Herr talman! När jag läste Folkpartiets särskilda
yttrande kom jag fram till, efter mina försök att för-
stå, att Folkpartiet borde tillhöra minoriteten i frågan.
Jag har förstått av Karin Pilsäters utläggning att parti-
erna ska ha den uppfattning som partierna hade i den
beredningsgrupp som sysslade med detta.
När jag säger att socialdemokraterna är överkörda,
eller i varje fall har spelats bort i frågan, anser Karin
Pilsäter att de som är överkörda är den informella
beredningsgrupp som fanns under Riksdagsutred-
ningen. Om det är Karin Pilsäters uppfattning att
kommittéförslag och annat ograverat ska gå igenom
beredningsprocessen, förstår jag över huvud taget inte
varför vi ska diskutera detta i kammaren. Jag kan
aldrig känna mig bunden av en beredningsgrupp. Jag
kan bara känna mig bunden av de formella organ som
fattar beslut. Är jag satt att bereda detta i konstitu-
tionsutskottet, så bereder jag frågan i konstitutionsut-
skottet. Jag bereder inte arbetsgruppens förslag utan
jag bereder Riksdagsstyrelsens förslag. Det är Riks-
dagsstyrelsen som har lagt fram förslaget.
Jag kan hålla med om att man ska diskutera dub-
belarbetet, och undvika det.
Frågan är om lösningen på problemet är att des-
armera kraften i vårpropositionen på det sätt som
majoriteten tänker sig. Jag begriper fortfarande inte
varför det är så viktigt att desarmera kraften och ta
bort jämförbarheten när det gäller vårpropositionens
olika förslag.
Jag tycker fortfarande att det finns anledning att
notera den positiva effekt som bl.a. utgiftstak och
saldomål har haft i vårpropositionen och hålla fast vid
det.