Herr talman! Göran Magnusson påpekar de olika
formella vägarna. Man har självklart rätt att ändra
uppfattning. Det intressanta är att ni uppenbarligen
inte vill argumentera för varför ni har ändrat uppfatt-
ning.
Vad jag menar är att ni borde lyssna på dem som,
såvitt jag har uppfattat det, är formellt tillsatta och har
i uppgift att utreda frågan, och lyssna på de argument
som fanns för varför man satte i gång att utreda frå-
gan.
Vad ni gör är att i efterhand inte bara underkänna
kommitténs arbete - ni bemödar er inte om att argu-
mentera för varför analysen var fel - utan ni under-
känner också den analys man gjorde av varför arbetet
över huvud taget skulle sätta i gång. Ni säger att det
inte finns något problem i hanteringen.
När det gäller jämförbarheten är ju sanningen att
det i dag inte är jämförbart för fem öre. Det dokument
som Göran Magnusson nu hyllar innehåller ju inga
saldomål annat än för det första året. Det innehåller
ingen inriktning på skattepolitiken, dvs. hela budge-
tens inkomstsida. Däremot innehåller det ett formellt
förslag om utgiftstak för år tre. Men riktigt vad man
tänker fylla det med, utanför ramarna, är det ingen
som vet.
Skillnaden mellan mitt särskilda yttrande och er
reservation är mycket stor. Likheten är att jag också
trycker på att man ska ange ett utgiftstak. Men att
ange ett utgiftstak är inte detsamma som att man
formellt måste klubba det. Det är preliminärt och kan
förändras. Det intressanta är att ni vill behålla den
nuvarande ordning som innebär att vi två eller tre
gånger om året ska diskutera enskilda anslag så att
man gömmer de övergripande ekonomisk-politiska
frågorna. Det är dem man gömmer i dag.