Herr talman! Offentlighetsprincipen är en av
hörnstenarna i vår demokrati, och i den deklaration
som gjordes inför EU-förhandlingarna deklarerade
Sverige att offentlighetsprincipen är en omistlig del
i vårt kulturella arv och därför inte är
förhandlingsbar.
Många har oroat sig och undrat om
offentlighetsprincipen kommer att naggas i kanten
om vi blir medlemmar i Europeiska unionen. Jag
tillhör dem som känner oro för hur det blir med
offentlighetsprincipen. Jag är inte helt övertygad
om att vi verkligen kan garantera den vid ett
medlemskap. Det handlar då inte bara om beslut
som fattas i Bryssel när det gäller
offentlighetsprincipen, utan på samma sätt gäller
det också beslut som fattas i kommuner och
landsting och hur de besluten påverkar
offentlighetsprincipen.
Det är också minst lika viktigt att vi tillser att
offentlighetsprincipen tillämpas i våra kommuner
och landsting och, för den delen, även på det
statliga området, även om det inte är detta som
behandlas i det här betänkandet.
Offentlighetsprincipen garanterar medborgarnas
rätt att ta del av handlingar inom myndigheter och
förvaltningar, och den kommer också till uttryck i
regler om meddelarfrihet, anonymitetsskydd och
efterforskningsförbud. Enligt min uppfattning har
offentlighetsprincipen lett till att vi fått det öppna
samhälle som vi har i Sverige och på grund av denna
öppenhet kanske även till det förhållandet att vi har
drabbats mindre av korruption och annat smussel.
Vi skall verkligen slå vakt om vårt öppna samhälle.
Men som vi hört tidigare i debatten har genom de
förändringar som gjorts i kommuner och landsting
skötseln av allmänna angelägenheter flyttats över
från offentligrättsliga till privaträttsliga organ.
Genom att offentlig verksamhet bolagiseras eller
drivs i stiftelseform kommer andra regler att gälla,
och vi har i riksdagen fattat beslut för att garantera
offentlighetsprincipen i kommunala bolag. Där
finns enligt min mening fortfarande en del att göra,
och jag utgår ifrån att regeringen skall återkomma
till detta. Det var också vår mening i
konstitutionsutskottet.
Alla dessa förändringar har gjort att
offentlighetsprincipen helt eller delvis sätts ur spel.
Det är därför bra att alla är överens om att vi skall
göra en uppföljning och utvärdering av hur det ser
ut i kommuner och landsting, så att medborgarna
fortfarande verkligen garanteras möjligheter till
insyn. Som civilminister Inger Davidson tog upp
har också kritik riktats mot kommuner som inte har
lämnat ut handlingar trots att det finns lagstiftning
som säger att man skall göra detta. Det är bra att
man studerar också sådana fall, där det kanske
räcker med informationsinsatser. På andra
områden är det däremot inte fråga om att det
saknas information, och där krävs i stället en
lagstiftning.
Jag menar att det inte är lokala politiker som skall
besluta i frågan om det skall vara insyn eller ej.
Offentlighetsprincipen måste vara
grundlagsskyddad och gälla över hela fältet. Det
finns också anledning att undersöka huruvida man
kanske måste komma fram till en förändrad
lagstiftning. Den uppföljning och utvärdering som
vi nu är överens om är jag mycket glad över, men
jag tror inte att det räcker med en utvärdering, utan
det gäller också att lägga fram förslag. Jag har för
egen del i en motion framfört krav på en utredning.
Jag hoppas att denna utvärdering i nästa steg kan
leda fram till förslag om hur vi kan förbättra
offentlighetsprincipen så att den inte naggas i
kanten. För min del tror jag också att det gäller de
statliga bolagen, där det finns anledning att
undersöka huruvida det på grund av att man har
bolagiserat statliga verk behövs en lagstiftning som
verkligen garanterar offentlighetsprincipen.
Jag instämmer med dem som tidigare här har talat
för att vi skall uttala att initiativ skall tas från
regeringens sida när det gäller
offentlighetsprincipens tillämpning i de
kommunala företagen och verksamheterna.