Fru talman! Jag tycker att lagen om anställningsskydd är bra och den turordningslinje som man har fått. Men jag kan ibland se att arbetsgivare inte vågar säga upp de arbetstagare som faktiskt vill bli uppsagda för att komma in i arbetsförmedlingens hägn. Det är den övergången jag tycker att man borde hitta lösningar på för att minska inlåsningseffekterna.
En person som heter Gunnar Aronsson, som ni säkert känner till, från just Arbetslivsinstitutet hörde jag hade en föreläsning kring inlåsningseffekterna på arbetsmarknaden för dem som är sjukskrivna. Det finns en del arbetsgivare som ändå säger upp på grund av sjukdom och så att säga kommer undan. Ofta är det facket som ställer upp på de uppsägningarna. Det kan man tycka vad man vill om. Det jag här vill lyfta upp är frågan om hur vi gör med dem som är ofrivilligt inlåsta, inte dem som arbetsgivaren vill skicka ut. Där tycker jag att LAS är bra. Vi ska ha ett anställningsskydd för personer. Det ska bara vara arbetsbrist annars som gör att man kan sägas upp.
När det gäller rätten till heltid håller jag med. Det ska inte vara något tvång. Ingen är ju tvingad att jobba heltid. Jag kan heller inte tycka att det går att lagstifta om att en arbetsgivare måste ha en budget för heltider. Det blir ju jättesvårt för dem som ska komma in. Om en ny ska komma in måste den få en heltid. Har jag råd att anställa en till?
Det är inte alldeles enkelt, tycker jag, att lagstifta om heltid. Men jag skulle verkligen önska att arbetsmarknadens parter tog den här frågan på allvar, för det finns väldigt många, framför allt kvinnor, som drabbas. Den problemställningen håller jag fullständigt med om. Jag hoppas att vi kan driva den här frågan framåt och framför allt i offentlig sektor där vi ju på något sätt har större initiativmöjlighet som politiker.