Herr talman! Jag skulle vilja uppehålla mig något
ytterligare vid de kompensatoriska åtgärderna. När
man släpper de inre gränserna för personer fria måste
den nuvarande kontrollen ersättas med andra kon-
trollåtgärder. En sådan åtgärd kan vara identitetskon-
troll grundad på någon grad av misstanke. Detta inne-
bär inte någon revolutionerande nyordning. Redan i
dag får personer med misstänkt beteende eller med en
speciell profil - för att använda ett modeord - finna
sig i att bli föremål för identitetskontroll. Mot even-
tuellt obehag inför inrikeskontroller skall ställas möj-
ligheten att tillgodose det redan i dag akuta behovet
av att förebygga och bekämpa allvarlig gränsöverskri-
dande brottslighet. Så länge narkotikainförsel och
legaliseringsivrare hotar våra barns liv anser jag att
det kan vara befogat med kontrollmöjligheter.
Dagens uppdelning mellan tullkriminalen och tul-
lens bevakningspersonal å den ena sidan och polisen å
den andra kan komma att ställa till problem när ingri-
panden i samband med såväl den inre som den yttre
gränskontrollen behöver göras. Tullen är tänkt att
svara för denna kontroll men saknar i dag vissa av de
befogenheter som kan behövas. I den mån oklarheter
om och problem med ansvarsfördelningen mellan
tullkriminalen och polisen uppstår är det nödvändigt
att ansvarsfrågan snabbt kan lösas.
Jag vill vid detta tillfälle passa på att uppmana re-
geringen att överväga en försöksverksamhet, där
regionala myndigheter inom polis och tull får i upp-
drag att organisera sig så att de nuvarande oklarheter-
na på lednings- och styrningsnivå undanröjs. Det
skulle kunna innebära att de resurser som tullkrimina-
len och tullens bevakningspersonal utgör på ett mer
effektivt och kvalitetshöjande sätt kan inordnas i den
brottsbekämpningsuppgift som polis och även åklaga-
re har.
Det är ingen som i dag men säkerhet kan uttala sig
om hur de kompensatoriska åtgärderna med bl.a.
informationsutbyte och polissamarbete exakt kommer
att fungera. Det är här observatörsskapet kommer in.
Som observatör kommer Sverige att få en mycket
god uppfattning om vad Schengensamarbetet innebär
eller - om vi ser framåt - vad den fria rörligheten
inom EU kommer att innebära, utan att vi tar på oss
de förpliktelser som ett fullt medlemskap skulle inne-
bära.
När vi sedan skall ta definitiv ställning till frågan
om medlemskap är det för mig ganska självklart att
det är bättre att komma in i samarbetet i ett tidigt
skede, då det fortfarande finns möjligheter att påverka
inriktningen och utvecklingen av samarbetet. Sverige
har också värdefulla erfarenheter att bidra med genom
vårt fleråriga nordiska polis- och tullsamarbete på
narkotikabekämpningsområdet. Tack vare korta be-
sluts- och informationsvägar har det nordiska samar-
betet utvecklats på ett effektivt men samtidigt infor-
mellt och obyråkratiskt sätt. Antalet nivåer för infor-
mationsöverföringen har hållits nere, och i bästa fall
räcker det med ett telefonsamtal för att klara upp en
fråga. Dessa erfarenheter bör Schengenländerna rim-
ligtvis ta till sig som ett viktigt bidrag när det gäller
att motverka onödig byråkratisering länderna emellan.
Det är nu regeringen som har den viktiga uppgif-
ten framför sig att i förhandlingarna med Schengen-
staterna se till att våra krav på en bevarad nordisk
passunion och en effektiv brottsbekämpning blir till-
godosedda vid en svensk anslutning till Schengen-
samarbetet.