Fru talman! Jag vill ta upp narkotikabruket, vilket
- som Lars-Erik Lövdén sade i sitt anförande - är ett
ökande ungdomsproblem. Det är helt riktigt att vi i
Sverige har en samsyn på detta, men hur länge till kan
vi stå emot liberaliseringstendenserna ute i Europa
med tanke på att det i Amsterdamfördragets artikel
129 står att det skall finnas en definition av narkoti-
kabrott och att majoritetsbeslut skall tillämpas?
Hur kommer detta att slå på narkotikasynen?
Finns det över huvud taget möjlighet att ha en egen
linje?
Juristerna tvistar om hur artiklarna skall tolkas.
Samtidigt finns Schengensamarbetet, där man inte har
några gränskontroller. Tullen har inte de resurser som
behövs. Transiteringarna av transporter är av ett helt
annat slag. Det underlättar smuggling.
Vilka möjligheter finns? Är loppet på något sätt
kört? När man ser det som kommer i EU-samarbetet
får man nästan den känslan. Har socialdemokraterna
studerat det här problemet?