Herr talman! Det övergripande målet för polisen
är att minska brottsligheten och öka människors
trygghet. Det är lätt att säga. De målen kan vi alla
instämma i. Men sedan kommer vi till frågan om hur
vi angriper målen.
Närpolisreformen, med ett brottsförebyggande
problemorienterat arbetssätt i samverkan med andra
organisationer och myndigheter, är den modell som
Miljöpartiet stöder och som vi vill få att fungera.
Varför fungerar inte polisarbetet som det är tänkt?
Det måste vi faktiskt konstatera att det inte gör.
Problem har uppmärksammats. Utredningsverk-
samheten fungerar inte tillfredsställande. Poliser hin-
ner inte med både utredning och allmänt polisarbete.
Utryckningsverksamheten omkullkastar planerat arbe-
te och utredningsarbete. Det värsta av allt är att
många poliser har tappat arbetslusten. De känner inte
de positiva framtidsutsikter som de borde göra.
Effekterna har blivit att antalet anmälda brott ökar,
medan antalet uppklarade brott minskar med den
följdverkan att antalet ärenden till åklagaren minskar
osv. Det påverkar hela rättskedjan. Mitt i all denna
röra har administrativ personal sagts upp.
Vi kräver från Miljöpartiets sida att civilanställd
personal snarast återanställs och att regeringen ger
direktiv om detta i det kommande regleringsbrevet.
De civilanställda har stor betydelse för myndighe-
ternas sätt att fungera. En datorisering innebär inte
den effektivisering som man trott och leder inte till
den ökade produktivitet som man planerat. Ibland
verkar det som om man införskaffar datorer därför att
man tror att de kommer att verka som robotar, så att
man kan friställa den administrativa personalen.
Informationsålderns produktivitetsvinster är en
myt, hävdar flera ekonomer, med nobelpristagaren
Robert Solow i spetsen. Han säger att datorer visar sig
överallt utom i produktivitetsstatistiken. Oavsett om
det är rätt eller fel finns det en övertro på IT-
satsningarna. De kostar stora summor, bl.a. när det
gäller installering. Jag är inte alls motståndare till att
man använder IT - tvärtom. Men man får ha ett annat
förhållningssätt. I och med datorinstallationerna får
man nya möjligheter.
Polisen har redan gjort felsatsningar. Man har
kastat bort ungefär 40 miljoner på datorer i radiobi-
larna, som skulle vara mobila arbetsplatser. Det har
inte fungerat. Man har heller inte kunnat använda
datorerna av säkerhetsskäl.
Däremot finns det andra områden där det saknas
datorer. En polis som arbetar med att spåra barnporr
på Internet, vilket är en mycket viktig uppgift, har inte
ens en egen dator. Kommunikationen mellan åklagare
och polis är inte den bästa. Man har inte ens ett funge-
rande e-mail-system.
Samtidigt är installationen av datorer för EU-
samarbetet en prioriterad verksamhet. Det är stora
system som är mycket kostnadskrävande. Det gäller
Europol Information System, Schengen Information
System och Customs Information System. Det hela
handlar faktiskt om prioriteringar.
Det är inte bara den formen av organiserad brotts-
lighet som skall prioriteras i Schengensamarbetet,
utan det handlar också om att leta efter försvunna
varor från andra länder. När vi här i Sverige inte kan
åtgärda vår egen vardagsbrottslighet, med stulna cyk-
lar, inbrott, osv., skall vi i stället leta stulna varor från
exempelvis Tyskland och Belgien. Det rimmar illa.
Omorganisationen till en länspolismyndighet och
närpolisområden har inte fungerat tillfredsställande
för de anställda. Enligt min åsikt har de anställda
ytterst i organisationen inte fått vara med i beredning-
en av omorganisationen. Delaktighet, ansvarstagande
och ett problembaserat arbetssätt skall gälla även för
den egna inre organisationen. Det går inte att auktori-
tära chefer trycker på en ny organisation uppifrån utan
att det förankras hos de anställda och dessa får var
med i processen. Närpolisområden skall enligt min
åsikt vara självstyrande, med vissa samordnande
tjänster från länspolismyndigheten. Länspolismyndig-
heten skall inte styra och ge närpolisen order som gör
ingrepp i och omöjliggör närpolisens planering.
Är polisens problem ett resursproblem? Nej, flera
talare här har sagt att det inte enbart handlar om re-
surserna, utan att det även handlar om brist på strategi
och samordning och att det saknas ändamålsenliga
modeller och målmedvetenhet för polisarbetet. Som
exempel har nämnts Eskilstuna. Där tog man minsann
tag i sådana här frågor. Man införde vad man kallade
"låg tolerans", vilket i själva verket betydde att man
såg till att efterleva de lagar som finns och att man såg
till att ha gemensamma normer för sitt agerande. Jag
trodde faktiskt att det var ett normalt arbetssätt för
polisen, men detta skulle alltså vara unikt. Det gör
mig mycket förvånad.
Polisen har under flera år förbrukat mer pengar än
vad som anslagits. Under 1995/96 förbrukades så
mycket som 868 miljoner mer än vad som anslagits,
men till detta har man sedan utnyttjat sitt anslagsspa-
rande. Inför budgetåret 1998 börjar polisen med ett
underskott på 400 miljoner. Hur detta hämtas in finns
inte redogjort. Det finns inga strategier, det finns inte
längre något anslagssparande att ta av.
Då kommer vi till de resurser som har utökats för
det kommande budgetåret. Det är en anslagshöjning
på 157 miljoner, men de är redan öronmärkta. De
skall gå till polisaspiranternas anställning, till ny po-
lisutbildning och till utbildning av civil personal. De
pengarna finns alltså inte tillgängliga. Sedan tillförs
ett engångsbelopp på 237 miljoner kronor, men också
det är öronmärkt. En del skall gå till bekämpandet av
mc-brott, och resten skall gå till IT-projekt för inter-
nationellt samarbete, vilket jag redan har nämnt.
Detta stora internationella samarbete, med upp-
koppling och investering i datorer, har inte ens före-
gåtts av en konsekvensanalys. Jag har gång på gång
påpekat hur viktigt det är med konsekvensanalyser för
att förhindra felsatsningar, som de 40 miljonerna som
jag redan har nämnt. Man måste göra analyser.
Slutsatsen blir att inga pengar kommer att satsas
på den löpande verksamheten, utan polisen måste
fortsätta sitt sparande för att hämta in de 400 miljoner
kronorna från 1997. Det är verkligheten.
Miljöpartiet vill omfördela 50 miljoner kronor
från SÄPO till den vanliga polisen med motiveringen
att SÄPO behöver omorganiseras, eftersom förutsätt-
ningarna i dag inte är desamma som tidigare. Dess-
utom vill vi satsa de 237 miljonerna på vardags-
brottslighet i stället för att bygga upp register av vari-
erande slag som skall kontrollera medborgarna utan
att någon skälig brottsmisstanke finns som grund. Vi
vill att anmälda brott skall klaras av i större utsträck-
ning och att polisen finns tillgänglig och synlig för
medborgarna. Detta kan bäst ske med en lokal polis
med både personkännedom och geografisk kännedom.
När det gäller narkotikabrott säger vi i en reserva-
tion att vi vill att gränskontrollen skall skärpas och bli
bättre. Jag har redan talat om att jag är rädd för att
EU-samarbetet skall spoliera vår restriktiva samsyn i
fråga om narkotika.
En särskild glesbygdsfaktor är angelägen att ha
med vid medelsfördelningen. Miljöpartiet anser att
särskilda hänsyn bör tas till de problem som försvårar
ett effektivt polisarbete i glesbygden.
Miljöpartiet har under hela mandatperioden även
påtalat behovet av att utbilda poliser och åklagare i
miljörätt och problematiken kring miljöbrott. Vi kan
efter att ha fått information från Polishögskolan kon-
statera att miljörätt nu finns med som ett ämne i
kommande polisutbildning samt att det skall finnas
fortbildningskurser på åtta veckor för verksamma
poliser. Den utbildning som hittills skett har varit
mycket uppskattad för bredden och djupet i ämnes-
området, engagemanget och det pedagogiska framfö-
randet. Det är min förhoppning att denna kvalitet i
utbildningen bibehålls.
Åklagarna har omorganiserats, och det har inne-
burit problem. Jag ser att jag inte har mycket taletid
kvar, så jag tar därför i första hand upp
Ekobrottsmyndigheten.
Miljöpartiet skriver i sin reservation 21 att miljö-
brott skall ingå i Ekobrottsmyndighetens ansvarsom-
råde. Det här har jag framfört vid många tillfällen,
men det har skjutits framåt, och regeringen har sagt
att man skall utreda frågan i ett annat sammanhang.
Jag tar nu i reservationen upp frågan på nytt. Det är
mycket viktigt att det kommer till stånd en samverkan,
eftersom miljöbrott är så pass krångliga att utreda. Vi
vill också att miljöbrott skall ingå i Ekorådet, som just
skall sköta samverkan med myndigheter. Vi åter-
kommer till Ekobrottsmyndighetens organisation när
riksdagen skall behandla regeringens skrivelse om
ekonomiska brott.
Vi kan enas om att det sker en översyn av vad som
skall gälla för domstolarna i framtiden. Det är inte lätt
att spara 200 miljoner på domstolsverksamheten. Det
är därför utredningen har stora bekymmer att kämpa
med. Det handlar inte bara om antalet domstolar, utan
det handlar framför allt om den inre organisationen.
Uppgiften är att få till stånd ett fungerande domstol-
sväsende för 2000-talet. Det är inte så enkelt som att
man kan lägga ned verksamheten i Klippan eller att
det handlar om var i landet domstolarna skall finnas,
utan det som behövs är just en översyn av den inre
organisationen.
Vi stöder reservation 23. Arvodet till nämnde-
männen måste höjas. Man har inte gjort något åt ar-
vodet sedan 1989. Skall man vänta tills man får råd
att genomföra en höjning så sker det aldrig, eftersom
resurserna alltid är knappa. Det handlar här om en ren
prioritering.
Vi tror också att domstolarna kan spara på kostna-
der i samband med inställda förhandlingar. Hur detta
skall ske kanske mer handlar om att anonymiteten är
väldigt stor, att advokater och kontaktpersoner får ett
större ansvar och att man får andra rutiner för att
kunna hindra det läckage av resurser som blir följden
då förhandlingar måste ställas in.
Jag yrkar bifall till reservationerna 13, 21, 30, 36,
38, 42 och 52.