Herr talman! Jag tänker ta upp två saker från ditt anförande. Det handlar om kollektivavtalen och om rätten till heltid.
När det gäller kollektivavtalen säger Jan i sitt anförande att de avtal som träffas även påverkar dem som är oorganiserade. Och han säger det i ett sammanhang som att det är ett problem. Det är väl där som det blir så väldigt tydligt att vi inte har samma grundsyn på vad kollektivavtal är för någonting. Det är just det som är poängen. Vi har i Sverige kollektivavtalslösningar i stället för lag. Det innebär givetvis att de kollektivavtalslösningarna måste gälla för alla på arbetsmarknaden. Annars får vi en grupp anställda som av olika skäl, för att de inte är med i facket eller för att deras arbetsgivare inte vill teckna kollektivavtal, blir helt rättslösa. När hotell- och restaurangfacket gick ut i konflikt kring salladsbaren i Göteborg, vilket har varit uppmärksammat, gjorde de inte det i första hand för de anställda ens på den restaurangen utan för att säkerställa löneutvecklingen och anställningstryggheten för alla sina medlemmar. Det är det som är grunden. Det är där som alliansens resonemang blir så märkligt.
Min fråga är egentligen: Hur ser ni på det här? Inser ni den problematiken och den frågeställningen?
Min andra fråga handlar om rätten till heltid. Jag vill egentligen bara upprepa det jag sade i mitt anförande. Vad är er åsikt kring de här frågorna? Vad vill ni göra åt det problem som vi ändå har, att vi har en stor grupp människor, företrädesvis kvinnor, som har en ofrivillig deltid och som inte kan leva på sin lön? Vad är ert alternativ?