Herr talman! Alliansen gick till val på, och vann svenska folkets förtroende, att göra det mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare att anställa och mer attraktivt att driva och starta företag.
Förändringstakten har varit hög, och bland de reformer som hittills har behandlats i denna kammare kan nämnas de båda jobbskatteavdragen och särskilda åtgärder inriktade på att stimulera arbetsgivare att anställa personer från grupper med svag ställning på arbetsmarknaden, till exempel unga, långtidssjuka och utlandsfödda.
Villkoren för att starta, driva och utveckla företag har stärkts genom bland annat förändrade 3:12-regler för fåmansföretag, förlängning av redovisningsperioden för momsinbetalningar, skattereduktion för hushållsnära tjänster och, vilket nog är allra viktigast, avskaffandet av förmögenhetsskatten, den tillväxthämmande förmögenhetsskatten skulle jag vilja tillägga. Jag vill gärna uppehålla mig vid förmögenhetsskatten en stund eftersom den har varit föremål för debatt.
Vi har tidigare debatterat förmögenhetsskatten, men vad är det som vi har avskaffat? Först och främst har detta varit en skatt som inte har haft enhetliga värderingsregler, utan den har haft många undantag och kryphål som uppmuntrade till skatteplanering, framför allt hos dem som hade väldigt goda inkomster. Men det allvarligaste med förmögenhetsskatten, och det som vi diskuterar här i dag, nämligen sådant som är tillväxthämmande för företag, var just att den bidrog till en brist på riskkapital och till att svenska uppfinningar och innovationer kommersialiserades främst i andra länder än Sverige och att jobb därmed skapades på andra ställen än i Sverige. Framför allt var det de mindre företagens kapitalförsörjning som förmögenhetsskatten utgjorde ett hinder för.
Marie Engström undrade tidigare om vi ska nöja oss med att förmögenhetsskatten är avskaffad och att vi sedan får en stor resurstillväxt till de olika företagen. Givetvis är det inte så, men det är en del i ett stort pussel för att underlätta för företagande.
Herr talman! Sverige är en del av en alltmer sammanflätad företagsmiljö. I globaliseringens fotspår följer också nya strukturer. Aktörerna inom detta område måste förnya sig och utvecklas för att följa med i och möta denna utveckling. Här spelar EU en stor och viktig roll för att kunna skapa en förutsägbar och långsiktigt hållbar miljö att verka i.
Inom EU pågår just nu ett brett upplagt arbete med företagens skatteregler, bland annat med en gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Denna process pågår samtidigt som regeringens arbete, och dess resultat kommer av naturliga skäl att väga tungt i Sveriges framtida nationella politik.
Med andra ord levererar denna regering annat än tomma ord och arbetar hårt för att förbättra företagens villkor. Därmed inte sagt att det inte finns mycket kvar att göra. Arbetet med att rensa ut i denna enorma regeldjungel kommer att sträcka sig långt utöver denna mandatperiod.
Men man är, som sagt, från regeringens sida mitt uppe i ett väldigt intensivt arbete med att underlätta för företagande och infria målet om en regel- och administrationsbörda som är 25 procent mindre.
Samtliga motioner som i dag behandlas i skatteutskottets betänkande 19 avstyrks. Orsaken är att många av alla dessa goda idéer och uppslag som väcks i dessa motioner faktiskt redan är en del i regeringens arbete och därmed inte föremål för ett tillkännagivande som de flesta av dem utmynnar i. En annan orsak till att motioner avstyrks är att de representerar en annan politisk inriktning än den som allianspartierna har gemensamt.
Jag skulle vilja dyka ned i några av motionerna i det betänkande som vi i dag behandlar. Det finns, som sagt, många goda uppslag både från allianspartier och från oppositionspartier.
I flera motioner tas kapitalförsörjningen upp. Framför allt gäller det nystartade företag och de problem som många små företag har med sin riskkapitalförsörjning.
I debatten har det bland annat nämnts om ett entreprenörskonto och om ett etableringskonto som lyfts fram av bland annat Miljöpartiet.
Dessutom gäller det skattefritt sparande för löntagare eller företagare för start av ett framtida företag.
Allt detta beaktas i arbetet med att ta fram rimliga regler för nystartande och för drivandet av företag. Det här ingår redan i arbetet och följs noga på regeringsnivå.
En annan sak i betänkandet är något som bland annat Marie Engström tog upp i sitt anförande. Marie Engström, som enligt min mening är en ovanligt klartänkt vänsterpolitiker i de här avseendena, tar bland annat upp frågan om vårdbyggnader och serviceboende vad gäller fastighetstaxeringen. Också detta följer regeringen. Man arbetar med detta - problemet föreligger ju.
Dessutom har vi frågan om äkta och oäkta bostadsföreningar och om hur de gemensamma nyttigheter klassificeras som man har i olika bostadsföreningar. Även detta är föremål för regeringens översyn, men det är inte föremål för ett tillkännagivande.
Tidigare inlägg här andades att skatteutskottets majoritet är tandlös gentemot sin egen regering. Det vill jag nog inte påstå med tanke på hur vi agerade förra året med ett antal tillkännagivanden. Det har också fått effekt. Det arbetas med det i Regeringskansliet.
Låtom oss få lite arbetsro och låt regeringen komma med väl genomtänkta sammanvägda förslag!
Sedan har vi tonnageskatten. Jag kunde inte låta bli att under pausen ta upp det som Marie Engström återigen tagit upp, att tonnageskatten har gett långbänken ett ansikte. Det tycker jag är väldigt bra uttryckt. Det långa ansiktet borde främst Socialdemokraterna i det här fallet ikläda sig. Det var ju den förra regeringen som drev frågan framför sig. Man drev den i långbänk under många herrans år. Den utredning som den förra regeringen tillsatte underkändes av de egna tjänstemännen därför att det inte togs ett helhetsgrepp om rederinäringens situation - med sjöfartsstöd och så vidare.
Det arbetas också med detta, och det är viktigt att det kommer fram. Alla är vi intresserade av att utflaggning av svensk rederinäring icke ska ske. Men man måste, som sagt, ta ett helhetsgrepp om rederinäringens situation innan ett förslag läggs fram om införandet av en tonnageskatt.
Bland annat Helena Leander nämnde om motionen om enskilda näringsidkares möjligheter att dra av kostnader för friskvård. Också detta är en väldigt angelägen fråga. Den är inte föremål för ett tillkännagivande. Men självklart tittar man också på detta i Regeringskansliet i samband med den diskussion som vi har och som vi återkommer till senare när vi här i kammaren diskuterar olika betänkanden. Det handlar då om att i stället testa olika schablonmetoder vad gäller friskvården. Också detta ska vägas in. Möjligheten till friskvård är enligt min mening lika viktig för en anställd som den är för, i det här fallet, en egenföretagare.
Även motioner om möjligheter till avdrag för sponsring och utveckling arbetas det med. Framför allt forskningen vägs in i arbetet med den forskningsrapport som jag kan tänka mig kommer till hösten när det tas ett helhetsgrepp om hur man kan utveckla och kommersialisera de innovationer som sker både inom företag och inom universitetsvärlden.
Socialdemokraterna lämnar liksom en öppen hand i sitt yttrande. Man vill medverka i det här arbetet utan att egentligen bidra med vad man i stället tänker sig. Ni sträcker ut handen, men såvitt vi kan se i yttrandet är den tom. Man talar bara om vad man inte vill, och man vill inte det regeringen vill. Med stor nyfikenhet emotser vi att få ta del av vad handen ska innehålla.
Från framför allt Socialdemokraterna har det varit mycket dunder och
Donnerwetter
i inlägget här när det gäller företagandet. Men egentligen är vi där i mångt och mycket överens, kanske mer än man vill ge sken av.
Jag tror att vi alla är intresserade av ett företagsklimat som får företag att växa i det här landet. Ansatsen ska, tycker jag, handla om
varför
man startar ett företag - inte om att företaget ska vara till för att bidra till välfärden. Så är det förvisso. Men allra viktigast är väl ändå att den som drivs av en idé och som drivs av möjligheten att få vara sig själv och sin egen arbetsgivare och starta ett företag kring sin idé ska kunna göra det på vettiga villkor - inte att man ska starta ett företag för det offentligas finansiering, även om man bidrar till den; alla bidrar vi ju. Däremot ska vi alla bidra till att företag får en rimlig start och rimliga regler utifrån vilka de kan verka och växa. Det gäller såväl stora som små företag.
Slutligen vill jag helt kort säga att jag tror att alla vi i denna kammare inser vikten av att ha ett levande företagsklimat. Målen är i viss mån desamma, men verktygen är olika. Klart är i alla fall att Sverige behöver starka och välmående företag.