Herr talman! EU är, eller borde vara, till för att lö-
sa i första hand gränsöverskridande problem. Vi har
kunnat konstatera att vi ännu inte har kunnat klara av
en så, som det kan tyckas, enkel sak som att ordna den
fria rörligheten inom EU. Vi får alltså ta till de möj-
ligheter som står till buds för oss i frågan om det s.k.
Schengenavtalet och Schengenkonventionen.
Jag skulle vilja ägna mig åt att med några ord
kommentera de invändningar som Vänsterpartiet och
Miljöpartiet tidigare och också i dagens debatt fram-
fört. Jag tycker nämligen att det på många sätt är litet
motstridiga budskap som serveras oss och det svenska
folket från dessa två partier.
Det tycks vara självklart att det är bra med pass-
frihet inom Sverige - det var inte självklart för 100 år
sedan. Det är även självklart att vi skall ha en nordisk
passfrihet. Den hyllas också från Vänsterpartiets och
Miljöpartiets sida. Men om man vill gå vidare och få
passfrihet med ytterligare några länder i Europa är det
tydligen mycket dåligt.
Det är utmärkt, tycker förstås nämnda två partier
och alla andra i vårt land, att brottslighet bekämpas.
Det är också utmärkt att narkotikahandel, narkoti-
kasmuggling och narkotikaanvändning bekämpas.
Men om man skall samarbeta inom Europa för att få
en effektivare bekämpning av gränsöverskridande
brottslighet och narkotika är det tydligen någonting
som är dåligt.
Man är med rätta, tycker jag, från dessa två parti-
ers sida bekymrad över risken för att vi i Europa han-
terar flyktingar på ett sådant sätt att de skickas emel-
lan de olika länderna enligt den s.k. Svarte Petter-
principen. Man förefaller vara negativ till och mot
Dublinkonventionen, som bl.a. har vissa förutsätt-
ningar att minska Svarte Petter-effekten. Man kan
också titta på en hel del invändningar. De verkar mera
vara uppradade för att motivera en redan intagen
ståndpunkt i stället för att vara en analysmetod för att
komma fram till en ståndpunkt.
Sedan kommer jag till den mycket centrala frågan
om flyktingpolitiken. Bl.a. Marianne Samuelsson
nämnde det faktum att det för några år sedan i denna
riksdag fanns en enighet bland Miljöpartiet, Folkpar-
tiet och Vänsterpartiet om att flera försämringar ge-
nomfördes i den svenska flyktingpolitiken 1989. Så är
det. Jag nämnde redan i mitt inledningsanförande att
vi var mot bl.a. den ändring som har att göra med att
flygbolag t.ex. tilldelas uppgiften att på något vis vara
en asylkontroll i stället för att vi själva tar hand om
det. Jag markerade också i mitt inledningsanförande
att jag har samma uppfattning som tidigare på den
punkten.
Jag konstaterade även att det, tyvärr, fortfarande
finns en mycket bred majoritet i denna riksdag, om
jag förstått detta rätt, bestående av socialdemokrater,
moderater, centerpartister och möjligen några fler
som vill ha den tingens ordning som finns i den nuva-
rande utlänningslagstiftningen på den punkten. Jag
konstaterade också att såvitt vi kunde förstå innebär
de regler som finns i Schengensammanhang ingen
materiell förändring på den här punkten.
Vi tycker förstås att det är tråkigt att vi i Folkpar-
tiet inte hela vägen, och ibland inte alls, kan påverka
den svenska politiken. Inte heller kan vi påverka den
europeiska politiken fullt ut. Vi måste i varje sam-
manhang fundera över vilka regler som skulle kunna
vara de bästa möjliga.
En slutsats som jag tycker kan dras av händelseut-
vecklingen i Europa under 90-talet - då vi ju haft den
största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget -
är att utan ett vettigt samarbete mellan länderna
kommer det gång på gång bli så att vissa länder får ta
på sig en mycket stor del av ansvaret, medan andra
smiter undan. I klartext har ju Kroatien, Tyskland,
Sverige och Danmark fått ta på sig en mycket stor del
av ansvaret när det gäller att klara flyktingarna från
framför allt Jugoslavien, medan andra länder har
smitit undan. Den problematiken tycker jag att man
bl.a. i Miljöpartiet också borde vara beredd att disku-
tera.
Till sist, herr talman, har jag en fråga till Vänster-
partiet och Miljöpartiet. Företrädare för dessa partier
finns ju på talarlistan direkt efter mig. Jag är nämligen
litet nyfiken på ert alternativ till dagens föreslagna
ansökan i ett läge där både Danmark och Finland har
ansökt. Är alternativet att få passkontroll i Öresund
och Torne älv, eller är det någonting annat?