Herr talman! Jag antar att Marianne Samuelssons
utbrott här nyligen är ett exempel på Miljöpartiets
dåliga samvete i den här frågan. Marianne Samuels-
son sade att man inte behövde bry sig om nämnden.
Men Birger Schlaug har kritiserat att EU-nämnden
inte skulle ha fått möjlighet att diskutera Schengen-
samarbetet. Det gör mig för min del litet upprörd. Det
har visat sig att Birger Schlaug över huvud taget inte
var närvarande vid de två tillfällen när EU-nämnden i
våras diskuterade Schengensamarbetet då regeringen
internt beredde frågan. Det som Marianne Samuels-
son tyckte var oviktigt, tyckte tydligen Birger Schlaug
var viktigt. Det är bara det att han inte var där vid
något av dessa tillfällen.
Jag anser att EU-nämndens arbete är viktigt. Och,
Marianne Samuelsson, det finns en grundläggande
ordning mellan regering och riksdag. Riksdagen har
avgörandet i sin hand, och det avgörandet kan komma
om ett år, kanske något senare, kanske något tidigare.
Sannolikt kommer dessa förhandlingar att ta lång tid.
Hela den beredning som Marianne Samuelsson kräver
skulle ha skett före dess att förhandlingen börjar skall
ju ske i riksdagens alla utskott. De skall ta ställning i
dessa mycket viktiga frågor, bedöma om de kompen-
satoriska åtgärderna är tillräckliga och sedan gå till
beslut, och detta efter en beredning som skall ske i
grundlagsenlig ordning. Marianne Samuelsson, man
får ändå ha respekt för den ordning som enligt grund-
lagen gäller mellan regering och riksdag. Innan för-
handlingen talar regeringen med EU-nämnden och
med Utrikesnämnden. Förhandlingen har ännu inte
börjat. Regeringens beslut om att gå till förhandlingar
är ännu inte fattat. Dessa förhandlingar kommer tro-
ligtvis att ta ganska lång tid. Riksdagens utskott lik-
som EU-nämnden kommer förstås att bli kraftigt
indragna i den beredningen. De har självfallet ansva-
ret att fatta besluten. Så detta är en diskussion som
förs i förväg, inte ett beslut i efterhand, Marianne
Samuelsson.
Däremot har vi alla att utgå ifrån de beslut som
riksdagen tidigare har fattat. Jag vill upprepa att riks-
dagen har fattat ett längre gående beslut än det som vi
i dag talar om. Riksdagen har med mycket stor ma-
joritet tillstyrkt en större frihet för personers rörlighet
i hela EU-området i samband med att vårt medlem-
skapsfördrag med EU beslutades.
När det gäller både Miljöpartiet och Vänsterpartiet
för man nu någon sorts debatt om debatten av det
enkla skälet att man inte vill upp till bevis. Hur är det,
Kenneth Kvist och Marianne Samuelsson? Var står ni
när det gäller den nordiska passfriheten? Det är den
frågan som nu för oss är utomordentligt viktig och
som vi har att ta ställning till i dessa förhandlingar.
Hur skall vi klara den nordiska passfriheten? Är ni
beredda att ge upp den inför risken - som ni hävdar -
att det skulle komma in så mycket mera knark i lan-
det? Tullens bevakning av varor och varusmuggling
har icke med Schengen att göra. Schengen möjliggör
däremot ökade möjligheter att kontrollera och bevaka
personer som har med sig knark. Det ligger i Scheng-
ensamarbetet, och om det är tillräckligt för oss kom-
mer riksdagens ledamöter och utskott att få bedöma.
Som svar till Gun Hellsvik kan jag också säga att
när det gäller den mycket viktiga frågan om samord-
ning har då den inre gränskontroll-utredningen sett på
dessa befogenheter. Frågan bereds nu och blir själv-
fallet en viktig punkt som kommer upp i samband
med den förhandling som vi hoppas kunna komma i
gång nu under sommaren.
Asylpolitiken har också berörts. Den är viktig. Det
är inte så att asylrätten inskränks. Huvudsyftet är att
det är första asyllandsprincipen som skall gälla. Flyk-
tingar skall icke bollas mellan länder. Det är Sverige
som skall besluta enligt svenska bestämmelser om
ifall asyl skall beviljas.