Herr talman! Catarina Rönnung ville i sitt
inledningsanförande gå tillbaka till den gamla
tidens kommun, där varje politiker var välkänd
bland sina grannar. Man måste nog inse att det inte
gagnar verksamheten att drömma sig tillbaka. I
stället bör man inse att den lokala demokratin av
60-talssnitt inte fyller sin funktion på 90-talet.
Ambitionen är självfallet att väljarna skall känna
sina politiker, men vi lever i en annan värld än
sockenpolitikerns. Det är bara att inse att vi får
välja andra modeller för vår kontakt och vårt nära
samarbete med väljarna. I det föreliggande
betänkandet finns det flera förslag i den riktningen.
Bengt Hurtig tog avstånd från anslag mot
demokratin. Det är bara att vara tacksam för att en
gammal kommunist, som Bengt Hurtig, så klart tar
ställning för demokratin, ett flerpartisystem och
parlamentarism. Man skulle kunna säga att det
faktiskt är på tiden.
En utveckling av den lokala demokratin har varit
nödvändig under de senaste åren för att man skall
kunna uppfylla de krav som den nya tiden ställer på
de självstyrande kommunerna. Det första steget i
den utvecklingen var den nya kommunallagen. Den
tog framför allt sikte på att det skulle vara friare
arbetsformer och att insynen och kontrollen i de
många kommunala företag som då växte upp skulle
säkras.
I samband med att den nya kommunallagen antogs
uttalade konstitutionsutskottet tydligt att sådana
här förändringar måste följas upp. Det var
självklart. Vi sade att man måste återkomma med
förslag till ändringar om det skulle behövas.
På vissa områden tog vi inte ställning; vi förväntade
oss förslag senare. Det gällde ytterligare krav på
insyn och kontroll, självkostnadsprincipen och
sekretesslagstiftningen i kommunerna i och med
den nya organisationen. Resultatet har blivit flera
utredningar i viktiga frågor när det gäller
kommunala förhållanden. Några av förslagen tas
upp i det föreliggande betänkandet. Alla syftar till
att öka det medborgerliga inflytandet på lokal nivå.
Ett av de förslag som finns i betänkandet gäller
regler för de kommunala folkomröstningarna.
Folkomröstningar skall kunna användas som ett
beredningsunderlag i viktiga frågor.
Socialdemokraterna vänder sig mot att man
inhämtar kommuninvånarnas synpunkter på detta
sätt. Vad är det för fel med att låta medborgarna
säga sin mening på detta sätt? Vi vet att
kommuninvånarnas sätt att engagera sig i lokala
frågor är annorlunda i dag jämfört med för 10--20
år sedan. De engagerar sig ofta i en speciell fråga
och vill ge sin mening till känna. På det här sättet
kan man faktiskt fånga upp det intresse för
demokratin som finns hos medborgarna. I
slutändan är det fortfarande den representativa
demokratin som fäller avgörandet i så måtto att det
är kommunfullmäktige som avgör huruvida och i så
fall när en sådan folkomröstning kan äga rum.
Det här förslaget är en bra avvägning mellan
representativ demokrati och direktinflytande. Det
slutgiltiga beslutet fattas av de valda
representanterna. Detta innebär inte att
beslutsfunktionen överlämnas. Det innebär att
underlaget för det beslut som skall fattas breddas.
Man skall inte vara så förtvivlat rädd för att
inhämta kommuninvånarnas synpunkter när de
engagerar sig i en speciell fråga. Det är viktigt att
kanalisera och fånga upp det intresse för
demokratin som finns hos medborgarna.
Ett annat område som flera har varit inne på och
som har debatterats livligt handlar om insyn och
kontroll. Det har kommit ytterligare förslag och
beslut om insyn och kontroll i de kommunala
bolagen. I propositionen talas det mycket kraftfullt
om vikten av att kommuner och landsting t.ex. i
avtal försäkrar sig om möjlighet till inflytande och
kontroll av sådana verksamheter som har
överlämnats till utomstående entreprenörer.
Det är utomordentligt att intresset nu fokuseras på
detta område. På många håll har faktiskt
kommunerna och landstingen skött kontrollen och
insynen litet si och så. Det handlar naturligtvis
mycket om att det finns en okunnighet eller en
valhänthet när man börjar arbeta på ett nytt sätt.
Vi tycker att propåerna i propositionen inte är
tillräckligt omfattande. Därför har ett enigt utskott
föreslagit att dessa frågor skall utredas och följas
upp -- detta mot bakgrund av de mycket
omfattande reformer som har gjorts i
kommunerna. De organisatoriska förändringarna
har ju inneburit att de kommunala monopolen har
brutits upp.
Vi vill alltså att man tittar på
offentlighetsprincipens tillämpning och på vilket
sätt det går att ytterligare försäkra sig om
allmänhetens insyn och kvalitetskontroll i de
verksamheter som överlämnas till någon annan
producent. Samtidigt är det oerhört viktigt att man
hittar en lämplig avvägning mellan denna insyn och
kontroll och de privata företagens möjlighet att
verka i en konkurrensutsatt sektor.
Som någon redan har påpekat är det inte meningen
att kommunerna företrädesvis skall driva
företagsverksamhet. Huvudregeln skall vara att
kommunerna driver verksamhet i normal
nämndform, men om verksamheten överlämnas i
privat regi skall man försäkra sig om att man kan
göra kvalitetskontroller och andra kontroller på det
politiska planet i övergripande form. Det är
utomordentligt att det i propositionen finns ett
förslag till lagtext som klart och tydligt säger att
kommuner och landsting har ansvaret också om de
överlämnar produktionen av tjänsten till någon
annan.
Herr talman! Jag skulle också vilja säga något om
självkostnadsprincipen. Jag nämnde i början att vi,
när den nya kommunallagen antogs, lämnade ett
uppdrag till regeringen. Man skulle göra en
utredning om självkostnadsprincipen och sedan
återkomma. Därför skrevs det inte in någonting i
lagen vid det tillfället.
Det offentliga monopolet fanns vid den tidpunkten
fortfarande kvar i kommuner och landsting när det
gällde produktion av tjänster, service och omsorg
av olika slag. Verksamheten var alltså inte
konkurrensutsatt. Det innebar att det var oerhört
svårt att se vad som egentligen var självkostnader.
Det är bakgrunden till att vi då inte sade någonting.
Nu är förhållandet ett helt annat. Den borgerliga
regeringen har brutit upp de kommunala
monopolen. Vi har också infört ett fritt val för
medborgarna. Det betyder att avgifter och priser
kontrolleras på ett mycket tydligare och effektivare
sätt genom marknaden och genom medborgarnas
val.
Nu kommer förslaget om att
självkostnadsprincipen skall skrivas in i
kommunallagen. Jag tycker att det är
utomordentligt, eftersom det på sina håll faktiskt
har rått tveksamhet om att kommunen skulle följa
självkostnadsprincipen, även om vi i motivtexterna
skrev att så skulle vara fallet tills nya förslag kom.
Det är bra att detta kodifieras.
Vi har, tycker jag, en levande demokrati. Den här
propositionen och det betänkande som vi
behandlar i dag är ett bevis för att den faktiskt
fungerar, att den utvecklas och anpassar sig efter
dagens förhållanden, så att den kan tjäna som ett
bra instrument för medborgare och politiker. Det
är viktigt att vi har en demokrati som kan fördjupas
och som kan utvecklas och förändras i takt med
både medborgarnas önskemål och tidens krav.
Herr talman! Jag vill därmed yrka bifall till
utskottets hemställan och avslag på reservationerna
och Vänsterpartiets yrkande.