Fru talman! I varje samhälle behövs det gemen-
samma normer och värderingar som återspeglar sam-
hällsmedborgarnas rättsuppfattning. Alla har vi ett
ansvar för att föra vidare grundvärderingar som hu-
manitet, alla människors lika värde, hänsyn och tole-
rans, vilket ger de bästa förutsättningarna för trygghet
och rättssäkerhet. En av rättsstatens viktigaste uppgif-
ter är att skydda medborgarna mot våld och övergrepp
och att garantera medborgarnas rättssäkerhet vid
samhälleliga ingrepp.
För att klara detta krävs det fasta normer och etisk
fostran i familj, skola och föreningsliv, olika brotts-
förebyggande åtgärder, ett effektivt polis-, åklagar-
och domstolsväsende och en väl fungerande kriminal-
vård. Brottsoffren måste dessutom erhålla skydd och
hjälp för att komma över de upplevelser som det
innebär att utsättas för brottsliga handlingar. Rättssys-
temet måste vara uppbyggt så att de enskilda medbor-
garnas behov av skydd kan tillgodoses.
För att rättssystemet skall fungera krävs det att de
rättsvårdande myndigheterna respekteras av medbor-
garna. Rättssystemet måste i sin tur erbjuda männi-
skor erforderlig rättssäkerhet. En tydlig och konsek-
vent tillämpning av lagstiftningen, en klar och tydlig
utformning av lagarna, ett förutsebart straffsystem och
en folklig förankring i de dömande församlingarna är
viktiga förutsättningar för ett väl fungerande rätts-
samhälle.
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för
samhället är att minska brottsligheten och därigenom
öka människors trygghet. Brottsutvecklingen kan inte
enbart stödjas genom de traditionella åtgärderna inom
rättsväsendets ram, dvs. ingripande och reaktion på
redan begångna brott. Antalet poliser behöver utökas,
vilket nu också sker. Detta räcker dock inte. Det
brottsförebyggande arbetet är en av de viktigaste
hörnstenarna i det kriminalpolitiska arbetet för att
minska brottsligheten och öka tryggheten för männi-
skorna.
Det krävs därför att alla medborgare tar sitt ansvar
och deltar i det brottsförebyggande arbetet. Detta
brottsförebyggande arbete måste prioriteras och för-
stärkas.
Varje samhällssystem bygger på en normbildning
som reglerar rätt och fel i umgänget mellan männi-
skor. Såväl oskrivna som skrivna lagar är viktiga för
ett samhälles funktion och påverkar dess utformning.
Det viktigaste ansvaret för denna normbildning
och därigenom den grundläggande brottsförebyggan-
de verksamheten ligger naturligtvis i första hand på
familjen. Det är främst genom familjen som barn
erhåller de värderingar och normer som avhåller dem
från brott. Det är också familjen och den närmaste
omgivningen som kan hjälpa till med att avhålla barn
och ungdomar från att begå brott eller som kan, när
brott redan begåtts, hjälpa till och sätta gränser och
reda ut orsakerna till att brott begåtts. Barn behöver
vuxenkontakt för att kunna utvecklas till trygga indi-
vider.
Även skola och barnomsorg har ett stort ansvar för
normbildning. Diskussionen om rätt och fel måste
börja tidigt. Skolans personal har goda möjligheter att
följa barns och ungdomars utveckling. De kan tidigt
upptäcka sociala problem och begynnande kriminella
tendenser.
Det utvecklade svenska föreningslivet har också
stor betydelse för normbildningen. Genom att barn
och ungdomar deltar i föreningsverksamhet lär de sig
respektera demokratiska värderingar. Föreningslivet
skapar också möjligheter till meningsfulla fritidssys-
selsättningar, vilket är viktigt för att barn inte skall
känna utanförskap i samhället.
För att effektivisera det brottsförebyggande arbe-
tet behövs det en gemensam policy mellan olika
myndigheter. Därutöver krävs det en bättre samord-
ning mellan de myndigheter som har ansvar för barn
och ungdomar. Skola, sociala myndigheter, polis och
kriminalvård måste på ett tidigt stadium engageras i
detta arbete. Ofta leder bristande samordning till att
ungdomar inte tas om hand på ett tillfredsställande
sätt, vilket skulle ha kunnat förhindra fortsatt brotts-
lighet. Detta beror ofta på oklara ansvarsförhållanden
mellan olika myndigheter.
Vi i Centerpartiet menar att det brottsförebyggan-
de arbetet måste utgå från barn och unga. Hela sam-
hällets engagemang måste alltså tas till vara. Vi cen-
terpartister menar att varje kommun måste upprätta
egna lokala brottsförebyggande planer där det över-
gripande ansvaret för att samordna utarbetandet av
planerna bör ligga på kommunerna och de lokala
polismyndigheterna. Detta finns utvecklat i reserva-
tion nr 2.
Fru talman! En väl fungerande demokrati förutsät-
ter inte bara ett väl fungerande rättssystem utan också
att medborgarna hyser förtroende för rättsstaten.
Mycket tyder på att rättsstaten befinner sig i kris. Den
svarar inte längre alltid mot de rättmätiga krav som
medborgarna ställer.
Visst behöver rättsväsendet genomgå organisato-
riska förändringar. Men jag anser att sådana föränd-
ringar, liksom sådana som rör materiell rätt, måste
föregås av en grundlig analys och en helhetssyn på
hela rättsväsendet. Det måste vara ett samlat grepp
över reformarbetet. Det kan alltså inte vara som i dag,
dvs. att man tar olika delar utan att se dem som en
helhet. Jag kan som exempel nämna åklagarväsendet.
När det regionaliserades blev det därmed centraliserat
utan att man såg till helheten när det gällde samarbetet
med polisen.
Enligt min mening bör riksdagen först ta ställning
till riktlinjer för utformningen av det framtida rättsvä-
sendet. Först därefter bör reformbehovet i detalj ana-
lyseras och beslut fattas. Regeringen bör alltså få i
uppdrag att i ett första steg till riksdagen lägga fram
ett förslag till sådana riktlinjer. Detta finns utvecklat i
reservation nr 5.
Självklart står jag bakom dessa två reservationer,
men i den fortsatta debatten väljer jag, för tids vin-
nande, att biträda andra reservationer.