Fru talman! Målet för kriminalpolitiken är att
minska brottsligheten och öka tryggheten. För att
klara detta krävs ett moderniserat och effektivare
rättsväsende. Det är bl.a. mot den bakgrunden som
Socialdemokraterna nu ökar insatserna inom rättsvä-
sendet med ca 1 miljard kronor under de närmaste
åren. Av den ökningen går huvuddelen till att förstär-
ka polisens verksamhet. Närpolisreformen fullföljs
och ny teknik och nya effektiva arbetsmetoder utveck-
las.
En förutsättning för att vi skall kunna hålla tillba-
ka brottsligheten är att vi främjar en god social ut-
veckling och att vi genom tidiga insatser motverkar
missbruk och utslagning. Men den rena brottsbe-
kämpningen har naturligtvis också stor betydelse.
Därför krävs det också insatser mot bl.a. vardags-
brottsligheten, våldet, drogerna, fiffel och organiserad
brottslighet.
Närpolisreformen har en central betydelse för våra
möjligheter att få ned vardagsbrottsligheten. Polisen
skall finnas på de platser och de tider där brott begås.
New York är långt ifrån ensamma om att pröva nya
metoder. Vi har Eskilstuna, Kalmar och många andra
orter där polisen och övriga myndigheter gör mycket
fina insatser för att minska brottsligheten och öka
tryggheten för medborgarna.
Arbetet med det nationella brottsförebyggande
programmet går vidare och inriktas nu på att mobili-
sera kommunerna till att utarbeta lokala brottsföre-
byggande program och inrätta brottsförebyggande
råd. Vi måste göra just det som polisen gör i dag,
nämligen att gå från ett rent reaktivt agerande i kam-
pen mot brottsligheten till ett proaktivt och mer pro-
blemorienterat arbetssätt. Alla som kan påverka
brottsligheten skall involveras, polis, skola, social-
tjänst, föreningar, företag, enskilda och familjer.
Vi måste också bli bättre på att bekämpa våldet.
Tusentals drabbas varje år, och dessutom är rädslan
för våld i sig ett stort problem. I storstäderna och en
rad andra orter har polisen och de sociala myndighe-
terna gjort fina insatser för att kartlägga och analysera
våld, drogmissbruk och främlingsfientlighet. Nu
måste vi gå vidare med rent konkreta åtgärder för att
minska gängkriminaliteten och användningen av våld
var helst det förekommer i vårt samhälle.
När unga begår brott måste regler och insatser va-
ra snabba och tydliga. Vi socialdemokrater kommer
att föreslå en ny påföljd för unga. Överlämnande till
socialtjänsten måste ges ett tydligare innehåll, och
domstolens inflytande över påföljden måste öka.
Verksamhet med familjerådslag och medling skall
stimuleras och utvecklas som metoder för att förhind-
ra att ungdomar begår nya brott.
Det behövs också samlade insatser mot våldet. Det
behövs särskilda krafttag mot det våld som riktas mot
kvinnor. Regeringen kommer inom kort att lägga fram
en särskild kvinnovåldsproposition. Den handlar om
en rad åtgärder för att förbättra berörda myndigheters
arbete med dessa frågor, men den handlar också om
att skärpa lagstiftningen. Ett särskilt fridsbrott införs,
könsköp förbjuds, våldtäktsbrottet utvidgas och sex-
ualbrottsbestämmelserna ses över. All hantering av
barnpornografi förbjuds.
Fru talman! Oroande tecken finns på att alltfler
ungdomar prövar narkotika och att alltfler är mer
välvilligt inställda till narkotika. Detta måste tas på
största allvar. Vi måste förstärka kampen mot droger-
na i samhället. Det krävs mer information och ut-
byggda förebyggande insatser. Polisen måste ingripa
både mot de stora narkotikahajarna och mot gatu-
langningen. En principiell nollgräns för droger i trafi-
ken skall införas. Och landets fängelser skall vara fria
från narkotika. Regeringen utarbetar för närvarande
en strategi och handlingslinjer för de närmaste årens
narkotikapolitik.
Vi behöver alla aktivt medverka till en förstärkt
opinionsbildning mot det ökade drogmissbruket. De
liberaliseringssträvanden som drivs här i landet och
utomlands i en del länder inom EU måste vi motarbe-
ta med kraft och konsekvens. Jag tycker att det är
mycket glädjande att det råder en bred enighet i Sve-
riges riksdag om en restriktiv narkotikapolitik - den
traditionella svenska narkotikapolitiken. Jag tror det
behövs i dessa dagar när alltfler börjar tala sig varma
för en liberalisering av narkotikapolitiken även i Sve-
rige.
Fru talman! Vi måste också bli bättre på att be-
kämpa fiffel och organiserad brottslighet. Vi måste
sätta åt dem som fifflar och de som lever på storskalig
brottslighet. Det gäller bl.a. ekonomisk brottslighet,
s.k. mc-brottslighet och internationella brottssyndikat
av maffiatyp.
Ett femtiotal åtgärder har hittills satts i gång inom
ramen för regeringens särskilda aktion mot den eko-
nomiska brottsligheten. Under 1998 inrättas den nya
ekobrottsmyndigheten. I nästa års budget avsätts
särskilda medel för att skärpa kampen mot den mc-
relaterade brottsligheten. Straffet för hot mot vittnen
har skärpts kraftigt. Det övervägs också om vi skall
kriminalisera aktivt deltagande i organisationer som
ägnar sig åt brottslig verksamhet.
Inom kort får vi förslag om datoriserade förspa-
ningsregister och DNA-register och möjligheterna till
hemlig avlyssning, buggning, utreds. Allt detta syftar
till att vi bl.a. skall bli bättre på att förhindra och
bekämpa den mycket grova brottsligheten, en brotts-
lighet som allt oftare visar sig ha internationell an-
knytning. Påföljdssystemet ses över. Halvtidsfrigiv-
ningen för grova brottslingar, som aldrig avskaffades
av den borgerliga regeringen, skall nu avskaffas.
Fru talman! Sedan tre år pågår ett omfattande ar-
bete med att reformera rättsväsendet för att det skall
bli effektivare och för att vi på ett bättre sätt skall
förhindra och klara upp brott. Genom förslag för att
stärka välfärdssamhället, minska arbetslösheten och
reformera viss kriminallagstiftning skall vi öka möj-
ligheterna att uppnå de kriminalpolitiska målet att
minska brottsligheten och öka tryggheten.
Kriminalpolitiken kan inte ses isolerad. Den måste
för att vara verkningsfull präglas av en helhetssyn och
ingå som en del av den sociala välfärdspolitiken. Den
hårdhänta budgetsaneringen som har varit nödvändig
för att få ordning på Sveriges ekonomi har inneburit
att vi har tvingats att vidta en rad åtgärder som inte
har varit bra ur ett välfärdsperspektiv.
Nu kan vi dock se ljuset i tunneln. Vi kan numera
betala för oss med egna pengar. Staten kan under de
närmaste åren ge kommuner och landsting kraftigt
ökade statsbidrag för att bygga ut vården, omsorgen
och utbildningen. På det sättet håller vi samman poli-
tiken. Vi skapar förutsättningar för att öka tryggheten
för barn och ungdomar under uppväxttiden. Vi skapar
förutsättningar för att kommuner och landsting skall
kunna hjälpa människor som hamnar i kläm. Vi ser till
så att välfärdspolitiken också blir ett stöd för målet att
bekämpa brottsligheten.
Rolf Åbjörnsson uttryckte sig, tycker jag, på ett
för honom drastiskt sätt. Han sade att socialdemokra-
tisk välfärdspolitik är grogrunden för en våldsam
ökning av kriminaliteten under efterkrigstiden. Jag
måste säga att jag tycker att det var överord.
Rolf Åbjörnsson och jag hade tillfälle att bevista
New York för ett tag sedan. New Yorks politik har
knappast präglats av en socialdemokratiskt välfärds-
politik. Men kriminaliteten och brottsligheten i det
samhället är ju betydligt högre än i det svenska sam-
hället. Det är tvärtom så att den socialdemokratiska
välfärdspolitiken har gjort att Sverige har haft en
något mindre brottsutveckling än vad man har haft i
många andra länder som har haft större sociala skill-
nader, större sociala motsättningar och sämre förhål-
landen för barn och ungdom.
Kriminalpolitiken måste bygga på en helhetssyn.
Det går inte att enbart med polisresurser, straff och
krav på hårdare tag bekämpa brottsligheten. Man
måste också se till brottslighetens orsaker och vara
hård mot de faktorer som gör att människor begår
brott. Det är utifrån den helhetssynen som utskottsma-
joriteten argumenterar i sitt betänkande.
Visst är familjen viktig, som Rolf Åbjörnsson sä-
ger. Det håller jag verkligen med om. Men vi har
olika förutsättningar här i livet. Vi föds utifrån olika
förhållanden, ibland i splittrade familjer, ibland i
familjer som har stora missbruksproblem. Därmed
måste vi också driva en välfärdspolitik som gör att vi
stärker de barn och ungdomar som har en särskilt
utsatt situation.
Det är det sammanhållna perspektivet som man
inte får glömma bort i den kriminalpolitiska debatten.
Kriminalpolitiken är en del av välfärdspolitiken. Både
välfärdspolitik i form av åtgärder för att öka den so-
ciala tryggheten och kriminalpolitiska åtgärder måste
gå hand i hand om vi skall vara framgångsrika i vår
brottsbekämpning.