Fru talman! Jag kommer i detta anförande att
komplettera den bild som Lennart Fridén och Anne-
Katrine Dunker redan har gett av det moderata bud-
getalternativet och några av de politiska ställningsta-
ganden som ligger bakom våra siffror. Jag kommer
att koncentrera mig till tre områden.
För det första gäller det kulturmiljö. Här vill jag
uttrycka vår förvåning - som det heter numera, sedan
Annika Nilsson har anlagt en vänlig ton - över att
utskottsmajoriteten har plockat bort 10 miljoner kro-
nor från anslaget Bidrag till kulturmiljövård. Utan att
göra det till en vana kan jag meddela att vi på denna
punkt delar regeringens bedömning.
I budgetpropositionen står det: "Genom anslaget
ges kulturmiljövården möjlighet att som kraftfull
aktör och tillsammans med andra aktörer inom och
utom kulturmiljösektorn, åstadkomma stor kultur-
miljönytta med goda effekter." Där står också:
"Kulturmiljöområdets bidragsgivning har inneburit
att andra parter ofta bidrar med ekonomiska medel
såsom arbetsmarknadsmedel, regionalekonomiska
medel, EU-medel samt medel från andra centrala
myndigheter, kommuner, markägare m.fl."
Det är sådana anslag som vi moderater tycker ska
prägla budgeten i större utsträckning, dvs. pengar
som lockar fram andra pengar. Ett exempel på det är
den kulturfond som Lennart Fridén tidigare beskrev
som ett exempel på vår politik.
Fru talman! För det andra vill jag också beröra
detta med museer och utställningar. På det området
har vi några reservationer som jag inte avser att yrka
bifall till men ändå kort vill beröra.
Först gäller det brandskyddet i museer och kultur-
historiskt värdefulla byggnader. När nu Kulturrådets
strategi för förbättrad säkerhet vid museerna har fär-
digställts är det utomordentligt viktigt att regeringen
har beredskap att fatta de nödvändiga besluten för att
de föreslagna åtgärderna ska kunna genomföras. Det
är troligt att även en fastighetsägare som Fastighets-
verket kommer att bli inblandad. Förhoppningsvis
kan man då svara upp mot behovet av relevanta åt-
gärder.
Museistrukturen har länge varit ett av oss mode-
rater omhuldat område. Ända sedan Museiutredning-
en lade fram sina förslag har vi efterlyst åtgärder från
regeringen. I nuvarande virrvarr av centrala museer,
ansvarsmuseer, museer med nationella uppdrag eller
med nätverksansvar, museimyndigheter, myndig-
hetsmuseer och stiftelsemuseer behöver det göras nya
markeringar.
En del i detta måste vara att myndigheten Riksan-
tikvarieämbetet renodlas och frigörs från den verk-
samhet man bedriver t.ex. inom den arkeologiska
uppdragsverksamheten. Riksdagens revisorer nyligen
framlagda förslag Det nya Lantmäteriet
(2001/02:RR10) skulle kunna tjäna som en utmärkt
inspirationskälla även på det här området. Risken för
att det uppstår dubbelkommando mellan Riksantikva-
rieämbetet och Kulturrådet måste också uppmärk-
sammas av kulturministern. Att som regeringen anse
att strukturproblemen löses genom magasinssamord-
ning innebär bara att de verkliga problemen kvarstår
och fortfarande väntar på sin lösning.
När det gäller den arkeologiska uppdragsverk-
samheten, fru talman, har kulturministern i ett svar på
en skriftlig fråga den 21 november meddelat att rege-
ringen avser att komma med en första redovisning av
sin analys och översyn i 2002 års vårproposition. Det
finns uppenbara risker för att den långsamma hand-
läggningen innebär att de alternativa lösningar som
ännu i dag finns tillgängliga under tiden hinner upp-
höra att existera. Möjligen kan man misstänka att
detta varit kulturministerns avsikt hela tiden.
Jag vill bara till protokollet ta den text från s. 92 i
betänkandet som Lennart Fridén åberopade när det
gällde Arbetets museum. Där står ordagrant:
"Utskottet hänvisar än en gång till att - när initiativ
tas till nya museer - det är initiativtagarnas ansvar att
investeringar och drift kan finansieras." Det borde väl
en gång i världen också ha gällt initiativtagarna LO,
TCO och KF. Man kanske kunde vända sig till Stif-
telsen Framtidens kultur och söka bidrag för sin ny-
skapande verksamhet.
För det tredje några ord om folkbildningen. Ja, vi
har i vårt budgetförslag 1,2 miljarder lägre anslag till
folkbildningen än utskottsmajoriteten. Av dem över-
förs 900 miljoner till utgiftsområde 16. Det motiverar
vi med att vi anser att folkhögskolorna i sin verksam-
het alltmer kommit att närma sig annan vuxenutbild-
ning. Man har vissa yrkesförberedande utbildningar,
till fritidspedagoger och annat. Man har studieme-
delsberättigade kurser osv. Anknytningen till den fria
och frivilliga folkbildningen har därigenom minskat.
Kvar på det här anslaget finns då enligt vårt för-
slag 1 322 000 000 kr som ska fördelas bland studie-
förbunden. Det är ungefär samma storleksordning
som i Folkbildningsrådets preliminära statsbidrags-
fördelning för 2002, i synnerhet om vi räknar med att
studieförbunden t.ex. kan få en rimlig andel av den
kommunala vuxenutbildningen som uppdragsutbild-
ning.
Det nya i vår politik för folkbildningen är att vi
vill ge Gerd Engman, som av regeringen utsetts att
utvärdera folkbildningen, ytterligare ett uppdrag,
nämligen att se efter vilka samordningsvinster man
kan uppnå genom att samordna folkbildning och
amatörkultur. Vi vet redan att många körer, orkestrar
och amatörteatergrupper samarbetar med studieför-
bunden. Vi vet också att många kulturaktiviteter ge-
nomförs med ett studieförbund som arrangör. Vi
anser att en fördjupad genomlysning av dessa sam-
band skulle kunna leda fram till att vi, liksom Dan-
mark har gjort i Dansk Folkeoplysnings Samråd,
kunde samla studieförbund och amatörorganisationer
under en hatt. Inte minst kommuner och landsting
skulle nog som bidragsgivare få hjälp av en gemen-
sam handläggning. Jag har uppfattat att kulturminis-
tern också ser fördelar med att amatörkulturen knyts
närmare Kulturdepartementet.
Fru talman! Jag har inga ytterligare yrkanden ut-
över dem som Lennart Fridén redan har framställt.