Fru talman! Jag vill börja med att be om ursäkt för
att jag inte har kunnat följa denna debatt från början.
Liksom motsvarande debatt i våras ligger den på en
torsdag, och som ni vet har regeringen sina samman-
träden på torsdag förmiddag.
Jag kan från det sammanträdet berätta, med an-
ledning av Eskil Erlandssons önskemål om att vi ska
stödja organisationer, att ett av besluten vi fattade var
att vi ska stödja SNF med 450 000 kr för dess arbete
med att skydda tre utsatta fågelarter: pilgrimsfalken,
kungsörnen och den vitryggade hackspetten.
Det slog mig också när jag lyssnade på Eskil Er-
landsson att jag fick en nästan rörande erfarenhet i
Haag när vi kunde stödja unga NGO-medlemmar och
deras deltagande i den stora klimatkonferensen. Det
var ett i och för sig ganska blygsamt stöd. Jag kom-
mer inte ihåg nu exakt hur mycket pengar det var
frågan om, men de lyckades genom att resa förnuftigt
och miljövänligt och genom att bo billigt se till att
ungefär 20 unga NGO:are kunde vara med under
denna vecka. Det är också ett uttryck för det stöd som
vi ger till fria organisationer när det gäller miljöarbe-
tet.
Jag vill också tacka för denna debatt. Det kanske
är för mycket sagt att den har väckt en mängd nya
idéer och nya infall. Så är det väl inte, men det kan-
ske heller inte är denna debatts uppgift.
Ni kommer nu snart att kunna rösta om en fortsatt
kraftig förstärkning av en redan stark miljöpolitik,
som naturligtvis behöver bli ännu starkare. Det vill
jag naturligtvis uttrycka min uppskattning över. Sär-
skilt vill jag då uttrycka min uppskattning över det
samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet som nu återigen leder till en för-
stärkning av miljöpolitiken.
Jag tror att man utan vidare kan säga att detta till-
sammans med stödet till de lokala investeringsprog-
rammen innebär att vi nu har en när det gäller både
resurser och målmedvetenhet starkare miljöpolitik än
vi kanske någonsin har haft tidigare. Det är väldigt
bra.
Jag vill också passa på tillfället att önska er alla en
god och stärkande julhelg, när ni kan åka hem till era
respektive hemorter så småningom. Ta väl vara på
möjligheterna att vila och att rekreera er, därför att
det blir, som också har framgått av debatten, en gans-
ka tuff vår.
Vi fattade i regeringen i dag också beslut om att
lägga fram bilskrotningspropositionen, med kraftiga
ökningar av bilskrotningspremierna. Det finns natur-
ligtvis ett akut behov av att ta krafttag för att bli av
med en hel del av de billik som finns längs vägar och
i naturen. Jag tror att denna proposition kan bli ett
verksamt bidrag till detta.
Vi kanske är det första landet i EU som förverkli-
gar det nya bilskrotningsdirektiv som vi beslutade om
i EU ganska nyligen. Där finns också starka återvin-
ningsmål för bilskrotningen. I första skedet ska 85 %
av bilens vikt återvinnas, och i nästa skede så mycket
som 95 %. Det är också ett väldigt viktigt inslag i
miljöpolitiken.
Vi arbetar nu med en rovdjursproposition, som
syftar till att säkra livskraftiga stammar av de stora
rovdjuren i Sverige - naturligtvis med respekt för den
oro som finns i bygder där vargen nu glädjande nog
återkommer. Jag tror att det kan bli en bra proposi-
tion.
Vi arbetar med en miljömålsproposition för att
följa upp det riksdagsbeslut som fattades för några år
sedan om att etablera 15 miljömål. Nu har vi med
hjälp av många myndigheter och länsstyrelser och
genom ett mycket brett arbete tagit fram ett underlag
för att ta ställning till delmål vad gäller de strategier
som är nödvändiga för att förverkliga den stora vikti-
ga vision vi alla har, dvs. att kunna klara de mil-
jöproblem vi har nu och lämna över till nästa genera-
tion ett samhälle där miljöproblemen i vår nära om-
värld är lösta.
Tyvärr kan vi inte ha samma ambition när det
gäller att lösa en del av de stora tunga globala miljö-
frågorna. Det gäller klimatfrågan globalt sett. Inte
heller kan vi lösa problemet med ozonhålet globalt
sett, och naturligtvis inte heller de miljöproblem som
hänger direkt samman med fattigdomsbekämpningen
i världen.
Vi kommer också att få arbeta mycket med kli-
matpolitiken. Jag har informerat riksdagen om vad
som hände i Haag under den dramatiska veckan. Jag
sade då också att det är viktigt att vi har momentum,
som det heter på finare språk, dvs. att vi försöker
hålla fart i den processen även om vi misslyckades
med att nå fram till en bred överenskommelse i Haag.
Redan nu pågår det i Kanada ett möte på högsta
tjänstemannanivå för att analysera och bedöma situa-
tionen efter Haag. Sannolikt blir det ett miljöminis-
termöte i Oslo nästa helg mellan EU och represen-
tanter för den s.k. paraplygruppen, alltså USA, Kana-
da och Japan i första hand, för att vi ska kunna börja
diskutera vad vi kan göra åt situationen för att snabbt
komma fram till en överenskommelse, som i sin tur
naturligtvis är nödvändig för att nå en ratificering.
Parallellt med detta ska vi naturligtvis fortsätta
förberedelserna med ratificering inom EU. Det blir ett
viktigt ansvar för oss som ordförandeland i EU. Vi
håller också på, som ni vet, att arbeta med en klimat-
proposition som vi vill lägga fram så fort det är möj-
ligt.
Jag vill något också kommentera diskussionen
som har varit om klimatpåverkan. Självfallet kan man
inte veta exakt hur klimatet eller vädret i Sverige i
höst skulle ha varit utan den av människorna fram-
bringade klimatpåverkan. Därför kan man inte heller
säga hur mycket av översvämningar och hur mycket
av oväder som beror på klimatpåverkan. Självfallet är
det så att vi har haft översvämningar långt innan den
mänskliga klimatpåverkan nådde de nivåer som vi har
i dag. Men vi får inte heller skygga för det faktum att
det som händer ligger väldigt väl i linje med vad
vetenskapsmännen i stor samstämmighet säger är ett
sannolikt mönster för framtiden på grund av den
mänskliga klimatpåverkan.
Det handlar inte bara om att vi ska agera när vi vet
exakt vad som kommer att hända, för vi kommer
aldrig att veta exakt vad som kommer att hända. Frå-
gan måste ställas på detta sätt: Har vi rätt att fortsätta
att påverka klimatet på det sätt vi nu gör, när vi vet att
det innebär väldigt stora risker för framtiden och när
vi har en stor vetenskaplig enighet om hur man ska
bedöma dessa risker? Självfallet måste svaret på den
frågan, om man ställer den på det sättet, vara nej.
Vi måste ta krafttag för att minska vårt beroende
av fossila bränslen. Vi måste ta krafttag för att minska
våra utsläpp av klimatgaser. Det måste vara bärande
för vårt arbete både globalt, inom EU och här hemma
i Sverige, och för den delen också i våra kommuner.
Det som är mest glädjande nu - det kan också va-
ra en replik med anledning av diskussionen om vad
som händer i kommunerna - är det stora engagemang
som finns i många kommuner för att just ta krafttag
för att minska utsläppen av framför allt koldioxid.
Vi har även framför oss, som också har nämnts
under debatten, det kommande EU-ordförandeskapet.
Där har ju, som ni alla vet, miljöfrågorna fått en stark
ställning när det gäller toppmötena med strategi för
hållbar utveckling och med sektorsintegreringen,
alltså våra ambitioner att föra in miljöhänsyn i alla de
tunga ekonomiska sektorerna. De kommer naturligt-
vis att spela en viktig roll för miljörådet, där vi har
möjligheter att ta fram ett nytt miljöhandlingsprogram
för EU och där vi kommer att försöka få en ny myck-
et skärpt kemikaliepolitik. Det är lite grann också ett
svar på Gudrun Lindvalls resonemang om att vi vet
för lite om de kemikalier som ingår i våra varor.
Självfallet är det på det sättet. Därför behövs det en
skärpt kemikaliepolitik inom EU. I det här fallet har
vi också begränsade möjligheter att lösa problemen
på nationell nivå.
Avslutningsvis - jag har en halv minut på mig -
vill jag gärna fullfölja diskussionen med Kjell-Erik
Karlsson.
Jag är övertygad om att vi kommer att få ett
mycket starkare fokus i framtiden på de marina mil-
jöerna och på vad som nu håller på att hända med det
biologiska livet både i Östersjön och i västerhavet.
Jag har tidigare berättat för er att jag har haft ett möte
med de mest framstående forskarna på området. Den
sammanfattande bedömningen av tillståndet är att det
är kris. Det ger sig inte minst till känna genom den
kraftiga nedgången av torskförekomsten både i Öster-
sjön och i västerhavet. Så jag håller med Kjell-Erik
Karlsson om att det här är ett område som det kom-
mer att bli ett mycket starkare fokus på inom miljö-
politiken i framtiden. Om det som sker i haven i dag
hade skett på torra land och man hade kunnat se det
som håller på att ske skulle det för längesedan ha
varit mycket mer uppmärksammat än vad det är.