Herr talman! Får jag börja med att konstatera att
det är bra när man uppnår enighet kring olika frågor
som gäller spelreglerna eller systemen för att hantera
olika politiska frågor. Det har man lyckats med rätt
väl i det betänkande som vi nu ska diskutera, alltså
Riksdagen inför 2000-talet. Det gäller åtgärderna
kring uppföljning och utvärdering. Det gäller EU-
frågornas behandling i riksdagen och förhållandet till
regeringen, och det gäller utskottens arbetsformer.
Jag tycker att det känns tillfredsställande att man kan
vara överens om detta.
Desto beklagligare är det då att majoriteten har
valt att köra över socialdemokraterna beträffande
justeringar i budgetprocessen. Jag tycker att det är
trist att uppleva detta ännu en gång men konstaterar
att så är fallet och att vi naturligtvis får fortsätta att
vinna erfarenheter kring den då, som jag utgår ifrån,
reviderade budgetprocessen. Vi får se vilka erfaren-
heter vi vinner och vilka möjligheter till förändringar
som då kan uppkomma.
Jag tycker, herr talman, att det finns anledning att
säga att det vilar något besynnerligt över majoritetens
förslag beträffande vårpropositionens ställning och
innehåll. Man vill göra den obligatorisk, men samti-
digt ska man desarmera kraften i den. Man ska ta bort
de restriktioner som finns, som man borde kunna ha
där, som gäller utgiftstaket, utgiftsramar och sal-
domålet. På något sätt är de här två ståndpunkterna
motsatta. Man gör alltså vårpropositionen obligato-
risk, men man desarmerar kraften i den och betydel-
sen av den.
Motiveringen till det här är dubbelarbetet. Det ska
inte förnekas att man förmodligen både i riksdagen
och i regeringen kan se det som att det förekommer
ett visst dubbelarbete, men jag tycker kanske inte att
riksdagens arbete och arbetsomfattning ska vara det
som i första hand styr om man behöver diskutera
förändringar i processerna. Man skulle möjligen kun-
na hitta andra och mindre ingripande förändringar i
den här pågående processen och se till att man mini-
merar eller begränsar dubbelarbetet, vilket naturligt-
vis i och för sig är angeläget. Jag menar att det finns
en stor risk. Vi utvecklar också det i reservationen,
liksom man gör det i den avvikande mening som
finns i finansutskottets yttrande över de här frågorna,
och konstaterar att det är viktigt att på våren, speciellt
under valåret, kunna fastställa de utgiftstak som ska
gälla och saldomålet, som det brukar uttryckas i olika
sammanhang.
Flera tunga remissinstanser - Riksbanken och
Statskontoret, för att nämna ett par - har ju också
uttalat sig i samma riktning, nämligen om vilken
betydelse som det uppsatta taket, saldomålet och
utgiftsramarna har haft för att stabilisera budgetpro-
cessen. Detta har också bidragit verksamt till att man
har kunnat sanera statsfinanserna.
Jag tror att det kan finnas olika värderingar bakom
detta, men det finns något som jag vill ta upp i det här
sammanhanget och rikta till utskottets företrädare.
Om herr talmannen tillåter kan jag väl också få fråga
mig vem som egentligen är utskottets företrädare; jag
ser i varje fall ingen från Moderata samlingspartiet
här i riksdagen för närvarande. Men jag kan i alla fall
konstatera att majoriteten tar upp frågor som innebär
att det blir svårare för väljaren att särskilt under val-
året analysera stabiliteten och kraften i de förslag som
kan komma att läggas fram under våren, både från
regeringens sida - i fortsättningen beror det ju på hur
regeringen värderar vårbudgeten och betydelsen av
den - och framför allt kanske från oppositionens sida.
Oberoende av vem eller vilka som är i opposition
leder det här till att man kan gömma sig bakom
makroekonomiska resonemang, fördelningsresone-
mang, som det står att den här vårbudgeten i fortsätt-
ningen i första hand ska handla om. Och det blir svå-
rare för väljaren att veta på vilken politik man faktiskt
röstar, eftersom budgetarbetet ska komma i gång först
efter valet. Det tycker jag ur demokratisk synpunkt är
besvärande.
Jag vill gärna fråga utskottets företrädare varför
det är så viktigt att slopa det som kallas för restriktio-
nerna i vårbudgeten, att göra den mera till ett resone-
rande instrument av makroekonomisk karaktär och att
inte hålla fast vid det som hittills har kommit att gäl-
la. Den frågan tycker jag är viktig att besvara i det här
sammanhanget. Jag tror också att det vore bra för den
allmänna politiska debatten. Det är ju tänkt att oppo-
sitionen ska få resurser och möjligheter till analys av
sina förslag och att väljaren ska kunna få en ordentlig
jämförelse mellan de olika förslagen. Frågan är varför
det har känts så oerhört angeläget att förändra bud-
getprocessen på det här sättet, så att det blir mycket
svårare för väljaren att se igenom de förslag som
finns.
Herr talman! Jag vill till sist i det här inlägget yr-
ka bifall till reservation 1 och bifall till de delar av
förslaget i det här betänkandet som inte omfattas av
reservation 1. Jag gör detta för att markera vikten av
att man kan vara överens om spelreglerna. Tack!