Herr talman! Eftersom Marianne Samuelsson fort-
sätter debatten om debatten, måste jag säga att det
som upprörde mig var att Birger Schlaug hävdade att
den här frågan inte hade tagits upp i EU-nämnden
under den tid som regeringen beredde frågan. Två
gånger hade information lämnats ordentligt i EU-
nämnden, och under den tiden fördes också en or-
dentlig diskussion. Detsamma gällde Utrikesnämnden
under den tid när regeringen hade sin interna bered-
ning. När sedan regeringen var färdig med sin interna
beredning kritiserades vi för brådska och överrump-
ling, som man sade. När vi var färdiga med vår be-
redning gick vi ytterligare en gång till Utrikesnämn-
den och till EU-nämnden, och nu för vi debatten här.
Man säger då att man skulle haft mera tid. Någon
gång får man bestämma sig.
Till Michael Stjernström vill jag återigen säga att
de tullfrågor som han tar upp inte har bäring på
Schengen, utan på de varuregler som har med vårt
EU-avtal att göra, vad som står där och skall försvaras
enligt det. Det är inte en Schengenfråga.
Vi har också gått runt till ambassaderna i Scheng-
enländerna, och de har inte alls givit den bild som här
har givits, t.ex. av nya problem, tysk-holländska och
liknande. Som jag sade tidigare, var den franska re-
geringens inställning att man från början skulle utnytt-
ja den möjlighet som finns inom den tremånaderspe-
riod som Schengenarbetet skulle förberedas. Den har
man utnyttjat. Det är inget hastigt återinförande, som
har hävdats.
Jag menar framför allt att det är viktigt att vanliga
människor får röra sig friare i Europa. Det är viktigt
att den nordiska passunionen bevaras. Där blundar
både Miljöpartiet och Vänsterpartiet och säger att det
skall den visst. Man måste ändå se till de förhand-
lingskrav som ligger från andra länder. Då räcker det
inte bara att säga att vi skall vända oss till de länder-
na.
Frågan är hur den nordiska passunionen skall be-
varas. Är det inte bra om vi kan riva bort hinder för
vanliga människor i vår lilla värld? Är det verkligen
på det sättet att vi inte skall kunna bekämpa de svåra
knarkproblem som finns med hjälp av polissamarbe-
te? Måste vi stänga våra gränser ytterligare? Det är i
så fall en ganska förfärlig utveckling och en ganska
isolationistisk utveckling.
Jag är rätt övertygad om att det som vi uppfattar
som självklart positivt, som vi vill värna om, är den
nordiska rätten att röra sig fritt som nordbor. Jag är
övertygad om att vi, om vi om något år har kunnat
fatta beslut i frågan i riksdagen, sedermera kommer
att se det förhoppningsvis som lika självklart och
värdefullt att vi kan röra oss som svenskar också hos
flera grannar än nordbor och att andra människor kan
komma till vårt land.
Jag måste säga att det har varit en grundläggande
fråga för det europeiska samarbetet, alltsedan andra
världskriget, att människor skall kunna röra sig friare.
Det är något positivt. Om det kan man också läsa i det
Schengenavtal som faktiskt finns på svenska.