Herr talman! Vi ska nu diskutera hur riksdagens
arbetsformer blir bättre, inte bara för oss som leda-
möter utan framför allt för medborgarna, så att be-
slutsfattandet kan bli bättre.
Det är många viktiga saker som Riksdagskom-
mittén har lagt fram förslag om. De flesta förslag har
man varit eniga om i kommittén och i konstitutionsut-
skottet. Därför är det inte de som står i fokus för de-
batten. Men jag vill ändå passa på och nämna att det
är otroligt angeläget att man lyfter fram, förtydligar
och förbättrar arbetet med EU-frågorna och att olika
typer av förslag läggs fram för att förbättra riksdagens
utvärdering av redan fattade beslut. Det här är viktigt
för medborgarna, insynen och kvaliteten i beslutsfat-
tandet.
Sedan finns det några saker som vi inte är överens
om. Jag vill börja med att kort och gott instämma
med vad Marianne Andersson har framfört vad gäller
arbetet med utrikesförvaltningen. Jag behöver inte
upprepa någonting om det.
Sedan kommer vi till frågan om budgethantering-
en. Man blir förbluffad när man hör socialdemokra-
ternas representant Göran Magnusson säga att majo-
riteten i kommittén och utskottet har valt att köra över
socialdemokraterna beträffande budgetprocessen.
Sanningen är den att socialdemokraterna i Riksdags-
kommittén och konstitutionsutskottet har kört över
den beredningsgrupp som har lagt ned mycket tid och
kraft på att utreda dessa frågor och i vilken socialde-
mokraterna har varit representerade och där kommit
fram till helt andra saker än vad utskott och kommitté
har ändrat sig till.
Göran Magnusson undrar varför vi inte ska hålla
fast vid nuvarande ordning. Det var analysen att inte
hålla fast vid den nuvarande ordningen som gjorde att
arbetet satte i gång. Man var överens om att det finns
problem som behöver åtgärdas. Det finns saker som
måste förändras. Det var därför man över huvud taget
tillsatte en kommitté som skulle se över budgetpro-
cessen, och den ingick i Riksdagskommitténs arbete.
I den kommitté, där jag och flera andra här närvaran-
de ingick, gjorde vi en helt gemensam analys, nämli-
gen att det är dubbelt arbete med detaljer och inget
arbete med de övergripande frågorna i ekonomi och
budget. Den ordningen ville kommittén ändra på så
att det blev ett ordentligt arbete med detaljerna och ett
ordentligt arbete med de övergripande frågorna.
Dessutom skulle det bli mer tid för utvärdering av de
ekonomiska besluten.
Det här handlar inte om de enskilda ledamöternas
arbetsförhållanden. Det handlar om riksdagens sam-
lade möjligheter att å ena sidan vid ett tillfälle disku-
tera och fatta beslut om de övergripande frågorna och
kunna göra alternativen tydliga, bryta dem mot var-
andra och redovisa ordentligt för allmänheten, å andra
sidan vid ett tillfälle bryta de olika budgetposterna
mot varandra.
I kommittén var vi oense om en liten fråga, dvs.
om man formellt ska fastställa utgiftstak för år tre
redan på våren, eller om man formellt ska fastställa
utgiftstaket för år tre på hösten. Det var den detalj
som man inom den kommittén hade delade meningar
om. Alla var inte heller så bestämda om vad som var
bäst. Man landade lite på det ena eller det andra. Vi
var fullkomligt rörande överens i analysen och slut-
satsen att ramarna för utgiftsområdena för åren ett,
två och tre icke skulle fastställas på våren.
Nu har socialdemokraterna ändrat sig på den
punkten och vill ha kvar besluten om ramarna för
åren ett, två och tre, dvs. man vill backa tillbaka till
ruta ett, där vi stod när arbetet började. Jag kan förstå
att Lisbet Calner från socialdemokraterna som ledde
arbetsgruppen valde att inte själv sätta sitt namn un-
der reservationen mot alla de slutsatser som vi efter
gediget arbete var rörande överens om.
Göran Magnusson kallar att fatta beslut kring de
övergripande ekonomisk-politiska frågorna såsom
inriktning på skattepolitiken, dvs. hela inkomstsidan,
saldon osv., för att gömma sig bakom makroekono-
miska resonemang. Man tar sig för pannan. Detta
land styrs då av personer som anser att riktlinjer för
den ekonomiska politiken är att gömma sig bakom
makroekonomiska resonemang.
Herr talman! I morgon kommer vi att ha en debatt
om ett betänkande som heter Riktlinjer för den eko-
nomiska politiken, utgiftstak, m.m. Det finns i ordets
rätta bemärkelse inga sådana riktlinjer för den lång-
siktiga ekonomiska politiken, men det finns en väldig
massa detaljer i detta. Debatten kommer förmodligen
- utan att föregripa vad som ska hända - i huvudsak
att handla om detta. Den kommer att handla om de-
taljer. Den kommer att handla om huruvida man vill
ha 75 miljoner kronor eller inte till arbetsförmedling-
en. Den kommer att handla om hur man ser på de
lokala investeringsprogrammen och fördelningen i
tiden, osv. Det är precis på samma sätt som med re-
missdebatten i april. Det är precis på samma sätt som
med inriktningsdebatten i juni förra året. Det är precis
på samma sätt som med remissdebatten i april förra
året, osv. bakåt i tiden. Detta gäller inte bara debatten
i kammaren utan det gäller hela debatten. Det framgår
av betänkandet att tyngdpunkten ligger där.
Detta vill vi ändra på. Vi som jobbade med att ta
fram underlaget för Riksdagskommittén var överens
om detta.
Jag tycker mig ibland höra en lite oklar hållning
från moderaterna om vad riktlinjepropositionen verk-
ligen ska ta fasta på, men det är ibland även en oklar
hållning från kd och c. Därför har jag i ett särskilt
yttrande markerat exakt vad detta handlar om. Det
viktiga är inte att formellt fastställa utgiftstaket för år
tre. I dag när regeringen lägger fram ett sådant förslag
sker det med en gigantisk budgeteringsmarginal, ett
reformutrymme, dvs. det är fortfarande inte klart hur
man tänker förhålla sig. Det finns inga saldomål för
åren två och tre, och det finns ingen inriktning på
skattepolitiken. Det är otroligt viktigt att de frågorna
behandlas öppet och tydligt och inte göms bakom
detaljer i en vårproposition. Därför har Helena Barg-
holtz i konstitutionsutskottet och jag i finansutskottet
markerat detta i särskilda yttranden. Det ska finnas
sådana riktlinjer som utgiftstak, saldomål, mål för
finansiellt sparande osv. Det är det här som Göran
Magnusson kallar för att gömma sig bakom makro-
ekonomiska detaljer.
Så går jag till frågan om valår. Det är rimligt att
alla partier har ett valprogram. Man får förutsätta att
alla partier kan skriva sina egna valprogram och göra
realistiska kalkyler över vilka vallöften som ställs ut
utan att de behöver klubbas i kammaren. Så jobbar vi
i Folkpartiet. Vem - jag riktar mig direkt till Göran
Magnusson - kunde med ledning av regeringens
vårproposition 1998 gissa sig till att socialdemokra-
terna gick till val på införande av maxtaxa - en re-
form som kostar 5-8 miljarder kronor? Ingen. Om jag
har förstått rätt var det inte ens regeringsledamöterna.
Att kvarstå vid dagens ordning - vilket är social-
demokraternas förslag - tycker jag vore oerhört be-
klagligt. Jag hoppas verkligen att ni själva för framti-
den förmår att tänka om på denna punkt och lyssnar
på dem som har jobbat med frågorna i den kommitté
som hanterat budgetprocessen i stället för på vad det
nu är som har gjort att ni har ändrat er och vill behålla
dagens ordning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag
i betänkandet i alla delar utom i den del som gäller
utrikesförvaltningen där Marianne Andersson redan
har framfört ett yrkande.