Fru talman! Inom rättsväsendet är det särskilt två
områden som man håller på med, och det är för det
första brott och straff och brottsförebyggande verk-
samhet och för det andra rättskipning och organisa-
tionen av rättsväsendet.
Det är viktigt att värna den enskildes rättssäkerhet
och rättstrygghet. När man vill förebygga och bekäm-
pa brott är det viktigt att se till att polisen har resurser
till det och att de enskilda personer som vänder sig till
domstolarna kan känna att de får sitt fall dömt inom
rimlig tid och blir dömda på ett rättssäkert sätt. Den
som blir dömd och får ett straff måste veta och känna
att vederbörande har blivit dömd på ett säkert sätt och
i humanitetens tecken.
Vikten av att förebygga brott kan man aldrig nog
understryka vare sig vi står i riksdagens talarstol eller
någon annanstans. Det är några åldrar som är särskilt
viktiga att komma i håg. Tar vi tag i våra barn innan
de är i 11 års ålder kan vi verkligen minska risken för
dem att hamna i brottslighet. Det finns ett annat årtal
som också är viktigt att komma ihåg. Kan vi se till att
våra ungdomar inte hamnar på brottets bana innan de
är 23 år är det väldigt sällan som de efter 23 års ålder
blir kriminella. För att vi skall lyckas med detta gäller
det verkligen att vi vuxna, var vi nu än finns, bryr oss
och bryr oss hela vägen även när det är besvärligt.
Det finns några oslagbara brottsförebyggare, oav-
sett om det är i Sverige eller någon annanstans, och
det är föräldrarna. Men då måste vi se till att myndig-
förklara föräldrarna och låta dem få en möjlighet att
inte bara aktivt delta i hemmet utan också i skolarbe-
tet och i andra sammanhang. Jag tycker att det är en
tragedi att lika mycket som föräldrarna får vara aktiva
i sina barns verksamhet i skolorna när de är små, lika
passiva måste de bli ju högre upp i åldrarna barnen
kommer. Jag har själv fått uppleva hur man snarast
känner sig om en inkräktare när man vill aktivt delta i
verksamheten. Här måste det bli en radikal både för-
bättring och förändring.
När det gäller myndigheternas möjligheter och
skyldigheter att ta del och aktivt hjälpa de barn och
ungdomar som det går snett för vill jag understryka att
det är väldigt viktigt att man hjälper till utan att hota
att ta över. Myndigheterna skall vara en resurs till-
sammans med föräldrarna. Det är föräldrarna som
aktivt skall få styra. Det är bara undantagsvis som
man skall skilja barn, ungdomar och föräldrar åt.
Ta tag i problemen. Många av er har säkert upp-
levt asocialitetslalomen som går ut på att man väldigt
tidigt är medveten om att Erik har problem, men bar-
navårdscentralen hoppas att förskolan tar itu med det,
förskolan hoppas att skolan gör det. Så går det år efter
år, klass efter klass. Till sist går det för fort. Då blir
det polisen och domstolarna som får ta itu med det.
Den unge som åker dit säger: Varför tog ni inte tag i
mig innan det gick för fort?
Vi har haft några tuffa år i Sverige ekonomiskt.
Det har naturligtvis också präglat rättspolitiken. Det
finns tusentals ärenden som ligger på hög hos polis-
myndigheterna, även sådana ärenden där gärnings-
männen är kända. Vi vet hur det ser ut i domstolarna.
Det är alldeles för ofta som mål inte är avgjorda. I
t.ex. kammarrätter finns närmare 6 500 skattemål som
är äldre än 36 månader. På senare år har antalet soci-
alförsäkringsmål som är äldre än 12 månader fördubb-
lats. Det är inte ovanligt att ett socialförsäkringsmål i
länsrätten tar mer än två år. Som jag sade tidigare
förutsätter en väl fungerande demokrati inte bara ett
väl fungerande rättssystem utan också att medborgar-
na hyser ett gott förtroende för rättsstaten. Tyvärr är
det litet för ofta i dag som medborgare känner både
missnöje och misstro därför att de känner att de har
råkat illa ut.
Det finns naturligtvis många olika förklaringar. En
av förklaringarna är den dåliga ekonomin en annan de
snabba svängningarna med de många olika omorgani-
sationerna. En mycket viktig del i sammanhanget är
att regeringens reformarbete företer en splittrad bild.
Självklart måste man se till att förändra och omorga-
nisera, men det är verkligen inte bra när man inte har
ett samlat grepp över de omorganisationer man vill
ha.
En av de saker som genomfördes i riksdagen och
som Folkpartiet var emot var förändringen av rätts-
hjälpen. Man ändrade rättshjälpslagstiftningen så att
det blev ett rättsligt systemskifte, det blev ett generellt
subsidiärt rättsskydd. Det innebär att den som har en
rättsskyddsförsäkring som täcker den aktuella angelä-
genheten inte skall få rättshjälp på samma sätt som
tidigare. Inte heller skall den som med hänsyn till sitt
försäkringsskydd i övrigt eller sina ekonomiska per-
sonliga förhållanden borde ha haft en rättsskyddsför-
säkring få hjälp. Det här var Folkpartiet emot, och vi
hävdar med bestämdhet att det strider mot Europa-
konventionen om mänskliga rättigheter. Den säger att
alla, oavsett vilken ekonomisk situation man befinner
sig i, skall få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt. Det
kan man inte få om man inte har de ekonomiska förut-
sättningarna till en god juridisk hjälp.
Jag kommer tillbaka i debatten. För att inte behö-
va upprepa mig för mycket stannar jag här i denna
del, och jag yrkar bifall till reservation 4 under mom.
6 om rättspolitisk strategi. Jag återkommer, fru tal-
man, när det gäller underavdelningar inom rättspoliti-
ken.