Herr talman! Jag kan med majoritetens hjälp fö-
reträda utskottet just i den fråga som både Ingvar
Svensson och Marianne Andersson har tagit upp,
nämligen frågan om beredningen och anslagstillhö-
righeten beträffande utrikesförvaltningen och UD.
Jag kan naturligtvis inse, och det har vi också
gjort på majoritetssidan, att det finns bäring också i
det resonemang som förs i reservationen, nämligen att
konstitutionsutskottet inte är det mest lämpade ut-
skottet för att diskutera representationen i utlandet
och Sveriges utrikesförhållanden. Men samtidigt
ligger det en hel del i att man ska betrakta, och det
har riksdagen ställt sig bakom tidigare, Regerings-
kansliet som en myndighet. Då är det inte heller olo-
giskt att förfara på det sätt som regeringen har före-
slagit och som utskottsmajoriteten står för här, nämli-
gen att överföra beredningsansvaret när det gäller
själva pengarna.
Enligt majoritetens uppfattning har vi också, och
det finns en majoritet även i utrikesutskottet för den
synpunkten, genom skrivningarna och det sätt på
vilket detta nu är upplagt tillförsäkrat utrikesutskottet
möjligheter att lägga synpunkter på just det som är
viktigt sett från utrikesutskottets synpunkt. Mot den
bakgrunden har jag och en majoritet i utskottet tyckt
att man kan ställa sig bakom det förslag som förelig-
ger på den här punkten.
Sedan är det ju så att även om man ska ha stor re-
spekt för riksdagsordning och riksdagsbeslut är dessa
inte heligare än att om erfarenheterna skulle visa att
man har anledning att ändra sig får man naturligtvis
göra det. Men jag tror att det här är ett väl avvägt
upplägg, och utrikesutskottet tillförsäkras också möj-
ligheten att uttala sin bestämda uppfattning i olika
frågor som hänger samman med det här anslaget.