Herr talman! I likhet med Göran Magnusson kan
jag uttrycka en viss förvåning över att moderaterna i
konstitutionsutskottet har abdikerat i den här debat-
ten.
Herr talman! För några år sedan satt jag med i
Riksdagsutredningen som bland andra lade fram
förslag om en ny budgetprocess - rambudgetproces-
sen. Det var i det stora hela en lyckad satsning och
gav ökad styrförmåga åt budgethanteringen. Möjligen
komplicerades den här reformen en del av att utgift-
staksfrågorna kom med i bilden och av att regeringen
gav större tyngd åt vårpropositionen än vad Riks-
dagsutredningen egentligen avsett genom att ange
preliminära ramar för utgiftsområdena redan på våren
och fastställa utgiftstak, också det på våren.
Herr talman! Plötsligt hamnade vi i en situation
där dubbelarbetet med budgetfrågorna bredde ut sig.
En stor del av riksdagsarbetet koncentrerades kring
budgetfrågor. Budgetfrågor är viktiga, men de är inte
hela världen. Man kan säga att Riksdagsutredningens
tanke om en vidgad verksamhet med uppföljning och
utvärdering fick stryka på foten i kampen om utrym-
met - det blev budget nästan hela året. Siffernissarna
i huset fick också julafton året om.
I och med det förslag som vi i dag behandlar tar vi
ett steg i rätt riktning, tillbaka till det som var Riks-
dagsutredningens tanke, dvs. att det skulle vara en
minskning av dubbelarbetet när det gäller budgeten
och att det än en gång blir fokus på uppföljning och
utvärdering. Möjligen kan vi lyckas bättre nu med
den här delen.
Herr talman! Fortfarande återstår en del problem.
Budgetprocessens andra steg reformeras inte. Där
kvarstår en olycklig rigiditet. I Riksdagskommitténs
referensgrupp för utvärdering av budgetprocessen
listade vi tidigt de problem som gällde budgetproces-
sens andra steg, dvs. då vi efter att ramarna fastställts
ska bestämma innehållet inom utgiftsområdena, men
den frågan blev hängande och lär tarva sin lösning så
småningom. Varje parti, framför allt varje opposi-
tionsparti, vill ju i budgetbesluten visa upp sina hel-
hetsbilder. Det borde ju varje politisk bedömare för-
stå. Men skulle man i någon liten fråga faktiskt kunna
hitta en majoritet som är annorlunda än regeringens
för en viss justering är den enda möjligheten att i alla
andra frågor ställa upp bakom regeringsförslaget för
att få till stånd en sådan justering inom ramen. I
praktiken är därmed majoritetsbesluten i sådana frå-
gor borta ur bilden. Det heter så fint att visst kan
riksdagen ändra raminnehållet, men det bygger på ett
strikt teoretiskt resonemang som inte tar hänsyn till
den faktiska verkligheten. Det är bara min förhopp-
ning att klokskapen ska växa även på det här området.
Herr talman! I betänkandet finns det också förslag
på ändringar i riksdagsordningen som har bäring på
hanteringen av utgiftsområdena. I huvudsak har vi
inga invändningar mot de beslut som föreslås, utom
på en punkt. Visserligen är konstitutionsutskottet ett
kompetent och dugligt utskott, men dess kompetens
att bedöma Sveriges representation i utlandet har
ändå vissa begränsningar. Det är heller inte så att
utskottet har för lite att göra, snarare tvärtom. Det är
två principer som här krockar: Principen en myndig-
het - ett anslag krockar med principen om att en frå-
geställning ska behandlas på det ställe där man har
den största kompetensen på området. I det här fallet
finns det starka skäl som talar för att frågorna om
Sveriges representation i utlandet rimligen bör ligga
kvar på utrikesutskottet.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reser-
vation 2.