Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationer-
na 3, 4 och 52.
Utgångspunkten för kriminalpolitiken måste vara
en personalistisk människosyn. Människan har ett
absolut värde i sig, och hon utvecklas i samvaro med
andra. Människan är ett subjekt med fri vilja och
förmåga att skilja på rätt och fel. Hon kan ta ansvar
för sina handlingar. Människan är påverkbar, särskilt i
tidig barndom. Det är i familjen barn danas, och fa-
miljen är brottspreventionens största resurs.
Den för en civil kulturs bestånd avgörande inter-
naliseringen sker i tidig barndom i interaktion mellan
föräldrar och barn. Gammal klassisk uppfostran har
således en alldeles avgörande betydelse, och barnen
behöver bägge sina föräldrar. Däri ligger hela grun-
den för det lagreglerade äktenskapet.
Utskottsmajoriteten nämner i inledningsavsnittet
inte familjen och dess betydelse med ett enda ord.
Familjen har i samhällsbygget en så stor betydelse att
man i all lagstiftning bör beakta att familjens ställning
om möjligt stärks. Att vissa misslyckas eller väljer
andra samlevnadsformer får inte ur samhällsperspek-
tivet innebära att man fjärmar sig från idealet.
Fru talman! Utskottsmajoriteten talar i betänkan-
det om en helhetssyn och om att reservanterna har en
alltför inskränkt formulering. Häri ligger ett funda-
mentalt samhällsproblem. Utskottsmajoriteten tror att
allmän politik, såsom t.ex. förbättrad arbetsmarknads-
politik, har bäring på brottslighetens utveckling i
stort. Detta är helt fel. Möjligen är det tvärtom.
Socialdemokratisk välfärdspolitik efter andra
världskriget har inneburit en våldsamt ökad kriminali-
tet. Mycket talar för att socialdemokratins bristande
känsla för immateriella värden och för enskilda män-
niskors behov av gemenskap och socialisation, har
gjort att den moderna, värdenihilistiska, atomiserade
staten etablerats som en bra grogrund för kriminalitet
och mänskligt utanförskap.
Tillfället gör tjuven, har det sagts. Detta stämmer
inte med modern kriminologi. Det är i stället fråga om
hur individens självkontroll utvecklas. Har en bra
normöverföring ägt rum under barnets uppväxt, har
straff eller liknande repressiva element mindre bety-
delse. Personen vet ändå vad som rätt och fel och
handlar därefter. Därför kan man säga att den bästa
kriminalpolitiken är en bra familjepolitik.
Fru talman! När det gäller brott och straff, måste
kriminalpolitiken styras av principer som tydlighet,
likhet, rättvisa, proportionalitet och förutsägbarhet.
Prioriteringar kanske i praktiken är nödvändiga, men
lagstiftningen skall utgå från att alla brott beivras. Om
ett beteende inte föranleder ingripande skall avkrimi-
nalisering ske.
Resurserna till rättsväsendet måste vara tillräckli-
ga. Budgetskäl kan inte motivera nedskärningar i
rättsväsendet.
Det är ett omistligt värde i en civil kultur med ett
väl fungerande rättsväsende. I själva verket är detta
förhållande en förutsättning för ett utvecklat och rikt
kultursamhälle och en i ekonomisk mening fungeran-
de välfärdsstat. Rättsordningen är institutionernas
infrastruktur. Inom nationalekonomin betonar man i
dag institutionernas avgörande betydelse för ett lands
välstånd.
Fru talman! All offentlig verksamhet skall bedri-
vas effektivt och rationellt, men ekonomiska styrme-
del för företag passar inte inom rättsväsendet. Rätts-
säkerheten och kravet på mänsklig värdighet omöjlig-
gör detta. Vi ser i dag ett rättsväsende i förfall,
mycket beroende på regeringens okänslighet när det
gäller att hantera rättsväsendets olika känsliga instru-
ment.
Regeringens politik inom rättslivet har under in-
nevarande mandatperiod präglats av ryckighet och
planlöshet. Säkerligen har en övergripande syn före-
legat, men verkligheten har kanske inte kunnat hante-
rats på ett sätt som överensstämt med planerna. Under
alla förhållanden har en stor olust och osäkerhet spritt
sig inom rättsväsendet, och detta är inte bra. En of-
fentlig strategi borde tas fram och i största möjliga
utsträckning förankras brett. Man bör inte göra all-
varliga ingrepp i domstolsväsendet, åklagarväsendet
eller polisen utan en mycket stor samstämmighet, och
även med ett mycket långsiktigt perspektiv.
Avslutningsvis vill jag nämna något om rättshjälp-
skostnaderna. Jag blir mer och mer orolig för att den
här rättshjälpsreformen inte kommer att bli så bra. Det
känns som om människor kommer att komma i kläm.
Människor som behöver komma till sin rätt får inte
rätt. Därför har jag anslutit mig till Miljöpartiets in-
ställning att här måste det ske en utvärdering snabbt.
Det är just stramheten i kravet i tidspreciseringen som
är värdefull. Under mandatperioden har vi i utskottet
gjort olika påpekande under tidens gång, men det har
hanterats litet si och så av regeringen. Rent allmänt
sett krävs det en litet mer skarp respons på de krav
som utskottet ställer.