Herr talman! Jag skall med glädje svara Elvy
Söderström när hon frågar: Valfrihet för vem? Jo,
nu finns det valfrihet också för dem som inte har en
massa pengar. Under den socialdemokratiska
regeringsperioden fanns det ju ingen valfrihet alls
annat än för dem som hade pengar. I dag kan man
välja skola och barnomsorg utan att behöva ta ett
djupt tag i plånboken. Här finns alltså en valfrihet
för alla, något som inte fanns tidigare.
Elvy Söderström säger: Nog skall vi tvunget ha
lagstiftning om att man i avtal skall försäkra sig om
insyn och kvalitetskontroll. Men varför skall vi
behöva börja med att avtala? Varför kan vi inte visa
våra kommunalpolitiker förtroende och tro att de
nu har lärt sig? Och varför kan vi inte genom de
påpekanden som görs i propositionen inse att man
på ett tidigt stadium måste se till att den här insynen
och kontrollen tillförsäkras?
Vi behöver inte nödvändigtvis börja med att
lagstifta. De flesta kommunalpolitiker vet säkert
mycket väl vilka krav som måste ställas. De har
insett att de har ett ansvar, och de kan inte leva upp
till medborgarnas krav om de inte tar sitt ansvar
genom att på förhand försäkra sig om
insynsmöjligheter.
Elvy Söderström sade tidigare här att det
förekommer hemlighetsmakeri. Ja, det tror jag
också att det gör. Jag är verkligen inte för
hemlighetsmakeri. Tvärtom tycker jag att öppenhet
skall vara regel. När vi förut antog reglerna om
offentlighetsprincipen samt om insynen och
kontrollen av de kommunala företagen var det min
bestämda uppfattning att vi skulle ha haft full
offentlighet och insyn i alla bolag där det finns en
offentlig delägare. Men kommunala bolag skall nog,
tycker jag, utgöra undantag. Det finns ju de som
kan driva den typen av verksamhet bättre än
kommunen.