Fru talman! I förra veckan träffade jag och tre le-
damöter till några gymnasieungdomar. En av ungdo-
marna frågade mig varför jag inte var Miljöpartist,
eftersom jag sagt att en av mina hjärtefrågor är miljö-
frågorna. För mig är svaret enkelt. De stora och svåra
miljöproblemen kan inte få en lösning utan ett ut-
vecklat internationellt samarbete.
I det samarbetet är vår medverkan i EU-
samarbetet centralt. Miljöproblemen löser vi bara
genom ett marknadsekonomiskt system med politisk
styrning. Miljöproblemens lösning ligger i hög grad i
utbildning, kunskap och forskning. Miljöproblemens
lösning förutsätter internationell solidaritet i form av
bl.a. bistånd.
Den främsta utgångspunkten för en liberal politik
är den enskilda människan. Det är också utgångs-
punkten för en liberal miljö- och naturresurspolitik.
Hoten mot miljön har under de senaste decennierna
till stora delar ändrat karaktär. Från att främst ha varit
fråga om synliga och omedelbara fabriksutsläpp med
nationella eller regionala skador har miljöproblemen
kommit att bli mer globala och diffusa till sin karak-
tär. En säkrad god livsmiljö i det globala perspektivet
är därför en utmaning som delas av hela jordens be-
folkning.
Vi socialliberaler har i grunden en optimistik syn
på framtiden och en tilltro till varje generations för-
måga att finna lösningar på sin tids problem och att
känna ett ansvar för kommande släkten. Vi har också
en positiv teknikvänlig syn på verkligheten. Genom
tekniska framsteg har mänskligheten kunnat upptäcka
flera miljöhot och i många fall också kunnat minska
konsekvenserna på den framtida friheten.
Vi anser att kopplingen mellan ekonomi och miljö
är en nödvändig utgångspunkt för det fortsatta miljö-
arbetet. Vi anser inte att marknadsekonomin står i
motsats till en förbättrad miljö utan ser tvärtom
marknadsekonomin som ett medel som om det an-
vänds på rätt sätt kan lösa många av dagens svåra
miljöproblem.
Frågan om det finns en av människan förorsakad
växthuseffekt har debatterats intensivt de senaste
åren. Det finns dock om möjligt i dag en ännu starka-
re konsensus om att det finns en av människan föror-
sakad växthuseffekt som bl.a. har visat sig som en
ökning av jordens medeltemperatur under det senaste
halvseklet.
Det har efter det internationella miljömötet i Haag
kommit uttalanden från de två högerpartierna här i
kammaren som inte kan tolkas på annat sätt än att
man från de partierna vill tona ned betydelsen av att
våra koldioxidutsläpp faktiskt har en reell inverkan på
vår miljö. Det är synpunkter som vi socialliberaler
inte sympatiserar med. Vi menar att Sverige måste bli
mer aktivt att driva på utvecklingen för att finna lös-
ningar på klimatfrågan.
Klimatfrågan är en av de viktigaste framtida mil-
jöfrågorna. För att bidra till en förändrad livsstil be-
hövs ett åtgärdspaket som bl.a. stimulerar till ökad
användning av IT-kommunikation, minskad använd-
ning av biltransporter i företag och hushåll, sänkt
energikonsumtion och en energieffektivisering som
bör genomföras med start redan nästa år. Småföretag
och hushåll bör erbjudas rådgivning om effektivare
energianvändning. Kampanjer för användande av
bränslesnålare bilar och ändrade körmönster bör ock-
så genomföras.
Vi socialliberaler vill också föreslå att det inrättas
lokala klimatinvesteringsprogram. Sådana skulle
finansieras inom ramen för de lokala investerings-
program som i dag redan finns. Vi anser också att
fördelning och bedömning av anslag för lokala kli-
matinvesteringsprogram bör handhas av Miljödepar-
tementet.
I dag pågår ett misstänksamt spel mellan med-
lemsländerna i EU där rationella åtgärder stoppas
därför att de inte kan genomföras ensidigt av ett
medlemsland. För att riva hindren mot en rationell
klimatpolitik måste EU ges ökat inflytande över kli-
matpolitiken. Vi vill införa en europeisk miniminivå
för koldioxidskatten.
Trots att alla partier säger sig förespråka en sådan
har Sverige varit långt ifrån drivande för en sådan
utveckling. Haagmötet var en besvikelse för alla oss
som hoppats på att Sverige skulle gå i bräschen i
denna fråga. Men de svenska socialdemokraterna var
inte villiga att förorda en gemensam koldioxidskatt.
Det är en stor besvikelse för miljön och för alla oss
miljövänner.
En europeisk koldioxidskatt är i sig inte tillräcklig
för att klara utmaningen i klimatfrågan. Förebilden
för EU bör därför vara EMU-samarbetet. Unionen
måste skapa en gemensam valuta för växthusgaser, en
ekologisk euro, i form av utsläppsrättigheter. Kyoto-
protokollet skapar möjligheter för länder att klara sina
åtaganden genom att handla med utsläppsrätter.
Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora
fördelar jämfört med administrativa regleringar. Det
har också fördelar jämfört med skatter och subventio-
ner. Det leder för det första till de mål som har upp-
satts. Ska vi bara släppa ut 60 ton koldioxid kommer
det inte att finnas fler rättigheter att köpa. Skattehöj-
ningseffekter påverkas av faktorer som konjunktur
och konsumtionsmönster.
För det andra innebär utsläppshandel att det är den
som släpper ut växthusgaser som betalar. Sverige bör
införa ett system för handel med utsläppsrätter så
snart det är möjligt. Det främsta syftet bör vara att
skapa en förebild för att införa ett ekologiskt EMU,
dvs. en europeisk handel med utsläppsrätter beslutad
på EU-nivå. Men även om det tar tid eller visar sig
svårt att genomföra, menar vi att Sverige bör införa
ett eget system för handel med utsläppsrätter.
Avslutningsvis, herr talman: Den biologiska
mångfalden är en förutsättning för människans över-
levnad och en ständig källa till inspiration och rekre-
ation. Ett sätt att skydda naturskog och därmed den
biologiska mångfalden är att undanta viss skogsmark
från skogsbruket. För att en del av Sveriges sista
naturskog ska kunna bevaras för kommande genera-
tioner menar vi att skog måste skyddas i reservat. Att
bevara orörd natur, ostörda rekreationsområden och
biologisk mångfald är därför viktiga mål för en soci-
alliberal miljö- och naturresurspolitik.
Vi föreslår en förstärkning på området med 50
miljoner kronor i förhållande till regeringens propo-
sition.