Herr talman! Jag tycker att det är lite billigt av Hans Linde som annars håller lysande anföranden utifrån sina synsätt och värderingar att avkräva oss vilka dessa forskare är. Vi tror på de uppgifter vi får från Utrikesdepartementet. Jag kan garantera att det går att ställa väldigt många intrikata frågor på ett sådant här betänkande in i detaljer som det inte är rimligt att förvänta sig att varje utskottsledamot är parat att svara på. Jag tror att detta är sanning, och är det inte sanning beklagar jag det verkligen. Jag utgår ifrån att det förhåller sig så. Jag tror inte att det är så märkligt heller att det förhåller sig så.
Sedan skriver utskottet här: "Utskottet menar att det som drabbade armenier, assyrier/syrianer och kaldéer under det osmanska rikets tid sannolikt skulle betraktas som folkmord enligt 1948 års konvention, om den hade varit i kraft vid den aktuella tidpunkten."
Glöm inte det! Så ser alltså politiker i vår utrikesförvaltning på det hela. Jag gissar att man annars skulle få examinera det ena "folkmordet" efter det andra, och det är kanske inte politikernas uppgift utan juridiska instansers uppgift.
Jag tycker också att det var ett märkligt resonemang att vi inte ska vara försiktiga med våra relationer till andra länder. Jag tror att det är lätt att slå igen dörrar, och sedan tror man att man har gjort vad man bör göra. Om man, i relationer länder och regimer emellan, har fått upp en dörrspringa tror jag ofta att det är klokt att försöka försiktigt agera för att få den vidare och vidare.
Det gäller också när man talar om relationerna till Turkiet. Jag tror att det är viktigt att vi någon gång talar om att Turkiet har förbättrats när det gäller mänskliga fri- och rättigheter och inte enbart håller fast vid hur det har varit och vad som borde vara bättre.