Herr talman! Anslaget 34:3 är ett anslag där vi
valde för några år sedan att lägga ihop kalkning,
skogspengar och skötsel av naturreservat bl.a. Tanken
var att pengarna skulle kunna användas effektivt,
eftersom det vissa år behövs mindre pengar till kalk-
ning. Då skulle det finnas en möjlighet att använda
pengar till annat respektive att flytta tillbaka dem de
år som det behövdes mer. Det anslag som vi räknar
med är alltså ungefär 213 miljoner per år.
Det stämmer att det finns vissa kalkningsobjekt
som man kan ifrågasätta. Det gäller framför allt
myrmark, där det finns många arter som är enormt
känsliga för pH-förändringar. De klarar inte höga
pH:n. Det finns också vissa kalkningsobjekt där det
från början har varit fiskevårdsföreningar som har
tagit initiativ. Där har det inte varit den biologiska
mångfalden som man i första hand har varit ute för att
spara. Man har snarare velat skapa sjöar med bättre
förutsättningar för put-and-take-fiske.
Så visst är det nödvändigt att se över vilka objekt
som kalkas - det är helt riktigt. Samtidigt kan vi se att
det är väldigt svårt att sluta kalka. Detta är naturligt-
vis någonting som länsstyrelsen beslutar om vad
gäller detaljerna. I den kalkningsplan som kom för
något år sedan berörs en del av den här problemati-
ken. Jag förutsätter att länsstyrelserna försöker se till
att de objekt som kalkas i första hand kalkas där det
behövs för den biologiska mångfalden. Det finns
också redovisat i budgeten hur mycket som kalkas i
dag. Det är ganska betydande arealer sjö och även
ganska betydande arealer rinnande vatten. Det är
mycket bra att denna diskussion kommer upp, för det
har varit så att kalkningen också har varit ett hot mot
en viss typ av biologisk mångfald tidigare.
När det gäller deponering vill jag säga att Miljö-
partiet hela tiden har hävdat, även när deponiskatten
kom, att vi vill ha en skatt på avfallsförbränning.