Herr talman! När förslaget om skatt på avfall kom
ville två av de tre samarbetspartierna ha en skatt på
förbränning. Vänsterpartiet ville också det. De erfa-
renheter vi nu börjar få av det som har skett tycker
jag tyvärr visar precis det som vi i Miljöpartiet sade
då, nämligen att detta skulle innebära en ökad för-
bränning av sopor. Vi i Miljöpartiet har också här i
kammaren flera gånger, såväl i debatter som i inter-
pellationer, tagit upp det faktum att skatteförhållan-
dena i dag, och också opinionstrycket i många andra
europeiska länder, gör att man väljer att skicka avfall
till Sverige.
Egentligen förvånar det mig att de som förestår
sopförbränningsanläggningar i Sverige accepterar att
bli sopstationer. De senaste fallet har vi haft i min
kommun Södertälje. Där har Greenpeace uppmärk-
sammat oss på att Igelsta importerar avfall från Hol-
land. Hur det blir med det och om det kommer att
lastas av eller inte är inte riktigt klart i dagsläget.
Möjligen blir det så att båten vänder.
Men Sveriges image som ett land som vill gå före
när det gäller en ekologiskt hållbar utveckling får
naturligtvis en rejäl törn när Sverige tar emot sådant
bränsle som många andra länder, t.ex. Tyskland och
Holland, inte anser att man kan förbränna i det egna
landet. Vi har ingen annan reningsteknik i skorstenar-
na än vad man har där. Marknaden är som bekant fri
på det området. Det är bara att köpa den reningstek-
nik som finns. För några år sedan åkte svenska före-
tag till Tyskland för att titta på den bästa reningstek-
niken för sopförbränningsanläggningar.
Det är enligt min uppfattning absolut nödvändigt
att införa en skatt på förbränning av sopor för att
komma till rätta med det här problemet.