Herr talman! Ärade riksdagsledamöter! Har någon
av er träffat en förtvivlad förälder till ett barn som har
hamnat i knarkträsket? Man kan undra om ni har det
när man hör er iver för att vi skall öppna gränserna
och vara med i det s.k. Schengenavtalet. Jag är villig
att bära mitt pass med mig överallt på mina resor i
Europa om jag kan rädda en enda ungdom från att
hamna i knarkträsket. Jag tycker att det är värt det
lilla besvär som det är att bära passet med sig.
Inom Europa produceras större delen av den nar-
kotika som kommer till Sverige. Cannabis, hasch och
marijuana, är den mest använda narkotikan i Sverige.
En allt större del av den cannabis som används i Sve-
rige kommer från Holland. Där odlas den i växthus
och går sedan på export ut över världen, inte minst till
Sverige. Nästan all cannabis som kommer till Sverige
kommer in över gränsen från Schengenländerna oav-
sett var den är producerad.
Amfetamin är den näst mest använda narkotikan i
Sverige. Fram till 1993 kom 80 % av amfetaminet i
Sverige från Holland. En mycket stor del av LSD och
s.k. designer droger som används i Sverige är också
tillverkade i Holland och andra Schengenländer. En
stor del av heroinet som används i Sverige raffineras
från opium och morfin till heroin i Italien, främst på
Sicilien. Listan kan göras lång över hur narkotikasi-
tuationen ser ut i Europa.
Under EU-valrörelsen fick vi höra från Ja-
partierna hur man garanterade att man inte skulle
försämra situationen när det gällde narkotikan och
kontrollen av införseln av narkotikan till Sverige. Det
tog inte lång tid förrän vi fick höra att den nordiska
passfriheten var hotad och att Sverige nu måste anslu-
ta sig till Schengenavtalet.
På mötet på Island sade statsministern att man
skulle förhandla om nordisk passfrihet. I Utrikes-
nämnden för en vecka sedan sade man att man skulle
förhandla om anslutning till Schengenavtalet. En
anslutning till Schengenavtalet innebär en mängd
olika förändringar.
Det har just utkommit en bok som Nej till EU-
rörelsen har gett ut. Där finns, för första gången tror
jag, hela avtalet översatt till svenska. Jag har tidigare
försökt att få det från UD och lyckades inte få det på
svenska utan bara på engelska. Det kan vara viktigt
för svenska folket att kunna läsa ett så stort och viktigt
avtal på sitt eget språk innan man tvingas att ställas
inför faktum att det redan är genomfört.
Avtalet berör flera av de beredningsutskott som vi
har i riksdagen. De har inte fått en chans att bereda
det. Regeringens ställningstagande kommer strax
innan riksdagen skall stängas för sommaren. Det finns
naturligtvis ingen möjlighet för justitieutskottet att
bereda vad polissamarbetet kan innebära, för socialut-
skottet att bereda vad drogproblematiken kan innebära
och för socialförsäkringsutskottet att bereda flykting-
frågorna.
Skillnaden mellan den nordiska passfriheten och
Schengenavtalet är mycket stor. I Norden har vi haft
möjlighet att kontrollera människor vid gränsen och
göra stickprov om man så har velat utan att behöva
ange att man misstänker en person. Trots det har vi
kunnat resa utan pass.
Med det här avtalet kommer vi att skapa en ny
mur i Europa. Det kommer att bli en förstärkt yttre
kontroll. Visserligen säger man att den är till för att
bekämpa narkotikan och kriminaliteten. Men den är
också till för att bekämpa just det som tidigare talare
talat sig varma för, nämligen den fria rörligheten för
människor. Människor bor ju inte bara i Europa.
Människor bor ju i hela världen. Jag förutsätter att vi
alla tycker att det är väldigt trevligt att träffa männi-
skor från andra kulturer och andra delar av världen
och inte bara européer. Men genom avtalet försämras
möjligheten att röra sig, och framför allt försämras
asylpolitiken.
Jag blir förvånad när jag hör Folkpartiets ivriga
påhejande av Schengenavtalet. Tillsammans med
Folkpartiet och Vänstern gjorde vi 1989 gemensam
sak här i kammaren mot den då påhejade lagstiftning-
en där man skulle försämra asylpolitiken. Nu syns inte
Folkpartiet längre i ledet för solidaritet och möjlighe-
ter för människor att fly till länder som inte förtrycker
dem.
Förutom detta handlar det också om polissamarbe-
tet. Jag skulle vilja höra vad regeringen tänker anam-
ma av detta och hur man tänker klara de svenska krav
som vi tidigare har haft när det gäller såväl narkotika-
politik och frihet för människor som en någorlunda
solidarisk flyktingpolitik.