Herr talman! Den av regeringen, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet framförhandlade budgeten för det
utgiftsområde som rör allmän miljö- och naturvård
har fått en välbehövlig förstärkning i förhållande till
tidigare års budget.
Det är positivt att en förstärkning har skett på om-
rådena miljöövervakning, miljöforskning och
marksanering samt när det gäller bevarandet av den
biologiska mångfalden.
Denna satsning är något som är nödvändigt om vi
ska skydda människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktig god hushållning
med naturresurser och skydda natur- och kulturland-
skap.
Som vi alla vet är det övergripande målet för
miljöpolitiken att till nästa generation kunna över-
lämna ett samhälle där de stora miljöproblemen i
Sverige är lösta. För att vi ska kunna nå det målet
krävs det flera saker, bl.a. förstärkta budgetar under
de närmaste åren vad gäller olika utgiftsområden som
behandlar miljöfrågor. Men det behövs även kraft-
fulla beslut om styrmedel och åtgärder på miljöområ-
det, vilket bl.a. framgår av Miljömålsutredningens
betänkande Framtidens miljö, allas vårt ansvar samt i
Klimatkommitténs och i Kemikalieutredningens be-
tänkanden.
Ska vi klara de 15 nationella mål för miljökvali-
teten som riksdagen antog förra året måste vi här i
riksdagen vara beredda och villiga att avsätta de me-
del som behövs för att genomföra de behövliga åtgär-
derna. Jag hoppas att övriga partier när det blir aktu-
ellt här i kammaren inte backar för de åtgärder som
behövs för att nå målen och att man då även är beredd
att finansiera dem.
Men det räcker inte enbart med politiska beslut
här i kammaren. Vi behöver genomföra besluten och
följa upp dem. Men inte ens det räcker. Vi måste vara
beredda att ändra på vårt sätt att leva om vi ska nå
målet att till nästa generation kunna överlämna ett
samhälle där de stora miljöproblemen i vårt land är
lösta.
Vårt sätt att leva kommer vi säkerligen få många
tillfällen att tänka igenom. Men frågan är om vi hin-
ner och vill. Vill vi ta vårt ansvar innan miljöförstö-
ringen tvingar in oss i ett förändringsskede? Svaret
om den viljan kommer vi att få ta ställning till så
småningom, då vi nästa år ska behandla de komman-
de propositionerna på miljöområdet.
Sverige bör då vara ett föregångsland i miljöfrå-
gan och kan genom viktiga politiska signaler föregå
med gott exempel. För att man ska vara det goda
exemplet krävs det medvetna beslut som påverkar
och styr in produktionsprocesser, konsumtion och
vårt sätt att leva så att vi får en hållbar utveckling.
Här har bl.a., för att nämna en sak, offentlig upp-
handling en stor uppgift som styrsignal. En större
aktivitet med skarpa miljökrav borde finnas vid all
offentlig upphandling.
Förbränning orsakar de största utsläppen av kol-
dioxid i Sverige. Över 90 % av utsläppen av koldi-
oxid kommer från energi- och transportsektorerna.
Detta är ett stort och viktigt problemområde. Men det
finns även anledning att uppmärksamma andra väx-
ande problem i vårt samhälle.
Vår konsumtion skapar en ständigt ökande mängd
avfall. Många betraktar inte detta som något stort
miljöproblem utan anser att man kan transportera en
betydande del av avfallet till förbränningsanläggning-
ar, och så är man kvitt det avfallet. Jag hoppas att vi
som fattar beslut är medvetna om att materia inte
försvinner bara för att den övergår från fast form till
gasform.
Avfallsförbränningen snabbar på spridningen av
tungmetaller, kvicksilver, försurande oxider samt en
mängd kemiska föreningar vars konsekvenser för
hälsa och miljö vi oftast har begränsad kunskap om.
En snabbt växande energisektor genom avfallsför-
bränning baserad på import samt blandat avfall hör
inte hemma i ett hållbart samhälle.
Därför vill jag poängtera den skrivning som finns
i betänkandet om att det är angeläget att följa upp och
utvärdera hur systemet med avfallsbeskattningen
fungerar samt att man då ser över om en utvidgning
av skattebasen bör ske till att omfatta även förbrän-
ning av avfall.
Strålskydd och säkerhet runt kärnkraften är ett av
våra politikområden. På det området vill jag lyfta upp
den alltmer pressade ekonomiska situationen för
kärnkraftsbolagen som leder till att en extra press
sätts på myndigheterna att följa upp strålskydds- och
säkerhetsarbetet på kärnkraftverken. Det är ett säker-
hetsarbete som är nödvändigt. Myndigheterna utför
säkert ett bra arbete här, men det är nu av vikt att det
snarast kommer till stånd en ny reaktorsäkerhetsut-
redning. Det är länge sedan den förra genomfördes.
Herr talman! Antalet naturreservat i landet 1999
var 2 218, och till det kommer 26 nationalparker. Vi
talar mycket på miljösidan om biologisk mångfald,
men hur agerar vi? Är vi rädda för vatten och trivs i
skogen, eller vad är det frågan om? Av de skyddade
områdena är det nämligen endast sex stycken som
primärt syftar till att bevara biologisk mångfald i
marin miljö. Skyddet av marin miljö är starkt efter-
satt, och här är det viktigt att sätta en extra belysning
på det behov som finns av biologisk mångfald i vår
havsmiljö. Det behövs både stöttning och pådrivande
arbete från Naturvårdsverket, Fiskeriverket och läns-
styrelser för att lyfta upp inrättandet av marina reser-
vat. Det behövs både för den biologiska mångfaldens
skull och för fiskenäringens skull.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan.