Herr talman! Jag har den senaste tiden känt en
viss oro för miljöfrågorna och deras ställning i sam-
hället. I olika opinionsundersökningar har miljöfrå-
gorna dalat och hamnat ganska långt ned på listan
jämfört med hur det var för några år sedan. Jag kan-
ske förstår lite grann när jag lyssnar på moderaterna
och Lars Lindblad. Han beskrev den socialdemokra-
tiska miljöpolitiken som en ketchupflaska. Det kom-
mer ingenting och det kommer ingenting, och så
kommer allting på en gång.
Om man tittar på den moderata ketchupflaskan är
den ganska tom. Det finns ingenting. Vi hör också här
i debatten att det inte är budgeten man debatterar utan
de frågor som kommer senare. Om det nu finns någon
droppe kvar på botten när det gäller styrmedel på
miljösidan, t.ex. skatter, så ska de också bort - inte
klämmas ut utan skäras bort.
Lite grann av den oro jag nämnde i början har väl
lagt sig. Jag har under det senaste halvåret besökt ca
30 kommuner. Jag vill påstå att det pågår mycket
aktiviteter för bättre miljö i kommunerna, det arbete
nära människor som inte syns och hörs i den här
kammaren. Det är i den offentliga sektorn och mycket
i näringslivet.
Miljöcertifieringen har varit en stor framgång för
miljöarbetet i närmiljön. Kanske syns det inte så
mycket, och man talar inte så mycket om det. Men
det börjar bli en norm, och det är ju dit vi egentligen
vill. Nu får vi hoppas att dessa höga ambitioner t.ex.
när det gäller miljöcertifiering inte enbart blir pap-
persprodukter - det tar ju ganska mycket tid - utan att
miljön efter hårt arbete och mångas engagemang blir
en norm i all verksamhet.
Det gäller naturligtvis även oss som medborgare.
Enligt Agenda 21, som är mitt hjärtebarn, har vi ju
alla ett ansvar. Jag upplever en liten avmattning i
miljöarbetet, t.o.m. i hushållen. Det gnatas lite för
mycket. Miljöarbetet upplevs som lite besvärligt. Jag
tror att vi som medborgare i det här landet har kun-
skapen om miljön och dess betydelse. Vi vet hur vi
ska göra hemma för att skapa bättre miljö. Men när
jag var runt Siljansbygden och träffade folk från Fa-
lun beskrev de den brist som finns i dag: Det är lusten
i miljöarbetet som saknas.
Herr talman! Miljöpolitik är mycket mer än den
ganska måttliga summa, som ändå har ökat de senaste
åren, som vi hanterar i dag i den här budgetdebatten.
Det handlar som vi här har hört om allt från den glo-
bala samverkan som behövs för vissa frågor till dig
som sorterar förpackningar i ditt hushåll. Det handlar
mycket om närhet till miljöfrågor. Det handlar om att
vilja bidra. Den kanske största betydelsen har kun-
skaperna.
Därför, herr talman, är initiativet till ett s.k. grönt
kunskapslyft ett viktigt steg i det här arbetet. Syftet är
att öka kunskaperna och insikterna hos allmänheten
om behovet av att ställa om samhället i hållbar rikt-
ning samt visa hur den enskilde i vardagen kan bidra
till den här processen. 10 miljoner kronor av medlen
till lokala investeringsprogram kan användas för
studier och folkbildning för att förstärka det lokala
arbetet med den ekologiska omställningen. Jag vill
påstå att arbetet med Agenda 21 går vidare.
Samtidigt ökar vi den mycket omdiskuterade ra-
men för lokala investeringsprogram, LIP, som många
här i kammaren har kritiserat mycket. Det är ett ar-
bete som pågår nära människor. Man förstärker det
med 700 miljoner kronor. Det här programmet starta-
de som många vet 1998. Hittills har ca 5 miljarder
kronor delats ut i investeringsprogram för hållbar
utveckling i 130 kommuner. Det är många som har
varit inblandade och engagerade, så jag tror att man i
Centerpartiet kanske skulle vara nöjd med det enga-
gemang som finns i bygderna.
Herr talman! Trots att Miljöpartiet har redovisat
budgeten och majoritetens förslag tänker jag ändå
kort kommentera den socialdemokratiska inriktningen
och den politiska viljan som finns i de budgetökning-
ar som finns.
Vi kan göra en ganska klar uppdelning i nya bud-
getsatsningar. Det är nya pengar till att avbetala
gamla miljöskulder. Vem vill lämna en skuld till sina
barnbarn? Vi ska försöka klara av den miljöskulden.
Det är att öka resurserna till sanering av förorenade
områden. För nästa år är summan närmare 152 miljo-
ner kronor, en ökning med drygt 85 miljoner kronor.
Det är en summa som fortfarande behövs för kart-
läggning - vi vet inte allt som är förorenat - men
också för att sanera områden, industriområden och
naturligtvis också soptippar eftersom vi här i dag
mycket har diskuterat skattefrågor, t.ex. deponiskat-
ten.
Till det här att betala av miljöskulden skulle man
också kunna räkna de höjda anslagen för att värna
skogen och den biologiska mångfalden eftersom vi
försöker rädda det som räddas kan till kommande
generationer. Det totala anslaget blir 848 miljoner
kronor för år 2001, varav 635 miljoner kronor går till
skogsinköp samt skötsel och förvaltning av dessa
områden.
Kalkning har flera nämnt här. Tyvärr måste vi
kalka. Men vi har ändå nu bestämt att vi ska kalka för
213 miljoner kronor årligen de kommande tre åren.
Alla dessa åtgärder görs för att betala av miljö-
skulden men samtidigt skapa en bättre framtida miljö
för kommande generationer.
Andra åtgärder som syftar till att vi inte ska behö-
va göra så många misstag i framtiden är satsning på
miljöforskning och miljöövervakning. Från den 1
januari inrättas ett nytt forskningsråd för miljö, are-
ella näringar och samhällsbyggande. Anslaget till den
här verksamheten uppgår till 165 miljoner kronor.
Utöver det tillkommer Naturvårdsverkets forsknings-
anslag på närmare 57 miljoner kronor. Forskningen
har stor betydelse för framtiden men är också nöd-
vändig för miljömålen som vi återkommer till under
våren, för miljöbalken som vi gör en översyn av och
även för det internationella förhandlingsarbetet.
Det finns ett stort behov av att stärka miljöbevak-
ningen. Jag besökte en stor konferens som handlade
om just miljöövervakning och rester av bekämp-
ningsmedel i vatten. Det finns ett stort intresse i
kommunerna i dag och ett stort behov av pengar. Det
har vi uppmärksammat och höjt det här anslaget.
Herr talman! Med dessa budgetförstärkningar till-
sammans med de propositioner som delvis har dis-
kuterats här i dag - miljömålen, klimatfrågan och
kemikaliestrategin - vill jag påstå motsatsen till mo-
deraterna, att vi tar rejäla kliv framåt. Det kan väl
upplevas som att det kommer ingenting och så kom-
mer allt. Men allting tar sin tid. T.ex. klimatfrågan
har ju också varit beroende av vad som har hänt i de
internationella förhandlingarna. Jag tror nämligen inte
att ens moderaterna vill ha en egen linje, utan man
kanske skulle ha en gemensam EU-linje.
Det är naturligtvis inte nog. Det återstår mycket
arbete. En del problem kan vi inte lösa ensamma,
nationellt, utan mycket arbete återstår både inom EU
och i globala sammanhang. Jag hoppas, herr talman,
att vi under våren när Sverige är ordförandeland för
EU får möjlighet att lyfta miljöfrågorna på europeisk
nivå högt upp på dagordningen. Det ställer naturligt-
vis stora krav på regeringen, på oss riksdagsledamö-
ter, på den offentliga sektorn, på den privata sektorn
men också på alla medborgare. Sverige ska fortsätta
att vara ett föregångsland i omställningen till ekolo-
giskt hållbar utveckling. Det kräver kunskaper och
vilja och kanske det som jag nämnde från början och
som faluborna saknade i miljöfrågorna - lust.
Härmed, herr talman, vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.