Rättsväsendet

Fru talman! Helt centralt för den moderata politi-

kens utformning - oavsett vilket området det gäller -

är tilltron till människors förmåga och vilja att ta

ansvar för sina egna val och sitt eget liv. Överfört till

moderat kriminalpolitik innebär det att varje männi-

ska som är i stånd att ansvara för sina handlingar och

beslut också har både rätt och skyldighet att göra det.

Anledningen till att flertalet av oss inte begår brott

som vuxna är att vi redan i unga år har fått lära oss

betydelsen av att visa respekt för andra människors

liv, hälsa och egendom. Sådana grundläggande nor-

mer har större betydelse för människors beteende än

varje slag av lagstiftning även om sådan också måste

finnas. Samtidigt måste respekten för straffsystemet,

som just är grundat i sådana värderingar, upprätthållas

genom en konsekvent reaktion vid brott. Brister med-

borgarna i respekten för grundläggande normer och

värderingar hotas rättstryggheten och hela fundamen-

tet för det civiliserade samhället, vilket påverkar lan-

dets brottsnivå.

Om vi skall kunna förhindra att den redan utbred-

da normlösheten rotar sig ännu mer och återupprätta

ett samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga

värderingar krävs en opinion för dessa grundläggande

värden. En av Moderaternas största framtidsuppgifter

är att driva denna opinionsbildning bland såväl en-

skilda individer som bland förtroendevalda och be-

slutsfattare. Det är framför allt på detta sätt som vi

kan uppnå ett samhälle grundat på lag och ordning,

där en av flertalet medborgare omfattad uppfattning

om vad som är rätt och orätt fungerar som ett sam-

manhållande värdekitt.

En vanlig källa till otrygghet och vanmakt är

rädslan för brott. Hösten 1996 genomförde BRÅ en

opinionsundersökning om svenska folkets attityder till

brott och brottsförebyggande åtgärder. Av undersök-

ningen framgår att svenska folket anser att vålds-

brottsligheten är det i särklass största samhälls-

problemet efter arbetslösheten.

Den alltmer utbredda rättsotryggheten i Sverige

måste ses mot bakgrund av senare års stora bespa-

ringar på rättsväsendet. Medborgarna upplever att

deras berättigade krav på rättssäkerhet och rättstrygg-

het inte längre tillgodoses. För att kunna återupprätta

medborgarnas förtroende för rättssamhället krävs

skärpta kriminalpolitiska mål och ett stärkt rättsvä-

sende.

Om brottsligheten skall kunna bemästras måste

kriminalpolitiken samverka med andra samhälleliga

områden och bygga på en helhetssyn. Åtgärder som

bidrar till ett tryggare samhälle och minskad segrega-

tion är viktiga inslag i brottsbekämpningen. Av sär-

skild betydelse är familjens roll. Familjen måste kun-

na fungera både som vårdare och förvaltare av det

man byggt upp tillsammans inom familjen. Familjen

måste dessutom fungera som en frontlinje mot miss-

bruk och kriminalitet.

På grund av den ekonomiska stagnationen i vårt

land, med hög arbetslöshet, höga skatter och ett allt

större bidragsberoende, har många familjer drabbats

av såväl ekonomisk som social otrygghet. Långtidsar-

betslösa, ekonomiskt och socialt svaga familjer har

inte alltid den styrka som behövs för att kunna tillrät-

tavisa ett besvärligt barn i tonåren som t.ex. genom

sitt asociala beteende signalerar att allt inte står rätt

till eller som kanske redan har tagit steget in i krimi-

nalitet. Det finns här skäl att också ur ett brottsföre-

byggande perspektiv framhålla landets behov av fler

riktiga arbeten och lägre skatter, så att alla familjer får

en verklig möjlighet att bygga upp en ekonomisk och

social grundtrygghet för framtiden. Även om det inte

finns något starkt direkt samband mellan hög arbets-

löshet och stigande brottslighet, riskerar arbetslöshe-

ten att indirekt påverka brottsutvecklingen på ett ne-

gativt sätt.

Många föräldrar upplever att de saknar argument

för att kunna övertyga sina tonåringar om faran med

att pröva narkotika. Ett tydligt tecken på detta är att

alltfler unga människor i dag prövar narkotika. Många

föräldrar tenderar också att brista i sin förmåga att

utöva tillräcklig uppsyn över sina barn. Oavsett vad

det beror på är detta ett faktum, i annat fall hade vi

inte haft de problem med ungdomsbrottslighet som vi

faktiskt har.

Som föräldrar - eller över huvud taget som vuxna

- har vi en skyldighet att dels fungera som goda fö-

rebilder för de unga, dels "lägga oss i" så fort vi upp-

täcker att unga människor i vår närhet genom sitt

beteende signalerar att de är på väg att spåra ur. Detta

innebär bl.a. att vi alla har ett ansvar för att med ord

och handling tydligt visa att vi inte accepterar krimi-

nalitet eller andra hänsynslösa beteenden.

Efter familjen är det skolan som har den viktigaste

uppgiften då det gäller att förebygga brott. Det är här

inte endast fråga om att skolan skall förmedla grund-

läggande kunskaper om vad som är rätt och fel i sam-

hället. Det gäller i lika hög grad att se till att skolarbe-

tet fungerar. Märker elever att de inte behöver följa

lärarnas anvisningar eller att de kan skada andra ele-

ver eller skolans egendom utan att de möts av en

reaktion är detta ett svek både mot de elever som

drabbas och mot den normöverföring som familj och

lagstiftare bedriver. Det är av största vikt att den unge

inser att samma regler gäller i skolans värld som för

samhället i övrigt.

Under de senaste månaderna har uttalanden från

olika politiska partiers företrädare kunnat tolkas som

att det nu föreligger en samsyn om behovet av att öka

människors trygghet mot brott. Bl.a. har Socialdemo-

kraterna vid upprepade tillfällen uttalat att det inte

föreligger någon egentlig skillnad mellan den modera-

ta och den socialdemokratiska kriminalpolitiken. En

nyhet i den kriminalpolitiska debatten är att även

Vänsterpartiet och Miljöpartiet sagt sig efterfråga fler

poliser och ökad trygghet på gator och torg.

Vi moderater välkomnar en utveckling i riktning

mot en ökad kriminalpolitisk samsyn om vad som

måste göras för att öka människors rättstrygghet och

rättssäkerhet. För att verklig samsyn skall kunna upp-

nås, och leda till resultat, förutsätts det emellertid att

vissa grundläggande krav är gemensamma.

Tyvärr är det inte mycket som tyder på att de

grundläggande kraven uppfylls. De ekonomiska förut-

sättningarna för rättsväsendet har med de beslut som

redan tagits inte i någon större utsträckning förbättrat

förutsättningarna för rättsväsendet. Kvar står alltså det

faktum att en allt mindre andel av de anmälda brotten

klaras upp trots att brottslingarna i många fall är kän-

da av polisen. Vad som framför allt har minskat är

uppklarningen av brott i mellanskiktet, dvs. den s.k.

vardagsbrottsligheten, som drabbar folk i allmänhet i

form av stölder och inbrott. Utvecklingen har gått

dithän att människor som faller offer för brott i vårt

land inte längre kan lita på att polisen kan göra vad

som krävs för att brottslingen skall kunna gripas och

brottet klaras upp.

När staten inte längre mäktar med att uppfylla en

av sina viktigaste uppgifter, nämligen att skydda

medborgarna mot brott, brister själva fundamentet för

det civiliserade samhället. I den situationen befinner

sig det svenska samhället i dag.

Fru talman! Riksdagen har redan fattat beslut om

rättsväsendets resurser, och dessa är enligt vår upp-

fattning klart otillräckliga. Då vi moderater inte i detta

sammanhang får framställa yrkanden i denna fråga

vill vi i vart fall få utgångspunkten för kriminalpoliti-

ken prövad i dag, varför jag yrkar bifall till reserva-

tion 3. Vi moderater står naturligtvis bakom samtliga

våra reservationer men för tids vinnande begränsar vi

oss till att yrka bifall till reservation 3.