Herr talman! Det betänkande som vi i dag debat-
terar borde, precis som Mats Einarsson sade, väcka
lite mer uppmärksamhet, kanske framför allt i den här
kammaren, där vi alla berörs av besluten. Det beslut
som vi nu ska ta har dock föregåtts av väldigt många
timmars arbete i olika grupper, och framför allt i
Riksdagskommittén, som lade huvudförslaget.
Varför har det lagts ned så mycket arbete på det-
ta? Jo, det beror naturligtvis på att det är oerhört vik-
tigt att vi i riksdagen har arbetsformer som stärker
demokratin och som gör att vi inte behöver dubbel-
jobba i en massa olika omgångar med sådant som vi
kanske kan göra på ett enklare och bättre sätt och som
ger möjligheter till det som är viktigt i en riksdag,
nämligen uppföljning och utvärdering och framför
allt de förändringar som EU-medlemskapet innebär
på demokratin och möjligheterna att i riksdagen vara
med och påverka.
Jag yrkar för Miljöpartiet bifall till förslaget i det
här betänkandet i dess helhet.
Jag ska bara kort kommentera ett par av delfrå-
gorna. Först är det bra att förändra budgetprocessen
så att vi inte behöver ta ställning till en preliminär
fördelning av utgifterna på utgiftsområden redan
under våren, vilket skapar onödigt dubbelarbete. I
stället handlar vårpropositionen om allmänna riktlin-
jer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Det är också en förbättring att regeringen senast den
14 maj varje år föreslås lämna resultatredovisningar i
skrivelser, vilket ger samtliga partier bättre underlag
vid bedömningar av makroekonomiska fördelnings-
mässiga konsekvenser.
Den ständigt återkommande frågan om att propo-
sitionerna måste spridas över året finns också med i
betänkandet och bör väl nu, efter alla dessa år av
påpekanden, till slut få ett genomslag. Även om ett
tillkännagivande inte görs understryker utskottet det
angelägna i att få en sådan spridning. Anhopningarna
vissa tider på året skapar problem, framför allt för
oppositionspartierna.
En annan fråga som är av särskild vikt handlar om
riksdagens inflytande i frågor som rör EU. Kravet på
större möjligheter för fackutskotten att påverka är en
förutsättning för att riksdagens roll inte ska tunnas ut
eller degraderas. Det innebär att utskotten måste
komma in tidigt i ståndpunkts- och beslutsprocessen.
Fackutskottens upprättande av promemorior över
EU-relaterade frågor är ett steg i rätt riktning. En
särskild EU-debatt en gång om året med regeringsfö-
reträdare är behövlig, inte minst med tanke på den allt
tydligare utvecklingen mot en federalistisk färdrikt-
ning som unionen nu tycks ta. Det kunde vi bl.a.
konstatera efter gårdagens utspel om att EU nu be-
stämmer över vår alkoholpolitik och att vi därmed
måste ändra på alkoholskatterna.
Vi får inte längre begränsa oss till inrikespolitiska
frågor när vi nu är så beroende av det som beslutas i
Bryssel. Det måste hela tiden finnas parlamentariska
möjligheter att påverka regeringen, ändra regeringens
ståndpunkter och beslutsinriktning. Det gäller inte
minst i lagstiftningsfrågor, där riksdagens suveränitet
urholkas steg för steg. Vi har en skyldighet att försva-
ra vårt eget parlamentariska och demokratiska system
och därmed arbeta mer för mellanstatlighet och att ta
tillbaka de beslutsområden där EU inte borde få fatta
beslut med överstatlig verkan.
Allt som stärker riksdagens inflytande är därför
nödvändigt. För oss har det på flera områden redan
gått för långt. Vi anser att det är oacceptabelt med en
utveckling som fråntar folkets representanter reellt
inflytande över nationella frågor och möjlighet till
större restriktivitet i miljö- och hälsofrågor. Det är
oacceptabelt med en inriktning mot ett Europas för-
enta stater med gemensam utrikes- och säkerhetspoli-
tik och försvarspolitik, gemensam valuta och asylpo-
litik, där vi inte längre kan bestämma utan måste
finna oss i en allt hårdare och mindre human politik,
ett EU som lägger sig i t.o.m. skatter och sociala
frågor. Detta påverkar naturligtvis riksdagens arbete.
Riksdagens ökande inflytande över EU-politiken
är den möjlighet vi har att aktivt försöka styra ut-
vecklingen mot ett mer mellanstatligt, alleuropeiskt
och internationellt samarbete i framtiden.
Förutom att informationen från regeringen till
riksdagen måste ökas för riksdagens möjligheter till
inflytande är det bra att betänkandet betonar behovet
av att utreda allmänhetens möjligheter till ökad EU-
information. Är det något som behövs i en djungel av
beslut och direktiv från EU så är det klargöranden
och möjligheter för var och en att förstå och kunna ta
ställning till det som beslutas. En sådan information
är inte bara önskvärd. Det är en demokratisk skyldig-
het.