Herr talman! Vi debatterar i dag arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 9 som handlar om arbetsrätt. I betänkandet behandlas 66 motionsyrkanden, och en del av debatten rör självklart dessa.
Jag tänkte dock börja i den ända där Patrik Björck avslutade gårdagens EU-debatt. Han kände då stor frustration över en allians som säger att de tror på den svenska modellen. Vi tycker nämligen att det är arbetsmarknadens parter som ska sluta avtal. I den delen är vi eniga. Jag kan förstå att det kan verka provocerande, eftersom det är ett område som man inte får diskutera över huvud taget. Det är bara facket eller arbetsmarknadens parter som får diskutera det.
Det här området handlar om detaljer, och därför är det lite spännande att fundera över den bild som målats upp av att alliansen skulle vilja störta hela den svenska modellen i havet, antingen i Östersjön eller Västerhavet eller någon annanstans, bara det försvinner från jordens yta. Jag kan förstå att det är provocerande att då upptäcka att det inte är så. Det finns detaljer där yttre omständigheter påverkar och gör att läget inte är riktigt detsamma i dag som det varit tidigare.
När vi påbörjade våra diskussioner och funderingar var det i olika detaljfrågor. För att det ska bli tydligt både i debatten här och i protokollet - jag misstänker att Patrik även i dag kommer att anmäla sig till talarlistan - vill jag säga att det lite grann handlar om att visa vilka delar vi tycker kan vara värda att diskutera och fundera vidare på.
Vi har i dag en helt annan företagarverklighet som växer fram. Vi har betydligt fler små företag med ganska få anställda. Vi har också en annan marknadssituation med ett större tryck utifrån än någon gång tidigare. Samtidigt har vi betydligt fler arbetstagare på arbetsmarknaden. Självklart tycker vi att de ska vara en del av arbetsmarknaden. Det handlar om kvinnor, handikappade, personer som kanske varit sjukskrivna under lång tid och måste få en chans att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Då måste det finnas en balans mellan alla de olika delarna.
Det som vi diskuterat, de delar som vi lyft upp och haft funderingar kring, har bland annat gällt konfliktåtgärderna. Det har dock inte varit fråga om avtalsförhandlingar eller annat sådant utan om att vi sett att det finns företagare som valt att inte skriva avtal men samtidigt varit beredda att betala enligt kollektivavtalsnormen; de är alltså beredda att betala lika mycket som om de hade tecknat avtal. Då är det bra att fackorganisationerna fortsätter att diskutera frågan för att se om de inte kan vara med och skriva ett avtal. Däremot tycker vi inte att det är rimligt att i det läget ta till blockad eller strejk.
Men - lyssna nu, Patrik - vi säger inte att det ska ske genom lagstiftning, utan självklart är det här ett område som arbetsmarknadens parter måste diskutera för att hitta lösningar och fundera över om det är rimligt eller inte. Precis som Jan sade använder sig vissa fackförbund av detta medan andra inte gör det.
Det som också är aktuellt och har varit uppe till diskussion är granskningsavgiften. Det finns ett fackförbund som utöver medlemsavgifterna tar ut en avgift för att följa upp och kolla att rätt löner betalas ut. EG-domstolen prickade svenska staten och slog fast att man bryter mot mänskliga rättigheter när man låter det fortgå. Men återigen: Den frågan måste facken och arbetsgivarna lösa. Det är där bollen ligger, allt enligt den svenska modellen.
Det är alltså en av de saker som vi reagerat på, och därför blir det lite spännande när det målas upp som ett hot mot hela den svenska modellen. Man kan fråga sig om det inte skett några förändringar på dessa områden under årens lopp. Ser det exakt likadant ut som när det en gång tog fart, när det sattes i sjön? Nej, det har hänt rätt mycket både i förhållandet mellan arbetsmarknadens parter och också inom lagstiftningen.
Det vi sagt om kollektivavtal är att de måste vara normen. Där finns inga tveksamheter. Däremot måste de inte nödvändigtvis vara formen.
När det gäller rätten till heltid, ett förslag som vi dragit tillbaka, kan man fundera på om det ändå inte skulle vara ett sätt att förändra en arbetsmarknad där det finns en stor andel kvinnor med deltidsarbete. När förslaget lades fram av den förra regeringen tyckte inte många remissinstanser att det var ett bra förslag. Det fick ganska mycket kritik från olika håll.
Detta har att göra med grunden i den svenska modellen. Det här måste arbetsmarknadens parter förhandla fram. I den delen är jag gärna med och bildar opinion. Jag tycker att det är helt vansinnigt att man utnyttjar deltider på ett skevt sätt. Självklart ska man ha möjlighet att försörja sig själv.
Det vi gör på området handlar om hela arbetsmarknadspolitiken. Vi hade ett tydligt mål när vi gick till val och vi har det även fortsättningsvis: att se till att det blir fler jobb. Problemet under de sista åren med socialdemokratisk regering, då så många stod utanför arbete, var att man lät det vara arbetsgivarnas arbetsmarknad. Vi försöker se till att det blir ett tryck åt andra hållet. Den arbetsgivare som vill ha kunnig, kompetent och bra arbetskraft som stannar under längre tid, inte bara på genomgång, måste vara beredd att betala bra löner och ge bra arbetstider.
Återigen: Vi har en gemensam syn. Arbetsmarknadens parter har ett viktigt ansvar. Men det finns vissa detaljer, och jag vet att vi har olika uppfattning om hur mycket eller lite de detaljerna påverkar. Det lär vi få reda ut i ett replikskifte.
(Applåder)