Herr talman! Jag vill börja med att framföra ett
tack till Bengt Kindbom och Ingela Mårtensson. Ni
har tillfört den här debatten inte bara åsikter utan
också insikter. Jag tror att den kommunala
demokratin nu står inför en situation där ett antal
insikter behövs för att slå vakt om den och utveckla
den framåt. Jag vet att Bengt Kindbom har varit
med i många utredningar och gjort stora insatser.
För tre veckor sedan åkte jag till Rättvik, där jag
skulle hålla ett tal om människovärdet i politiken.
Då tog jag med mig regeringens proposition om
lokal demokrati. Jag medger att jag hade svårt att
koncentrera mig, för Sverige började bli som
vackrast, björkarna slog ut och solen sken över
landskapet, men jag tvingades ändå läsa igenom
propositionen.
När jag hade hållit mitt tal på mötet, fick jag frågor
på tre områden.
För det första gällde frågorna hur pass medveten
jag var om de nedskärningar som nu förekommer i
kommuner och landsting och vilken inverkan de får
på kvaliteten. Det var sjukvårdspersonal som var
där, det var företrädare för kyrkan, det var ett
tvärsnitt av Sveriges befolkning. Jag kunde då svara
att det är en brist i Sverige att vi inte har
kvalitetsmått, så vi vet inte svaret på detta i dag.
Men kommunalpolitikerna verkar mer skylla ifrån
sig, fick jag höra.
För det andra var det en professor från Umeå som
talade om att den ekonomistyrning som man har
introducerat i kommuner och landsting, med
resultatenheter och köpa--sälj, tenderar att leva sitt
eget liv, vid sidan av verksamheten och
verksamhetsmålen. Då fick jag frågan: Hur pass
medvetna är ni riksdagsledamöter om detta, att det
har utvecklats ekonomisystem som lever sitt eget liv
vid sidan av själva verksamheten?
För egen del instämmer jag i vad den här professorn
sade, för jag gör precis samma iakttagelse. Det är
på det sättet i Sveriges kommuner och landsting i
dag.
Det tredje frågeområdet var köpa--sälj-systemen.
Väldigt många bland kyrkans folk och bland
socialarbetare frågar sig om allt nu skall mätas i
köpa--sälj. Vi som jobbar med barnomsorg och ser
att barn far illa, vi som arbetar i skolan och ser att
man nu tar bort de vuxna som vaktar på
skolgårdarna och hur våldet ökar, räknas inte vi?
Räknas inte vår erfarenhet?
När jag åkte tillbaka och läste propositionen igen,
konstaterade jag att den egentligen inte tar upp de
här allvarliga hoten mot den kommunala
demokratin. Det är i och för sig viktiga saker som
tas upp i propositionen, jag kan stämma in i det,
men de verkliga hoten och allvarliga sakerna, som
människor diskuterar och som handlar om
kommunal demokrati, saknas helt. Det verkar som
om propositionen har skrivits i något slags
seminarierum vid sidan av den verklighet som
människorna upplever ute i kommuner och
landsting i dag.
Därför är jag glad över att konstitutionsutskottet
har vidgat sin skrivning här och sagt att det nu krävs
att man stannar upp och utvärderar det som pågår i
kommuner och landsting. Jag kritiserar absolut inte
initiativrikedom och att det behöver göras
förändringar, tvärtom. Men man skall ha kontroll
över vad som sker, och jag vill påstå att generellt
sett i landets kommuner och landsting har inte de
förtroendevalda riktigt kontroll över vilka krafter
de har släppt lösa. Därför är det så viktigt med en
sådan här utvärdering.
Men jag tycker att hoten hänger kvar. Jag har inom
det socialdemokratiska partiet haft till uppgift att
gå in och titta på köpa--sälj-systemen. Vi valde ut
några kommuner och landsting, åkte dit, pratade
med tjänstemän, gick igenom beslutsfattandet och
vilka motiv man hade när man införde detta.
Vi kunde konstatera i arbetsgruppen att de
förtroendevaldas möjlighet att påverka har
försvagats i de kommuner och landsting som vi
studerade, på grund av köpa--sälj-systemen.
Därmed har också den kommunala demokratin
försvagats, och detta är allvarligt. Jag utgår ifrån att
det inte var tanken när man införde de här
systemen, utan tanken var att man skulle
effektivisera, och det är bra. Men har det fått som
en sidoeffekt, vilket jag tror att det har fått, att de
kommunalt förtroendevalda har klivit upp på
läktaren för att sätta sig där och titta på när
tjänstemännen köper och säljer, då tycker jag att
det är allvarligt för den kommunala demokratin.
Jag har kunnat konstatera, i likhet med professor
Benny Hjern, att den ekonomiska styrningen
tenderar att leva ett liv vid sidan av verksamheten,
och det är en brist. Besluten om fri etablering inom
barnomsorgen och på sjukvårdens område har en
sådan konstruktion att man får etablera sig fritt,
men kommuner och landsting skall betala
räkningen, oavsett om det behövs eller inte.
Därmed tar man bort totalkostnadskontrollen i
kommuner och landsting.
Gunnar Sträng sade en gång att den som beslutar
om utgiften också skall ta plånboken och betala
räkningen. Man måste hålla ihop det hela.
Vi vill alla ha komplement, t.ex. fria skolor. Jag
menar att man då får ordna ett system där man inte
stör möjligheterna att hålla totalkostnaderna i
ekonomin nere.
Jag har intresserat mig litet grand för de anställdas
yttrandefrihet. Frågan har varit uppe i debatten.
Jag skall inte återupprepa detta. Men jag anser att
det är sorgligt att behöva uppleva att de kommunalt
anställda i dag känner att de inte fritt kan tala om
vad de tycker och att de hotas öppet eller indirekt
av uppsägningar eller omplaceringar. Detta är en
realitet i dag. Vi måste rikspolitiskt med kraft
markera att det är ett brott mot yttrandefrihet och
offentlighetsprincip.
Jag vill också säga, herr talman, att riksdagens
socialutskott för en tid sedan hade en uppvaktning
och en hearing om sjukvårdsforskningen. Där sade
företrädare för forskarsamhället att risken med de
nya ekonomiska styrsystemen är att basen för den
kliniska forskningen eller sjukvårdsforskningen blir
för snäv. Var och en förstår vad det innebär för den
framtida utvecklingen av svensk hälso- och
sjukvård om de ekonomiska styrsystemen inte ger
möjlighet att utveckla den kliniska forskningen i
sjukvården.
Vi besökte en kommun för att titta på
styrsystemens inverkan på missbrukarvården. När
pengarna var slut betalade man inte ut mer. Det
fanns ett totalkostnadsansvar. De som jobbar på
den sociala sidan sade att det står i socialtjänstlagen
att man skall ge alla missbrukare vård. Svaret
lydde: Då får väl några av er säga upp sig, så att det
går ihop för resultatenheten.
Vi kunde från socialutskottets sida konstatera att
man inte följde upp det nationella mål som finns i
socialtjänstlagen och som riksdagen har fattat
beslutet om i den kommunen.
Det stora hotet anser jag vara de nyliberala idéer
som säger att kommunerna utgör monopol som
måste brytas upp och att medborgarna skall bli
kunder och som ser kommunen som ett företag.
Själv är man VD och pekar med hela armen. Man
har inte förstått skillnaden mellan ett kommunalt
självstyrelseorgan och en organisation vilken som
helst. Det är inte underligt att det bär i väg åt fel
håll när man inte ser på kommunen som
självstyrelseorgan utan tror att man skall
organisera den ungefär som ett företag.
Därför hoppas jag att man i en sådan här
utvärdering kikar ordentligt på var gränsen går, så
att det inte går att vidta systemförändringar som
strider mot den kommunala självstyrelsens idéer.
De är ju grundlagsfästa i regeringsformen. Där står
det att all makt utgår från folket, och där är den
kommunala självstyrelsen en viktig bit.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga följande:
Om socialdemokraterna kommer till makten utgår
jag ifrån att man kommer att fullfölja
utvärderingen av hur det ser ut med demokratin i
det svenska landskapet och att det görs under
ledning och ansvar av parlamentariker. Det vore
väl konstigt annars! De får kika på hur det ser ut
och vad som är bra och dåligt.
Därefter får man återupprätta folkstyrelsens
principer på de områden där de har sargats. En
viktig sådan är gemenskapsidén. Man bor i en
gemenskap i en kommun. Man får rösta fram
medborgare. Man får vara med och bygga sin egen
framtid i stället för att anses som kund på någon
marknad som köper hit och dit. Gemenskapsidén är
viktig, och det är viktigt att man kan rösta.
Jag hoppas att det skall bli en bred parlamentarisk
uppslutning efter valet och att Socialdemokraterna
och andra politiska partier är med och återkommer
till riksdagen med förslag som stärker den
kommunala demokratin och förhindrar att den
spårar ur på en marknadsväg långt bort från
demokrativägen.