa frågor och granska verksamheten.
Därmed skulle folkstyrets princip -- att det är en
beslutande församling som väljs och kan ställas till
svars -- i praktiken avskaffas. En form av elitstyre
skulle införas. Det finns nog tyvärr de i den
kommunalt styrande eliten som tilltalas av
möjligheterna till ett sådant egenvälde.
I den debatt som förs bland allmänheten och som
tar sig uttryck i bl.a. telefonsamtal till oss finns
också tongångar som att de valda politikerna måste
sättas i karantän och starka män ta över. Jag tycker
att det står en odör av unket 30-tal omkring hela
den här debatten. Det var just de här argumenten
som fördes fram i början av 30-talet och som vann
ett visst gehör även i vårt land. Man behöver inte
heller botanisera länge i bibliotekens bokhyllor för
att hitta väl läst littertur som dömer ut
parlamentarism och flerpartisystem. Jag menar inte
att den litteraturen skall förbjudas -- jag vill endast
peka på närvaron av dessa idéer.
Det är ingen tvekan om att den nya kommunallag
som antogs 1991 har öppnat dörrarna för vissa
bakslag i den lokala demokratin. Vårt parti godtog
en friare nämndorganisation utom när det gällde
miljö- och hälsovårdsnämnd, som vi ville skulle
vara obligatorisk. Vi godtog också de ökade
delegationsmöjligheterna. Den nya friheten har i
kommunerna nyttjats för att kommersialisera
verksamheten och minska de folkvaldas antal och
inflytande. De mycket starka högertendenserna i
politiken har underlättat införandet av ett system
som prioriterar snabbhet, informell handläggning
och regellöshet.
Vi tror att det är ett misstag att tro att mindre
demokrati leder till ökad effektivitet generellt sett.
På kort sikt kan det tyckas så. Men denna konflikt
är delvis skenbar. Demokratiskt fattade beslut
vinner just genom sitt folkliga stöd styrka och ger
sammantaget en ökad effektivitet.
Argumenten för att vi inte längre har råd med en
demokratisk beslutsprocess tycks för närvarande
växa i styrka. Tjänstemannastyre och bolag tar över
mer och mer av de löpande besluten. Därmed
minskas också förtroendet för de kommunala
besluten och för demokratins principer. I längden
kommer den kortsiktigt vunna effektiviteten att
förbytas i sin motsats.
I regeringsformens 2 kap. 1 § är medborgarna
tillförsäkrade en rad friheter, de s.k. demokratiska
fri- och rättigheterna: yttrandefrihet,
informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och
religionsfrihet.
Mot dessa grundlagslöften står en alltmer
skrämmande praxis. Anställda ute i kommunerna
hotas och avkrävs tystnad och lojalitet när de
kritiserar kommunala beslut. Det finns en risk att
yttrandefriheten sätts ur spel. Ett antal JO-ärenden
har också visat på övergrepp mot kommunalt
anställda. Detta är givetvis totalt oacceptabelt.
Likväl nämns inte detta problem i propositionen.
Det är kombinationen av minskat
anställningsskydd, friare lönesättning, friare
behörighetsvillkor för olika arbeten och
odemokratiska synsätt som gör att många offentligt
anställda nu känner sina demokratiska rättigheter
kringskurna.
När offentliganställda demonstrerar med påsar
över huvudet visar det hur demokratiska
rättigheter håller på att tryckas tillbaka och att
rädsla och maktlöshet har blivit vardag.
Vi kan för vår del förstå att folk tar på sig de här
påsarna. Men jag menar att rätt väg är att slita av
sig påsarna, se motståndarna i ögonen, ställa krav,
försvara grundlagsfästa rättigheter, kämpa för den
rätt man har som anställd och pressa politiker och
kommunala byråkrater på raka besked. Despotiska
chefer och kommunalråd måste dras inför
Arbetsdomstolen och Justitieombudsmannen. Om
de inte tar reson måste de bytas ut den politiska
vägen. Lagstiftningen ger enligt min mening
fortfarande ett starkt stöd för just de demokratiska
fri- och rättigheterna.
Det är främst genom den lokala politiska kampen
som demokratin kan upprätthållas. Det spelar
ingen roll hur bra lagstiftning som finns, om den
inte utnyttjas på rätt sätt. Det är ytterst
medborgarnas aktivitet i politiska partier, i fackliga
organisationer och andra folrörelser som bär upp
demokratin.
Jag hoppas emellertid att det tillkännagivande som
regeringen nu får om uppföljning och utvärdering
också skall leda till förslag som stärker den
kommunala demokratin.
Vi har velat stärka det s.k. folkinitiativets ställning
när det gäller folkomröstningar men samtidigt
begränsa möjligheten till folkomröstning till några
viktiga områden.
Vi tror inte att närvarorätten för
personalföreträdare behöver minskas på det sätt
som föreslås i propositionen. Också den
utvidgningen av sekretessen som förslås skulle vi
vilja avvakta med.
Vi vill också att riksdagen hos regeringen begär ett
förslag som avgränsar och preciserar
delegeringsrätten, så att missbruket av denna
delegeringsrätt kan upphöra.
När det gäller möjligheterna till kommunal
uppdragsverksamhet har vi synpunkter som är
likartade dem som framgår av den
socialdemokratiska reservationen.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till
meningsyttringen i mom. 3, 10 och 23.