Fru talman! Den centrala uppgiften för rättsväsen-
dets myndigheter är att värna den enskildes rättssä-
kerhet och rättstrygghet. Detta ger, enligt Miljöpartiet,
verksamheten inom rättsväsendet en särställning i den
statliga verksamheten. Det är en förutsättning för ett
fritt och demokratiskt samhälle att verksamheten
präglas av öppenhet och insyn. Vidare skall det utgå
rättshjälp oavsett ekonomisk status.
Man kan inte isolera de huvudsakliga områdena
inom kriminalpolitiken, dvs. frågor om brott och straff
samt brottsförebyggande verksamhet eller området
som gäller rättsskipningen och organisationen av
rättsväsendet, utan den kriminalpolitiska inriktningen
bör enligt Miljöpartiets mening grundas på en hel-
hetssyn och på en inriktning av den allmänna politi-
ken som leder till social trygghet, en rättvis fördelning
och ett samhälle som vilar på solidaritet mellan män-
niskor. Medvetenheten om att beslut inom sam-
hällspolitiken som gäller t.ex. arbetsmarknad, ung-
domspolitik, socialpolitik och bostadspolitik kan få
kriminalpolitiska bieffekter måste öka på såväl central
som regional nivå.
I Miljöpartiets budgetförslag på rättsväsendets
område yrkar vi på 17 miljoner extra samt en omför-
delning inom ram. Vi avsatte 10 miljoner extra till
åklagarna för att ge möjlighet att återanställa admi-
nistrativ personal. Tyvärr gjordes det ju omfattande
uppsägningar av den här personalkategorin för att ge
utrymme för åklagarnas lönehöjning, som man var
tvungen att ta inom ram. Analysen av effekterna var
inte tillräcklig enligt vår syn.
Vi vill att 7 miljoner skall gå till Rättsmedicinal-
verket, som har fått en alltför snäv budet för att kunna
bedriva sin verksamhet. 50 miljoner omfördelar vi
inom ram från SÄPO till den vanliga öppna polisen
för att även där kunna återanställa administrativ per-
sonal, då uppsägningarna gjort effektiviteten inom
den vanliga polisen mycket sämre. Det är oerhört
viktigt att denna personalkategori återanställs.
Vi vill också främja att pengar avsätts för att öka
personalens delaktighet i beslut inom polisverksamhe-
ten. Personalen har ett stort ansvar som de också tar,
och de har även många idéer till förbättringar. Men vi
upplever att denna resurs inte tas till vara, vilket får
följder för kvaliteten.
Vi vill också avsättas pengar till ledarskapsut-
veckling inom polisen. Det behövs en ny typ av ledar-
skap för att få fram personalens potentiella kraft.
Cheferna måste ge personalen en chans att formulera
sig. Jag återkommer till dessa problem under polisav-
snittet.
En stor betydelse för rättsväsendet här i Sverige
har också EU-samarbetet fått. Vi går mot en större
överstatlighet, som gör att vi inte längre kan fatta
vissa beslut i vår svenska riksdag eller i utskottsarbe-
tet. Genom Amsterdamfördraget har det blivit över-
statlighet på samtliga områden inom den tredje pela-
ren, inom vilken det rättsliga samarbetet fanns. Men
det är väldigt svårt för den enskilde människan att se
vilka effekter det får, för det innebär rambeslut, tre-
årsförändringar, femårsförändringar, och en del av
tredje pelarens områden flyttas direkt över till första
pelaren och en överstatlighet. Dessutom är det majori-
tetsbeslut som skall gälla. Det finns en formulering i
Amsterdamfördraget om att man skall konstruktivt
avstå om man har en avvikande synpunkt. Effekterna
när det gäller brott och straff blir ju stora om vi nu
skall ha samma regler men inte får göra ändringar, på
samma sätt som i Europol, dvs. att vi inte kan ändra
någonting, utan antingen får vi vara med eller stå
utanför. Det här är ju förödande.
Miljöpartiet anser naturligtvis att det är viktigt
med tidig reaktion när barnen är unga för att förebyg-
ga brottsuppkomst. Det är där insatserna måste sättas
in. Det gäller stöd och hjälp i skola och på dagis, och
hjälpen skall centreras till den unge som har problem.
Det är inte bara familjen som skall få stöd, utan det
skall tillkomma just den unge. Många gånger är ju
problemen familjeberoende. Det är familjen som
utgör problemet.
De riksomfattande försök med medlingsverksam-
het som vi har beslutat om, hoppas vi kommer i gång.
Vi tror att detta är en form som kan göra att ungdomar
inte fortsätter med brott.
Den sociala myndigheten skall få större restriktio-
ner. Miljöpartiet hoppas att det skall komma sådana
förslag från regeringen. Domstolen ger yttranden när
det gäller hur innehållet för den unge skall se ut. Vi
tycker även att frivården inom kriminalvården skall
kunna vara en resurs i detta samarbete.
Brottsofferutredningen har inte redovisat sina för-
slag. Vi avvaktar, men vi tycker att brottsoffrens
ställning är något som det är viktigt att hålla reda på
så att vi kan göra förbättringar.
Alternativ till fängelse är ett annat förslag som vi
hoppas kommer genom Straffsystemkommitténs för-
slag. Förslaget i fråga om våld mot kvinnor har vi
väntat på länge. Det har skjutits fram av regeringen,
men nu är det aviserat till den 4 februari. Vi hoppas
verkligen att det inte försenas ytterligare.
Rättshjälpen har ju genomgått en försämring enligt
Miljöpartiets syn. Vi var emot den nya rättshjälpsla-
gen. Den försämrar allmänhetens rättsskydd genom
att försäkringsbolag skall ta över. De formuleringar
som finns när det gäller villkoren säger att de som
borde ha haft en rättsskyddsförsäkring inte skall få
hjälp. Det är en väldigt vag formulering. Sedan står
det om dem som har särskilda skäl. Men i fråga om de
här särskilda skälen blir man inte riktigt klok på vad
som gäller.
Vi känner en stor oro på det familjerättsliga områ-
det. Oron gäller att det skall ske inskränkningar när
det gäller äktenskapsmål och bodelning. Dessa för-
ändringar drabbar ytterst kvinnor. Därför yrkar jag
bifall till reservation 53. Där vill vi ha en utvärdering
så fort som möjligt efter ett år för att just se hur för-
säkringsbolagen har skött det här och hur kvinnor -
och även andra enskilda - har drabbats. Eftersom vi
förlorade omröstningen har vi dock inte avsatt pengar,
och förslaget har inte börjat gälla. Det gör det först till
årsskiftet. Därför tycker vi att det är bättre att föreslå
en utvärdering.
Rättsmedicinalverket har fått för snålt tilltagen
budget. Man säger i regeringens budgetförslag att
nedläggning av avdelningen i Uppsala kommer att ge
sådana ekonomiska resurser att man kan ha verksam-
heten som tidigare.
Men när man kontrollerar siffrorna finner man att
det inte stämmer. Verksamheten i Uppsala skulle
hålla på fram till juni 1998. Men man måste betala
lokalkontraktet, alltså årshyran, och man måste betala
en upprustning som har skett i lokalen. Man måste
betala full lön till dem som har blivit uppsagda och
som vill studera, och man behöver då anställa vikarier
för att driva verksamheten till juni. Sammanlagt blir
det därför inga besparingar under 1998. Bedömningen
är då att personal- och driftskostnadsminskningarna
äts upp av omställningskostnaderna.
Dessutom har Rättsmedicinalverket fått en ökning
av antalet rättspsykologiska undersökningar. Under
1997 var det 50 undersökningar fler än under föregå-
ende år. Under 1997 fick Rättsmedicinalverket dess-
utom ta 14 miljoner ur sitt anslagssparande för att
verksamheten skulle gå runt. Det säger sig självt att
man, eftersom man inte själv kan påverka detta med
de rättspsykologiska undersökningarna utan att det är
domstolarnas efterfrågan som avgör, inte med denna
tajta budget kan göra verksamheten så bra som den
tidigare har varit eller över huvud taget få den att
fungera. Därför är det mycket angeläget att man till-
skjuter pengar för denna verksamhet.