Fru talman! Jag vet inte riktigt vad Birgitta Ohlsson gjorde den dag USA:s bomber började falla över Iraks män, kvinnor och barn. Själv stod jag i alla fall hemma på Gustav Adolfs torg i Göteborg och höll ett tal. I det talet pratade jag om det enorma mänskliga lidande som skulle skapas av detta krig och hur många irakier som skulle dödas och drivas på flykt.
Jag kan i dag erkänna att jag hade fel. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mig att det humanitära lidandet skapat av detta anfallskrig skulle bli så omfattande och så grymt som det har blivit.
I dag i Irak ser vi, förutom det jag har tagit upp tidigare, mer än fyra miljoner människor på flykt. Kanske så många som en miljon människor har dött. Man säger också att 28 procent av de irakiska barnen är undernärda. 70 procent saknar rent vatten. Det begås omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna i dag i Irak - av regeringen och av olika miliser men också av de utländska trupperna. Amnesty presenterade i en rapport tidigare i år att 23 900 irakier sitter fängslade av de utländska trupperna utan rättegång. Av dessa 23 900 olagligen fängslade människor är 620 barn - ett är så ungt som tio år.
Amnesty beskrev också i sin rapport att det verkar råda immunitet för utländska trupper och privata säkerhetsbolag, framför allt från USA, att döda civila irakier. Men om detta är det tyst, alltid så knäpptyst i Birgitta Ohlssons anföranden.
På en punkt har dock den borgerliga majoriteten riktat kritik mot den utländska närvaron i Irak. Det handlar om Abu Ghraib-fängelset, men det handlar inte om tortyren. Det handlar inte om de grova kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, utan det man kritiserar är att händelserna i Abu Ghraib hade negativa konsekvenser för förbindelserna mellan väst och den muslimska världen.
Det är så man häpnar, Birgitta Ohlsson! Varför är du så tyst när det kommer till USA och dess allierades brott mot de mänskliga rättigheterna i Irak?