Fru talman! Det är intressant att lyssna på dig, Tina, när du talar om din önskan att ha lugn och ro, fred på arbetsmarknaden och att vi borde ha en anda av samförstånd, och så vidare. Problemet är kanske att orsaken till att vi har fackliga organisationer och Svenskt Näringsliv är att det finns en intressekonflikt på arbetsmarknaden. Det är vad som är orsaken. Det är också därför som den svenska modellen har kommit till, eftersom intressekonflikten kan lösas på något så när jämlika villkor.
Det är dilemmat för er. Om det är så att man vill ha något slags jämlika villkor på arbetsmarknaden för arbetsgivare och arbetstagare måste man ta ställning till vilken beroendeställning som arbetstagaren har till arbetsgivaren och vilka medel man har att utjämna den makten.
Makten över arbetet finns hos arbetsgivaren. Arbetstagaren måste på något sätt få hjälp att utjämna den makten. Vi tycker att det är orättvist att den som äger ett företag ensam bestämmer vad som händer i företaget. Den som är arbetstagare måste vara något så när jämbördig för att kunna bestämma över sitt eget arbetsliv.
Det är ett dilemma som ni på något sätt inte tar ställning till på rätt sätt. Ni vill att man ska sitta still i båten och inte ha några konflikter. Exempel på det är just fallet Per Johansson. Man säger i betänkandet att om man inte gör någonting åt det kan ge en nackdel till arbetsgivaren. Ni tar alltså ställning för den ena parten i det fallet. Det ska inte kunna regleras när man blir sparkad därför att man på något sätt är misshaglig för den som är arbetsgivare.
Det är samma sak med småföretagen. Du talar om ett bra småföretagarklimat. Det finns jättemånga småföretag. Men ekonomiskt är vi mycket mer beroende av de stora företagen. Så är det i hela världen. Vi talar till exempel som global ekonomi.
Varför kan man inte ta ställning för att verkligen ha en jämlikhet, jämställdhet och jämbördiga parter på arbetsmarknaden? Det gör ni inte i praktisk handling.