Herr talman! Catarina Rönnung sade att
folkinitiativet skulle vara en skenreform. Varför är
Socialdemokraterna så förfärligt rädda för att
lyssna på vad folk säger? Catarina Rönnung säger
att de politiska partiernas arbete måste stärkas. Ja,
det här är ett sätt. Vi vet mycket väl att den tiden
är förbi när de politiska mötena var det enda som
lockade folk på kvällarna i samhället. Det finns
annat som konkurrerar med den politiska
verksamheten. Vi skall vara rädda om det
engagemang som visas i olika frågor, ta till vara det
engagemanget och kanalisera det in i de politiska
partierna.
Varför tror Catarina Rönnung att det är hopplöst
att använda detta engagemang för att få människor
att gå vidare och engagera sig också i ett politiskt
parti? Det är många som har börjat sin politiska
verksamhet med att engagera sig i en politisk fråga
eller en angelägen fråga i sin egen kommun. Man
skall inte alls bortse från att folkinitiativ mycket väl
kan vara inkörsporten till ett politiskt arbete i ett
politiskt parti. Framför allt har de politiska
partierna i Sverige, där vi alla har svårt att engagera
människor nu för tiden, all anledning att ta till vara
de nya initiativ och möjligheter som visar sig.
Hur skall man kontrollera insamlingslistorna?
frågar Catarina Rönnung. Ja, det finns många
möjligheter i Sverige i dag, t.ex. när man skall
presentera en namnlista för att få registrera ett
politiskt parti eller för att hävda andra saker. Det är
väl inte svårare att kontrollera i det fallet än i
andra?
Catarina Rönnung hänvisar igen till den DN-artikel
där man har förutsatt demokratins och de politiska
partiernas död. Samtidigt säger hon att om man
talar om det tillräckligt många gånger, så blir det en
självuppfyllande profetia. Då tycker jag faktiskt att
Catarina Rönnung skall akta sig för att ständigt
upprepa de domedagsprofetior över demokratin
som står i den nämnda DN-artikeln. Låt oss i stället
samarbeta för att finna former för att utveckla
demokratin.